onsdag 27 april 2016

När livet återvänder

Jordplättarna krymper allt mer ju mer det förkrympta breder ut sig med färsk grönska. Två blomningssäsonger är redan över - snödropparnas och krokusarnas. Nu är det pärlhyacinternas, tulpanernas och påskliljornas tid.

Tidigare gillade jag inte pärlhyacinterna. Visst är de fina, men jag tyckte att de spred sig alldeles för frikostigt och så var jag irriterad över det där gräsiga gröna som är det enda man ser av dem under största delen av året. Men nu kan jag nog nästan inte få nog av dem - det gäller bara att ha rätt ställe att ha dem på. För vår del har jag dem i skarvarna på muren, utanför häcken mot gatan. Där har jag annars bara taklök. Och tillsammans med taklöken gör den sig fint - både när den blommar och när den bara har gröna stjälkar (som ger "höjd" mot den platta taklöksmattan). Jag har också pärlhyacinter under de spaljerade äppelträden. I den rabatten har ja öst på med vårlökar. Det ska vara totalt proppfullt där, tänker jag. Det kan aldrig bli för fullt, liksom. Först kommer snödropparna, sedan krokusarna som ser ut som ett lila hav och sedan kommer pärlhyacinter och hyacinter, någon påsklilja och lite annat. När det har blommat över och börjar se trist ut är det dags för hönsgödsel och en ny omgång täckbark och voilà så är den trista blasten borttrollad. Snyggt och prydligt är det istället.

Pärlhyacinter under äppelträden

Ungefär samma vy för en och en halv månad sedan
Visst har det väl egentligen gått fort om man jämför de två bilderna. Men ändå blir så där upprörd och känner sig grundlurad när man en morgon strax efter sådd plötsligt vaknar upp till det här:



Men jag har kollat. De små skotten av rädisor, sallad och spenat har klarat sig fint.

söndag 24 april 2016

Jag kan ana friden i själen

Äntligen har vi passerat en milstolpe i renoveringen och jag känner ännu en gång att vi nått åtminstone halvvägs. Jag trodde att vi hade kommit halvvägs redan första helgen. Det är fem veckor sedan dess. Lite pessimistiskt har jag därför frågat min man om han tror att vi kanske snart har nått halvvägs och han säger att vi nått mer än halvvägs. Det låter ju bra, men jag vågar inte tro för mycket.

Hallen är nu färdigmålad och idag rök golvet! Plast- och korkmatta från 1970. Nu vågar jag kanske googla på vad det kan ha innehållit för plastiga gifter. Ftalater i vilket fall. Väck med skiten!


Nästa steg blir att fästa golvskivorna och flytspackla så att vi kan bli av med lite av golvknarret. På fredag (tror mannen) kan det nya golvet läggas. Och då... då! kommer det att börja bli urtjusigt. Och då kan vi också bygga upp garderoben. Det längtar jag också efter eftersom det innebär att det nuvarande klädkaoset kommer att få sin slutgiltiga lösning! Och när garderoben är på plats kan vi börja måtta ut för hatthyllan och sittbänken. Då börjar mina uppgifter: inredningen, piffet, målningen av detaljer, de smarta lösningarna o.s.v.

Vi har njutit av våren i trädgården också. Åtminstone i fredags när barnens förskola hade planeringsdag. Vilken tur att vi fick den dagen, för i lördags och idag har det ju till och med snöat och haglat i regnskurarna! Blä, för bakslag!

Men i fredags var det underbart i trädgården. Tvätten torkade snabbt och doftade så där superfräscht och gott. Barnen bjöd på egenkomponerad lunch vid det nya utemöblemanget. Snäckan smakade vid ett obevakat ögonblick, men vi två stora (fyraåringen och jag) åt bara på låtsas. Men mellis åt vi på riktigt där ute. Och så smakade vi av rädisskotten som börjat komma upp i en av pallkragarna.

onsdag 20 april 2016

Världens enklaste "säsongens efterrätt"

Äter ni soppa till middag ibland?
Våra barn älskar soppa och vi vuxna gillar också soppa, särskilt som det brukar innebära efterrätt. Men så ska det ju gå så hurtigt som möjligt till middagen - även efterrätten. Så nu bjuder jag på snabbast möjliga som jag kan komma på, men som ändå är gott som attan:

Man tager ett par stjälkar rabarber från trädgården. Sköljer och skivar i bitar.
Bitarna lägges sedan i en kastrull och kokas en stund tillsammans med en hög socker. Var inte mesig med sockret - efterrätter är sötsaker.
Sätt på kaffet.
Rör lite i kastrullen och lukta.
Plocka fram vaniljglassen ur frysen och skeda upp i skålar.
Rabarberkompotten är färdig när den är såsig. Häll den över glassen.

Tips (för recept ska ju innehålla tips): man kan smaksätta med t.ex. lite kanel eller kardemumma. Eller varför inte lite cognac eller wirre för en "vuxnare smak"?


tisdag 19 april 2016

Mamman som blev skrämd

I Sierra Leone dör var åttonde kvinna i samband med graviditet eller förlossning. Jag minns att jag och min man pratade om dessa oerhörda siffror när vi var på promenad i Skrylle någon gång strax efter att dottern markerat sin existens genom ett plus på stickan.

Idag kan jag torrt konstatera att om jag hade levt i Sierra Leone hade jag med allra största sannolikhet varit den åttonde kvinnan. Troligtvis hade varken jag eller min dotter klarat oss genom förlossningen och om vi hade gjort det så hade jag förmodligen dött av livmoderinflammation några veckor efteråt. Jag kan alltså tacka svensk förlossningsvård för att jag lever idag.

Men dagar har funnits då jag önskat att det inte vore så. Det har väl sammantaget varit få dagar. Oftast har det känts mer som "jag vill inte dö, men jag orkar inte leva längre", precis som Ann Heberlein skrivit. Fast när jag ser tillbaka har jag inte känt så heller särskilt mycket på sistone.

Idag har jag i alla fall nått en ny milstolpe. Idag blev jag faktiskt skrämd på ett sådant sätt som jag inte blivit på länge. Idag tackar jag en hänsynslös cyklist som näst intill cyklade omkull mig på väg till jobbet imorse. Jisses vad han skrämde mig! Och det tackar jag honom för. Idag kom inga tankar på likgiltighet - att han lika bra kunde cykla på mig, att bilen eller lastbilen lika bra kunde göra slut på mig för att det kvittar. För idag blev jag faktiskt riktigt rädd en liten stund. Ungefär som ett litet barn som man leker tittut med: "hjälp! är mamma borta?! Nej, där är hon ju, hihihi"

måndag 18 april 2016

Hallens och sinnets oreda

Renoveringen av hallen går sakta framåt. Fyra helger har nu gått och gipsskivorna är spacklade och slipade och spacklade. Nu är det dags för målning. Det kommer att ge ett dramatiskt förbättrat resultat, men också det innebär att allt som inte ska målas måste skärmas av. Alltså minst två helger till med en kaotisk hall väntar. Sånt är jobbigt, tycker jag. Jag vet att det kommer att bli så himla fint och jag berättar gärna om alla tankar, planer och inredningsdetaljer som är tänkta, men ändå har jag svårt att stå ut med det nödvändiga kaoset innan. I samma stund som det blir dammigt och smutsigt försvinner tålamodet, liksom. Varför är det inte klart nu genast?

På tyska säger man ibland "allt är svårt i början" och "förlossningen är inte enkel". Det sista talesättet tycker jag passar bäst här. Det kommer att bli så fint och tjusigt och vi längtar alla fruktansvärt mycket efter att det äntligen ska bli klart (utom möjligtvis 4-åringen som längtar efter att det blir dags att lägga golvet, för det vill han göra). Då ska vi bygga tågbana och spilla ut saft på golvet (som på bilden i golvbroschyren) och då ska barnen få dekorera fågelholkar av toarullar som vi kan hänga upp i tapetträdet och vi ska spegla oss i hallspegeln och njuta av att slippa se larmpanelen och vi ska öva barnen på att plocka undan sina jackor och skor i garderoben och vi ska ta på oss skor och ytterkläder alla fyra som en harmonisk familj utan att behöva leta efter den andra vanten eller skvätta ut sandlådesand över halva golvet och utan gnäll och klagan och vuxensuckar. Javisst, då ska alla hallproblem vara lösta.



onsdag 13 april 2016

Såhär en onsdagskväll

När veckans långa 8-20 arbetsdag är avslutad och jag nöjd, trött och full av intryck står och väntar på bussen; då känner jag plötsligt att luften är vårig. Konstigt. För så här dags längtar jag ju bara hem så fort som möjligt. Att stå vid en regnblöt busshållplats där bilarna kör förbi och skymningen sänker sig är inte dagens höjdpunkt precis. Men så känner jag plötsligt att den kalla luften är lite snällare och vänligare än annars; kall, men inte lika isande; fuktig, men inte lika bitande. Det är mildare och mjukare.

Att ägodela

Självklart är jag intresserad av att minimera mitt slitage på miljön och försöker också bidra till en mer hållbar värld. Vissa saker bli ju då självklara, som att undvika bilkörning, låta bli att konsumera sådant som är onödigt osv. Och för oss är det också självklart att välja ekologisk mat, förnyelsebar elproduktion och när vi nu eventuellt står inför ett byte av värmepanna också överväga mer miljövänliga alternativ.

När jag påtade i jorden härom dagen insåg jag att vi har mer gräslök än jag är beredd att ge plats till. Samtidigt gör det ont att slänga gröna plantor på komposten så här års innan det blivit grönt i pallkragarna. Så smidigt då att jag kunde fotografera den och lägga ut i en lokal facebookgrupp. På två timmar var gräslöken adopterad av andra. Nästa gång är det kanske jag som får någon planta via facebookgruppen.

Jag är ju också med i facebookgruppen Växtförmedlingen. Genom den har jag skickat iväg en hel drös av alla de aloe vera-sticklingar som jag har hemma och i gengäld tagit emot en massa andra trevliga krukväxtsticklingar. Kostnad: enbart porto (jämför mad vad de kostar på Plantagen...).

Jag både köper och lämnar på loppis. När det kommer till barnböcker kan jag därför med gott samvete skämma bort barnen. Allt som jag rensar ut åker tillbaka till loppis. Pengarna som jag handlar för går ju till välgörenhet.

Att låna är ju också en fantastisk grej. När vi höll på med gipsskivorna i hallen behövde vi en dosborr (för att göra hål till kontakterna). En sån har man ju liksom inte hemma om man inte är hantverkare, typ. Vi har i alla fall inte en sån och kände inte heller för att köpa bara för att använda någon enstaka gång. Nej, då gick jag över till grannen, som är snickare. Han lånade gärna ut den och passade samtidigt på att ge lite tips på vägen med renoveringen. Det var ju glädjande både för honom och oss.

Igår lånade jag också boken Ägodela på biblioteket. Den gav mig nog inte så många fler tips, men den gav mig däremot ett nytt perspektiv på sociala medier. Genom att använda sociala medier för att ägodela (dela med sig, samäga, samtjänsta etc.) så leder de faktiskt till nya kontakter. Sociala medier brukar ju annars anklagas för att vara allt annat än social då de ersätter det verkliga sociala umgänget med ett digitalt umgänge. Men här finns möjligheten att få kontakt med främlingar som delar samma intresse, behov, klädstorlek eller vad det nu kan vara. Att låna en dosborr kan man ju också göra via en lokal facebookgrupp. Snart tänker jag fråga om någon har en motorsåg att låna ut så att jag kan dela på stubbarna som vi rullade hem när grannen fällde sin enorma cypress.

Det finns alltså otroligt många möjligheter idag att bjuda, byta, köpa eller göra sig av med prylar, utrustning, kläder, böcker, växter... you name it! Eller för att dela med sig av tips på återbruk.

Om vi alla utnyttjar dessa möjligheter flitigt så kommer vår miljö att belastas mindre utan att vi behöver göra avkall på det vi önskar.


http://www.naturskyddsforeningen.se/agodela

måndag 11 april 2016

Vårstart

Påskliljorna strålar som små solar och solen från himlen har också lyst skarpt på oss i helgen. Fredagens regn gav luften en sån där varmfuktig doft och den packade jorden sprängdes sönder av saftiga gröna skott. Dalby Söderskog är full av vitsippor.


Helgen inleddes med ett besök på Granngården för att fylla på fröförrådet och för att köpa gödsel och sen blev det full fart. Pallkragarna fick varsin säck naturgödsel och sen var det dags för frösådd. Först ut i år är som vanligt spenat, rädisor, sallad och morötter. Barnen har sått sockerärter och dottern sådde också en självvald frömix av sommarblommor. Sonen valde djungelgurka som står på tillväxt inomhus ett tag till. De sådde själva i sina kragar.
Dessutom har jag lagt ut droppslangen i häcken och klippt sniglar. Också sonen är väl insatt hur mördarsniglar ska hanteras och tog på eget initiativ ett varv med snigelsaxen. 400 potentiella sniglar försvinner med ett enda grillotineklipp - snipp! - så det är väl värt att ge sig ut på snigeljakt.


Och sen gjorde jag en annan himla bra grej: vi har ju så otroligt mycket gräslök. Den är både vacker när den blommar och så sägs det att den förvirrar morotsflugan. Vi äter inte alls så mycket gräslök att vi behöver allt. Och nu var det dags att dela... Jag plåtade och la upp den i en lokal grupp på Facebook. På 2 timmar var den borta. Det kändes meningsfullt och kul.


Hallrenoveringen har också nått en milstolpe denna helg: avsnittet Spackling och slipning är nu färdigt och på tur står nu målningen! Detta firade vi med ett hejdundrans vårigt söndagsfika: Rabarberpaj med vaniljglass! Rabarbern var visserligen fjolårets, men ändå egenodlad. Och firandet till ära plockade jag fram det ärvda porslinet från mormor.

fredag 8 april 2016

Vår i holken

I måndags var det en fin vabdag igen. Sonen hade lite feber och var snorig som attan och lillasyster fick också stanna hemma av bara farten. Det var härligt väder ute under förmiddagen, så vi passade på att lapa frisk luft och hänga ut det nytvättade på tork (aaaah! ljuvliga, underbara, friska doft som sitter i lakanen sedan!). Ett flitigt talgox- eller blåmespar var på väg att göra sig hemmastadda i vår fågelholk. Så himla kul! Den har ju bara hängt uppe i två veckor! Sonen fick bråttom med att samla kvistar och pinnar under trädet som de kunde använda. Delvis var de rätt stora, så jag förklarade att de hellre använde torrt gräs för att göra det varmt och mysigt inne i holken. Han ville så gärna hjälpa dem att inreda, men se, det gör ju fåglarna bäst själva.

Sen var jag besviken på vår katt igen. För andra gången i år såg jag honom mumsa i sig en citronfjäril. Även om jag vet allt det där om instinkt och sånt hos katter kommer jag nog aldrig att kunna acceptera att han har ihjäl fåglar eller fjärilar för skojs skull. Något annat än skoj handlar det ju inte om - han har ju mat så det räcker och blir över. Och citronfjärilar är det ju ändå inte mycket kött på. Det är liksom bara onödigt i mina ögon.

Barnens lekkök har också börjat ta lite mer "kökslig" form. Jag var på Byggmax och köpte lite lecablock för att stadga upp det. Nu ska vi bara orka koppla in sågen och borra/såga upp ett hål för "diskbänken" också. Och så ska fejkkranen sättas på plats också. Efter hand lär det nog tillkomma lite fler detaljer, men inredningen får kidsen stå för.

Där hav vi en av de två flitiga fågelboarna.


tisdag 5 april 2016

Läsfest på jobbet

Den här veckan har vi läsfest på jobbet. Cafeterian, foajén och biblioteket är pyntat med färgglada vimplar. Samma vimplar går igen i programmet som sitter här och var på skolan och på skyltarna över poesiplanken och över det fulla bokbordet.

Idag var det läshörna med Joanna. Två gånger har jag suttit på en hög pall i samlingssalen och läst högt för elever och personal. Först God natt Alfons Åberg och nyss Poeten i glasburen av Johanna Nilsson. Fick använda mygga för att det kom så många. Och sen fick jag en pigg lien våreld i en söt kruka som tack. Det känns uppiggande med sådana här jippon på skolan. Här blir det så lätt ekorrhjul av hela tillvaron. Man ska få runt eleverna. Ut med gamla, in med nya. Slutföra uppgifter och ta tag i nya. Rätta av en hög och samla in nästa. Vägleda och coacha, kartlägga och följa upp. Möten, administreringar, micromöten, mejl och kopieringstrassel (just när man inte har tid). Regeringspropositioner, kursplaner, betygskriterier och plagiat. Ja, det är mycket och omväxlande. Och för det mesta känns det åtminstone antingen kul eller väldigt meningsfullt.

Utsorterade böcker hemifrån till bokbordet


Jag läser God natt, Alfons Åberg.

fredag 1 april 2016

Trött

Vårtrött, astrött, pömsig, sömnig, skittrött, slö, tröttnat, varit hos psykologen-trött, utmattad, förkylningstrött, feberslummer, sömnbristtrött, ätit för mycket-trött, matt, kvällstrött, trött så in i helvete, koma, dödstrött, sjukt trött, trött i huvudet, skönt trött, trött i kroppen, tröttsam, förlamande trött, fylletrött, avslagen, livstrött, själsligt trött, fredagstrött, tröstlöst trött