Drevet

Precis som många andra nystudentade tjejer begav jag mig av hemifrån för att göra "tjejlumpen", det vill säga vara av pair. Jag reste till Frankfurt i Tyskland för att komma iväg hemifrån och för att pyssla om små barn och för att lära mig vad det var att stå på egna ben. Och visst gav det mig livserfarenhet! Det gav mig en livserfarenhet jag aldrig hade kunnat förutse. Fram till dess hade jag på något sätt trott gott om vuxna människor. Jag trodde att de besatt en mognad och en beskyddarinstinkt inför dem som var yngre och inför medmänniskor. Att barn och ungar är elaka mot varandra trodde jag berodde på omognad. Barn är för jävliga - det hade jag ju erfarit med råge under de 12 år som jag dittills hade gått i skolan.

Jag må ha varit sjukt naiv när jag anlände hos min av pair familj och signerade kontraktet med min namnteckning. 365 dagar skulle jag nu stanna under deras tak. Efter några veckor började min au pairmamma bli psykopatisk. Kanske var det en förlossningsdepression, det kan jag givetvis inte avgöra. Av allt nertryckande hon gav ifrån sig minns jag bland annat hur hon kunde försköna sig själv genom att hånfullt kritisera min mamma. Jag blev förbannad inombords varje gång. Hur vågade hon?! Särskilt minns jag den gången hon antog att min mamma nog var en sån mamma som sällan var hemma hos oss. I helvete heller! Visst kunde det hända att mamma var på resa några dagar eller en vecka, men i gengäld var hon ofta hemma när vi kom hem från skolan och följde oss också till skolbussen på morgonen. Och vilken unge har inte stått på dagisgården och saknat sin mamma förtvivlat mycket?! Jag har nog haft tillgång till min mamma ungefär lika mycket som de flesta andra ungar i min generation. Hur som helst kokade det nästan över så mycket i mig att jag gav mig ut på en lång promenad och lät freestylehörlurarna nästan spränga mina trumhinnor. Jag var 18 år och hade just flyttat hemifrån. Jag hade skrivit på ett kontrakt på 1år och det man skrivit på med sin namnteckning kunde man inte bryta mot.

Nu är jag snart 36 år. Jag avskyr henne fortfarande och antar att hon vid det här laget är rejält frånskild. En sådan människa som hon orkar man ju inte leva ihop med. Men kanske har hennes beteende förberett mig bättre på det drev som ständigt hetsar i sociala media idag mot min mamma. Ungefär varannan gång jag öppnar Facebook får jag läsa något negativt om henne (oftast dock positiva saker). Drevet ägnar sig åt hånfulla spekulationer, förtal, rena hot, uppmaningar om avgång utan argument... Trollen väver sitt nät så tätt att det blir omöjligt att röra sig utan att snubbla. Det blir en klump i magen.Twitter har jag lagt ner. Det är ungefär som när man väljer bort att titta på nyheterna för att man inte orkar ta in. Tacka vet jag Instagram! Där finns bilder och en massa positiva kommentarer. Antingen gillar man eller så låter man bli. Spydigheterna kan man hålla för sig själv och man kan ju bara låta bli att följa sådant som inte intresserar en. Fredligt och sympatiskt. Att hålla en god ton till varandra är väl ändå en självklarhet?!

Ni hittar mig på @joannasvarld

Kreativ helg

Under helgen som var hade jag flera pusselprojekt igång samtidigt. Så kul! Dels är det husets fula gaslåda som håller på att få sig en make over. Den är nu nämligen en halvfärdig bensinpump till barnen att tanka sin fordonspark med. Jag delar en bild på den när den är färdig. Än saknas någon knapp och munstycket till själva slangen. Och när vi nu ändå snart har en bensinpump så behövs det ju en biltvätt också för att macken ska nå fulländning. Den tillverkade jag av ett "hyllgaller" från en skohylla och ett gammalt, uttjänt påslakåntyg som har häftade fast och rev i remsor. Själva tvätten sker ganska manuellt: Man kör bilen igenom tvättbanan samtidigt som man häller en hink med vatten genom gallret uppifrån. Därefter ingår torrpolering med wettextrasa. Biltvätten ska nog fästas i närheten av bensinpumpen men det är ännu inte riktigt klart hur detta ska ske.

I den blivande lunden har jag nu satt en vindsäker ljuslykta för våra rosévinskvällar under semestern. Att den blev till har jag egentligen min ibland rätt tankspridde make att tacka för. Det var nämligen så att han glömde en flaska öl i frysen som han lagt på snabbkylning. Vanligtvis brukar ju kapsylen explodera, men i det här fallet hade botten lossnat på flaskan. Sedan låg flaskan där på diskbänken sedan jag försäkrat mig om att han inte skulle slänga den, för jag hade liksom en ingivelse av att det skulle bli något av den. Och så på lördagsmorgonen i samband med morgonkaffet uppenbarade sig det hela. Vilken tur att vi hade ätit ananasskivor på pizzan kvällen innan och hade en konservburk i soporna som jag kunde fiska upp! Och så ett kvastskaft och en skurdragare: Voilá! Nu är det bara semestern, rosévinet och att syrran föder sin lilla bebis som saknas. Jag kan inte dricka alkohol just nu eftersom jag kan bli tvungen att rycka ut när som helst för att komma barnens kusin till undsättning.

Nästa vecka är det sommarsemester!!! Hurra!!!

Visst är det fult?! Men det blir en tjusig bensinpump av det hela. Fossilt bränsle som fossilt bränsle...

Projekt: trädgård

Jag älskar mitt projekt: Trädgård! Jag älskar projektet mer än trädgården i sig, för hade jag älskat trädgården mer så hade det nog inte hänt så mycket mer. Så långt som mina tankar sträcker sig finns det mycket kvar att göra. Jag kan inte föreställa mig att den skulle bli "klar". Jag kommer aldrig kunna sätta ett kryss i rutan för trädgården.

Jag vill att trädgården ska användas. Den är ingen utställning och ska aldrig bli det heller. Den ska fylla funktioner. Den ska ge dofter, smaker, motion, lek och vila. Nu, när barnen är små ska det finnas gott om plats för fantasilekar och rollekar. När de blir äldre får vi kanske snickra fotbollsmål. När de blir ännu äldre kan jag kanske göra perennrabatter av gräsmattan.

Lite barnsnacks

Sockerärterna blommade för ett tag sedan. Idag skördade vi tjocka skidor och petade ut de söta så runda godingarna.

Trädgården är proppfull av inspiration till nya projekt. Den fula gaslådan kan kanske bli en bensinpump till barnens transportmedel?

Kalashelg

Midsommarblomster från solskenssnår

jag plockar och sätter i nytvättat hår.

En stor bukett ska jag sätta i vas,

för idag blir det sommarkalas.

Bordet är dukat utomhus i tryckande hetta med en svag, svag bris.

Midsommarbukett med bidrag från dotterns pallkrage, knölklocka och grekisk vädd.

I tryckande hetta var vi på midsommarfirandet i Skrylle. Barnen dansade och sprang sig rödsvettiga medan jag försökte hålla mig så stilla som möjligt i min klibbande polyesterklänning... Väl hemma igen dukade vi först bordet i källaren för midsommarmaten, men när allt väl var klart insåg vi att det hade hunnit bli lika svalt ute som det var inne och då bar vi ut allt. Det var det värt, för ute fläktade det åtminstone pyttelite.
Barnens farmor och faster är på besök hos oss och farmor bakade världens godaste maräng-jordgubbstårta som vi njöt av till efterrätt.
Idag svalkade vi oss i Tirups örtagård och nu väntar vi på åskan som ska komma med behagligare temperaturer.

Under veckan som varit besökte vi också Pettson och Findus lekutställning på Kulturen i Lund. Den får inget högt betyg. Trångt och dåligt med luft. I Pettsons verkstad satt alla verktyg fast så att barnen inte kunde skapa. Men byggnaderna och dekoren får däremot högt betyg. Mycket högt!

Berättade jag det där?

Jag minns inte om jag berättade det där om nutellan och rabarber. I samband med klassavslutningarna under juni bjöd jag eleverna på rabarber från vår trädgård. Tappert åt de av rabarberbitarna och jag erbjöd dem att ta en selfie av dem vid premiärtugget. En av eleverna bjöd på nutella och kex och jag testade då att lägga rabarberbitar ovanpå. Det var faktiskt supergott. Sedan dess har jag funderat över hur jag skulle kunna få till kombinationen i syltburken. Det går naturligtvis inte att få till det där med surt plus sött, men nu tycker jag ändå att jag lyckats med något som blev riktigt gott!

Låt mig få presentera:

Rabarber-mandtella!

Det här supergoda pålägget innehåller rabarber, mandel och blockchoklad. Jag ska naturligtvis också testa att göra det med hasselnötter istället för mandel. Det smakar visserligen inte nutella, men supergott ändå.

Fågelliv

Igår kändes småfågelskvittret nästan öronbedövande i trädgården. Det var ett himla kvittrande i träd och buskar. I vår fågelholk är det också liv. Om de inte har flugit ut ur boet redan. Någonstans har ungarna i alla fall flugit ur boet. Det vet vi tyvärr eftersom Sixten norpade till sig en liten fjunig talgoxe igår. Jädra katt! I säkert en kvart höll han på med den, medan jag bad till Gud om att han skulle ha ihjäl den stackars ungen kvickt och 4-åringen hoppades att fågeln skulle lyckas flyga iväg. Det var dock tacksamt att slippa hitta resterna.

I hallen har båda fågelholkar nu kommit upp i vårt tapetträd och de är nu också försedda med rätt sorts glödlampor. Det blev också så himla bra. Det lyser ur holkarna, men de ger inget ljus i sig.
Till jul ska jag sätta glitter på vindskivorna och så kanske det får stå någon tomte på kanten där nere. Eller så får kanske Elinas domherre bo där.
Elina är en av de gamlingar som berört mig mest under tiden som jag arbetade på äldreboende under studietiden. Inför jul satt hon i terapin på dagarna och gjorde domherrar av garn. Jag fick en av henne och varje gång jag plockar upp den ur julpyntslådan tänker jag på henne.

Och så till sist: här är en bild på det jag hämtade ut från posten i lördags. Jag har faktiskt vunnit en tävling! Och till på köpet har jag vunnit något som jag är riktigt glad över! På instagram tipsade jag om att vi alltid har morötter på vår pizza och så plötsligt hade jag vunnit en säck såsord, tre fröpåsar (cocktailtomater, basilika och ruccola), ett par trädgårdshandskar, en rejäl planteringsspade och kultivator och ett presentkort på 500. Så glad och stolt jag blev!

Kväll i juni

Förra veckan var jag ute varenda kväll och klippte sniglar. Det primära var faktiskt inte att hämnas eller för att leva ut aggressioner eller annat destruktivt. Nej, det är bara så otroligt underbart i trädgården så där dags. Alla dofter från fläder, Doktor Westerlund, syrén, lavendel, citronmeliss och alla andra kryddor är så härligt intensiv just då. Temperaturen var angenäm, ljuset underbart och allt är så fridfullt!
Första kvällen klippte jag 108 stycken, andra kvällen var det nåt på 40, tredje kvällen 23, fjärde kvällen tror jag det var 18 och sen har jag inte räknat mer. Men färre och färre blev det trots att jag inte letade kortare tid och trots att jag vid det här laget känner till deras favorittillhåll. Ok, jag vet att äggen inte kläckts än, men om man tänker att jag i runda slängar klippt 200 sniglar på en vecka och att varje snigel lägger 400 ägg var (för så sägs det) så har jag ju ändå lyckats förhindra EN invasion åtminstone.

Jordgubbarna mognar.

I ett av träden är det riktigt gott om äppelkart.

Doktor Westerlund doftar helt underbart!

Humlorna surrar i salvian och bland gräslöksblommorna.

Mer sallad än vi äter.