Först!

En sväng i trädgården bidrog till välbehövlig optimism idag. Visst var det väl för en vecka sedan som snön ännu låg rätt tung? Och nu tittar de första snödropparna redan upp ur jorden och den första röda rabarberfläcken ligger bar. Årets första trädgårdsbukett är plockad och prydde bordet vid söndagsmiddagen idag.

Fåglarna har nu fått det sista ur våra matförråd, förutom några talgbollar som nog håller till nästa år också. Som efterrätt får de kalasa på gamla pepparkakssmulor som jag hittade längst bak, längst upp i ett av köksskåpen vid rensningen under veckan.

Nu är förresten köket färdigrensat. Titta så fint och ordningssamt det blev i kryddskåpet nu! Refillpåsarna ligger samlade i tre syltburkar som jag fyndade på loppis igår. Nästa vecka är det dags att rensa i badrumsskåpen och bland alla medicinerna.

Nu ska jag googla trappräcken. Det kanske blir något nytt när vi nu ska renovera hela hallen under våren. Tänk när det är färdigt!

Rabarbetknopp

Pepparkakssmulor och kokosfett till fåglarna.

Ordning och reda.

Loppisfynd

Idag var det äntligen dags för loppis i gula ladan igen. Strax innan 10 gled jag fram i geggar utanför med min lista i mobilen. Miniatyrer, miniatyrer, miniatyrer.... Jag hittade tre lampskärmar varav två ska piffas och en lampskärm som jag behåller som den är. Den passar fint ihop med min loppisfåtölj och golvlampan som kommer från samma loppis. Och så blev det lite glasburkar till köksförvaring. Till dockskåpet hittade jag bara två ljusmanchetter som jag ska använda till blommor i blomlådorna.

Jag har ju länge lovat en bild på fåtöljen som jag hittade för säkert två år sedan. Men det är först nu som jag tycker att den får komma till sin rätt i hörnan tillsammans med lampan. Filten som jag hämtat ur mormors dödsbo har visst hängt med ända sedan generationen före henne. Men vem som har virkat den vet vi inte. Den är lite lappad och lagad och den väger ganska mycket.

Utrensning på överextrem nivå men nu med vår i blicken

Nu är det kalendervecka 4 och enligt boken Rensa ut och lev lättare är det dags att ta itu med livsmedlen i köket. Och det kan vi väl säga att vi vrålstartade med. Natten till i måndags, med en halvtimmes mellanrum, drabbades både jag och mannen av kräksjuka. Vi var verkligen jättesjuka igår och tyckte så synd om våra barn som fick stå ut med två slöa högar till föräldrar som bara låg i sängen och sov. Vi var tacksamma över de två barnmatsburkar som ännu stod kvar i källaren och som barnen fick till lunch (och därmed är hemmet rensat på barnmatsburkar!). Till frukost fick de barngröt och till kvällen orkade vi fixa potatis- och morotsmos med kokta ärter genom att turas om att skala. Det var verkligen inte mycket liv i oss.

Idag fick barnen gå till förskolan och leka och äta riktig mat och i eftermiddags firade vi storkillens 4-årsdag med kanelbullefika och många legopaket.

Trots vår vrålstartade matutrensning har ju köksskåpen inte blivit särskilt rensade (bortsett från de två barnmatsburkarna). Idag har det räckt gott och väl med att ta hand om gårdagens sparsamma, men ingrodda disk. Nya lakan i sängen, dusch och vädring av huset har varit högre prioriterat. Och när vi väl hade kommit ut ur magsjukedimmorna upptäckte vi plötsligt att det är barmark ute. Gött att vi slapp hela den där isiga och blöta snösörjan som det måste varit ute igår. Vem, mer än jag, får vårvibbar av sånt?

Och så kan vi ju glädjas över de söta primulorna som jag köpte i helgen och som jag satt i krukor som jag norpat ur mina föräldrars hem innan de flyttade från Skåne. Det är krukor som jag minns har stått på en byrå och jag har alltid tyckt om dessa båda krukor med de söta linneorna på. Nu står de på soffbordet (bland allt det nya legot).

I skogen med Gumman Tö

Idag tog vi pulkorna till Dalby söderskog och betraktade Gumman Tös verk (från Elsa Beskows Olles skidfärd). Vi har inte kunnat njuta av det kalla vintervädret så mycket eftersom barnen varit sjuka och för att vi haft förberedelser för barnkalaset förra helgen. Men nu, sista dagen, då hann vi med en pulkautflykt. De senaste dagarnas skogsflanörer hade packat snön hård under sina skor och nu, när snön var blöt gled pulkorna som katamaraner ovanpå stigarna.

Det var väl för två veckor sedan vi tog oss till Skrylle med korv och grillkol och varm choklad, pulkor och barn. Vi gick ett varv på naturlek och började sedan grilla. Då fick snäckan ett utbrott ungefär när korvarna lades på grillen och sedan kunde hon inte alls lugna sig. Det slutade med att vi fick plocka ihop vår lyxiga picknick och ta oss hem igen. Så var det med det. Den här gången tog vi alltså bara barn och pulkor och det var nog ganska lagom.

Idag hängde tunga droppar från kvistarna och påminde mig om Karin Boyes dikt. Fast det är ju fortfarande långt kvar tills knopparna brister, förstås. Dimman hängde tung, eller om det var regn - jag vet inte. Längs trädstammarna rann vattnet ner på hala isbanor så att det blev skum här och där. Och isen i bäckens mittfåra hade redan smält. Barnen kastade snöbollar i vattnet för att se dem glida med vattnet under isen och sen komma fram igen på andra sidan isen.

Jag samlade lite bokollon när jag var i skogen. Jag tänkte att man kanske kan ha dem som lampskärmar i dockskåpet till ekorrarna. Det är en tanke i alla fall. Maken hittade någon lysdiod i sina gömmor som man kan använda och sedan koppla ihop med en liten sladd. Men det krävs lite jobb till för att få elen att funka i dockskåpet. Det är nog någon liten klåfingring som dragit i sladdarna på baksidan av skåpet innan det hamnade på loppis där jag köpte det.

Mini make over i köket

I julklapp fick jag en bok som jag hade önskat mig - jag måste säga att jag önskade den själv, för annars tror folk nåt... - Rensa ut & lev lättare - en smart guide till ordning hemma av Eva Maria Karlander. Boken har 52 veckoteman på ställen eller områden som man ska rensa ut och eftersom det nu är kalendervecka 3 så har jag rensat köket den här veckan. En hel hög med attiraljer och kokböcker kommer att åka med till loppis nästa helg och förhoppningsvis glädja andra.

Det bästa med att rensa ut köket var kanske inte så mycket att det blev någon synbar effekt mer än I köksskåpen, utan kanske mer att jag såg vad vi hade och att det blev lite mindre prylar. Skåphyllorna blev ju också avtorkade, i flera fall för första gången sedan vi flyttade in. Jisses, vad jag kände mig nyttig efter en omgång i köket på kvällen!

Jag gick igång så till den milda grad att det synliga i köket också fick sig en liten make over: diskmaskinen och mikron försågs med kontaktplast i fejkmarmor och kaffemaskinen vände vi ett kvarts varv på så att den där ytan bakom kaffemaskinen som alltid blev full med grejor försvann. Istället förvarar vi sånt småkrafs nu på insidan av en skåplucka, för där har jag nämligen klistrat fast korkunderlägg som barnen målat och som vi nu kan ha som anslagstavla för kuponger och kallelser etc. Och recepttidningarna, som varit ett sånt rörigt inslag på köksbordet och arbetsbänken har jag nu slaktat på användbara recept och sedan skänkt till pappersinsamlingen. Recepten har jag tejpat in i en pärm med fotokartong i - snyggt sorterade efter ändamål, så klart (mat, sött, bak o.s.v.).

En annan kul grej är att maken är på också. Ja, hans starka sida är väl inte att rensa direkt, men han har i hög grad bidragit till estetiken. Han har idag (äntligen!) bytt ut de lösa allmogelisterna till släta, vita golvlister. Vilket lyft! Det ser genast mycket renare och prydligare ut trots att vi inte dammsugit idag! Och dessutom sitter listerna fast och ligger inte löst lutade mot väggen som de förra gjorde!

Egentligen skulle köket behöva en lite större ansiktslyftning. En ny, mindre, snyggare och effektivare fläkt står på önskelistan och dessutom skulle jag vilja ha nytt slätt kakel istället för det där pizzeria-aktiga strukturkaklet som är omöjligt att få rent. Mikron skulle så klart varit inbyggd, men det är inte mycket att göra åt det när de förra ägarna gjorde om hela köket strax innan vi flyttade in... Och så arbetsbänken, som det saknas en bit av sedan vi bytte ut spisen - den måste ju så klart också fixas. Och sen, när allt det är gjort, då skulle jag vilja ha ljusare skåpluckor och en diskbänk av sten istället för rostfritt...

Nästa vecka ska jag rensa bland livsmedlen.

Härliga vab-dag!

Detta är min tredje jobbvecka sedan julledigheten och jag har ändå inte jobbat en enda hel vecka. Jag hade tänkt viga just torsdagarna till min uppsats eftersom jag råkar vara lektionsledig just denna dag fram till mitten av terminen. Men både idag och förra torsdagen fick jag vabba. Det är trist när barnen måste vara sjuka. Förra veckan hade jag två eländiga, glödheta högar att mysa med och idag var det kräkkarens. Det är helt ok med kräkKARENS även om jag går runt och är supernojig över nya uppkastningar och noga luktar på bajsblöjorna. Måtte nu ingen annan här hemma bli sjuk!

Medan flickebarnet sov sin middagssömn passade sonen och jag på att gå ut i trädgården för att fotografera, mata fåglarna och andas, andas, andas och lapa sol. Himlen var ljust blå, minusgraderna stänkte, ett ljust skimmer låg i luften och farbror Rimfrost hade varit så, så flitig. Överallt satt det tjocka lager av frost och varenda spindelnät såg ut som att det var målat med tjock tuschpenna. Och från taket på fjärilsholken reste sig snökristallerna rakt upp i luften. Sagolikt!

Farbror Rimfrost kommer förresten ur en av sonens favoritböcker så här i vintertid. Det är Elsa Beskows bok "Olles skidfärd" som vi har läst en ett par gånger i juldagarna.

Fågelmaten gjorde vi i december. Vi blandade smält kokosfett med fågelfrön och hällde i en muffinsplåt. Sedan ställde vi det i garaget för att stelna.

Sonen arbetar med att skotta snö i pallkragarna.

Krusbärsbuskens alla taggar är noggrant inpackade i tjock frost.

2 + 4!

Idag fick vi nåden att för andra gången ha ett barnkalas för båda våra barn samtidigt. Ytterligare ett år har gått och tillsammans är de nu två år äldre än förra gången vi hade barnkalas. Då, liksom idag, var huset fullt av barn som lekte och tjoade, som grupperade ihop sig efter ålder och några efter familj. De vuxna hälsade igenkännande på varandra och konstaterade att det varit ett år sedan sist. Årets kalaspyssel var glasögon som klipptes ut i färgad hobbykartong och dekorerades efter tycke och smak med färg, klistermärken, diamanter etc. För att styla ytterligare kunde man välja rött, grönt eller genomskinligt "glas" (av plastfickor). Och liksom sist bjöd vi på gående fikabuffé.

Men i år låg det gnistrande snö i den iskalla trädgården och farbror Rimfrost hade blåst ett tjockt moln över trädens grenar. Uppburrade fåglar kalasade från vår upphängda fågelmat utanför fönstret och solen öste ner över fridfullheten. Svåra frågor som var i tårtan tårtljusen ska sitta och hur man ska sätta upp håret om man hinner var helt allvarligt menade. Visst gick det i ett högt tempo idag trots att både mormor och morfar lyckats komma hit till kalaset och också hjälpte till. Tänk, vilken lycka att få ha dem här! Det händer inte så ofta. En liten flukt i mobilen på nyheterna, på svältande barn, hundratals döda och 400 gisslantagna i Syrien. Det är långt borta. Långt, långt borta. Fast samtidigt hudnära. Det krävs faktiskt lite ansträngning numera för att kunna hålla sådant ifrån sig. Det är ju verklighet, det är människor jag känner som drabbats, det är mina medmänniskor, det är i min värld. Visserligen inte just här, men det hade lika gärna kunnat vara det. Tack och lov är det barnkalas som gäller nu. Det är våra barn det handlar om - de som knappt vet att det finns något som heter krig, som aldrig hört ordet svält och som aldrig upplevt något livshotande trauma. Grattis, mina älskade barn! Grattis på era födelsedagar! Grattis att ni får leva här i detta överflöd bland socker, grädde, billig kinaplast och utvalda ekologiska livsmedel. Och grattis till mig som kan ge mina barn så mycket av det jag vill ge dem (och en del onödigt också) och slipper slussa dem igenom sådant ont som de ännu inte behöver veta och förstå. För mina och alla andra barns skull önskar jag att världen blir en bättre plats att leva i.

Nåväl, tårtorna då? De som hör födelsedagskalas till. De speglar nog till viss del våra barns världar också. Lillasysters tårta med extra mycket grädde (eftersom hon älskar grädde) och söta plastdjur med partyhattar och storebrors tårta med stora maskiner. Han var väldigt nöjd med sin tårta och hon älskade grädden. Tja, vad gör man inte för sina barn?!

Januaris färg ska vara vit... eller??

Om ett par dagar är det tjugondedag Knut - den traditionella dagen för julgransplundring. Nu kör vi ut julen och tar tag i det överflöd som präglat våra liv i drygt en månad. Fredagsglöggen, lussekatterna, pepparkakorna, julmaten, pralinerna, promillena och för att inte tala om alla julklappar och prylar... Den vita månaden ska väl mest stå för att vi inte ska dricka någon alkohol denna månad, men knappt har vi svalt ris à la Maltan innan kalorijakten är igång i reklam, tidningar och i (sociala) medier. Och jag, som dessutom har fått en bok om att rensa ut hemma i julklapp, ska dessutom ägna mig åt det i 52 veckor framöver. Jaja, man behöver ju inte ta i så man kräks precis och någon sanning är det ju i allt det vita. Julen kan ju verkligen inte vara ända fram till påska - det vore både tjatigt och hälsovådligt.

Men ändå är januari en nystart och den här helgen känns som en riktig detox-helg på ett sätt. Mest för hemmet. I förmiddags körde jag ett ganska rejält lass med utgallrade prylar här hemifrån till loppis. Det var bara inlämning idag, så jag kom inte hem med något nytt ;o) Och i eftermiddags blev vi av med en Poängfåtölj med fotpall som stått där min sekretär står numera. Äntligen fick jag tummarna loss att lägga ut det på Blocket och det gick som smör. Härligt! Och imorgon ska en vän till mig köpa vår syskonvagn! Det är också helt underbart, för den har bara stått i vårt förråd och tagit plats i ett år nu. En underbar trotjänare som tagit emot mycket stryk och som vaggat våra mest värdefulla skatter. Jag minns hur det var de första gångerna som jag körde vagnen och kände mig så oerhört rik över att ha alla mina två barn precis framför mig, just precis här. TVÅ barn! Inte vara ETT! Fatta!!!

Ja, ok, det är alltså mest hemmets detox-helg den här helgen. Men för att bidra till min egen detox så har jag gjort en renande ansiktsmask, filat fötterna och noppat ögonbrynen. Det kan väl duga? På måndag kommer ju eleverna...!

Mamma Ekorre speglar sig i badrumsspegeln.

Pappa Ekorre värmer fötterna i kakelugnen. Så rogivande för honom att få sitta där och lyssna på spraket av brasan och titta på lågorna (av garn och knölat orange papper).

Den stora tavlan i övre hallen är gjord av en utriven pixiboksida och ramen är gjord av rörpärlor.

Miniatyrfrossa

För något år sedan fyndade jag ett dockskåp från 60-talet på loppis för nästan inga pengar alls. Det har stått i källaren eftersom jag varken haft möbler eller dockor till det. Det var lite trasigt - trappan och trappräcket hade gått av, men annars är det i välbevarat skick.

Nu har dottern fått en Sylvanianfamilj bestående av 4 söta ekorrar i 2-årspresent och de måste ju ha någonstans att bo. Så nu har dockskåpet fått flytta in i barnens rum på en lagom hög hylla. Vi har redan fixat nya gardiner genom att limma fast spetsband och så har vi tillverkat en badrumsspegel (aluminiumfolie) med en ram av röda rörpärlor. Också en sönderriven pixibok fick bidra med en stor tavla i övre hallen som försågs med en grön ram av rörpärlor. I det stora vardagsrummet har det kommit till en kakelugn med brinnande eld av gult garn, skrynklat orange papper och en sönderdelad smal pinne som tidigare upphittats utomhus av något barn. Trappan är så klart också fastlimmad igen. En ansats till trädgård finns också genom en trädwallie vid det som sticker ut av hyllan. Trädgården får väl kompletteras med staket och pallkragar och sånt så småningom.

Sen måste dockskåpet få ordentliga golv istället för råsponten och så ska badrummet få mer kakelliknande tapeter. Ett badkar är på gång av en vitmålad plastburk. Men den saknar ännu duschdraperi och blandare. Vidare behövs en toa och ett handfat i badrummet. Sovrummet måste få sängar, köket måste få köksinredning och stolar och bord. Än finns det bara en lampa i huset, så det måste jag också fixa. Piano, skrivbord och en fungerande fåtölj finns redan. Balkonglådor med blommor i står också högt upp på listan. Det känns roligt och lyxigt att man kan få prioritera efter vad man har lust med. I verkliga livet kanske tavlor och blomlådor inte borde prioriteras före kylskåpet och toaletten, men här spelar det ingen roll. Snarare tvärtom - för sonen, som är mest engagerad i dockskåperiet för tillfället, har alldeles tillräckligt med fantasi för att inte se några problem med att livets nödtorft saknas för ekorrarna. Däremot uppskattar han tavlan, spegeln och den "riktiga" elden i kakelugnen alldeles väldigt mycket ("Mamma, jag tror att vi ska göra mer till dockskåpet nu"). Och hur kul är det egentligen att lägga pengarna på en ny panna eller ett ventilationssystem när man kan få lägga dem på ögongodis istället?!

Jag pinnar allt jag hittar på Pinterest om hur man kan göra små dockskåpsmöbler själv. Nu letar jag efter champagnekorkar, tomma tandtrådsaskar, tändsticksaskar, schampokapsyler, trådrullar av trä, stora knappar och annat riktigt, riktigt värdefullt. Bidrag emottages tacksamt. Och jag lovar att uppdatera de små miniatyrerna så att ni kan följa ekorrarnas väg från koja till slott.

Bloggtorka

Nu vill jag ha slut på bloggtorkan. Egentligen är det nog den hektiska decembermånaden som är anledningen till att jag kommit av mig i bloggandet. Det har i alla fall inte varit brist på ämnen att blogga. Och det är väl egentligen helt okej att prioritera bort bloggandet när dagens alla måsten är prio 1 från morgon till kväll. Jul- och nyårshelgen med tvååringens födelsedag i Uppsala bjöd på datorfrånvaro utan abstinens. Istället blev två 1000-bitarspussel lagda.

Nu är vi åter hemma och ska så småningom anpassa oss till en vardag igen. Nu ska bloggandet in i livet igen. Min kanal ut i etern. Min digitala existens.

Hemma har ödlorna så klart fått en egen julkrubba i sitt terrarium. Ödlorna fick barnen efter ett blodprov på vårdcentralen och de har sedan dess fått bo i ett av våra terrarier.

Sista biten passar precis!

Jul i trädgården hos mormor och morfar i Uppsala. Tillräckligt med snö för att åka pulka och göra snöänglar!