Växtkraft

Så här års blir jag alltid lika överraskad, förbluffad och chockad. Jag har nog skrivit om det förr, men varje år slår det mig lika stark att jag inte minns att jag känt så förut. Det handlar om de där obetydligt små, små fröerna och deras växtkraft. Jag kan bara inte fatta det. Lite jord, lite ljus och lite vatten. That's it!

I odlingssammanhang talas det så mycket om växters rätta förutsättningar, att ge dem en optimal start och det här med att välja rätt jord och gödsel verkar inte vara något för rookies direkt. Men här och nu vill jag säga: det mesta funkar överraskande bra! No bullshit!

I onsdags var vi på drop in på förskolan och fick då också påskpyssla lite. I aluminiumformar (utan dräneringshål) fick vi så krasse. Vi använde lerjord som näst intill förvandlades till cement när vi hällt vatten på. Det var 3-åringen som fick "fördela" fröerna på jorden och det gjorde han naturligtvis inte särskilt jämt. Till råga på allt råkade han hälla en rejäl skopa lerjord ovanpå fröerna också. Och eftersom jag vet att krassefrön är ljusgroende tänkte jag att det här blir nog inte mycket... Jag satte formen i fönstret när vi kom hem. Nästa dag hade några av de synliga fröerna grott. Och idag, en halv vecka senare, har jordlagret ovanpå de begravda fröerna lyfts upp av dessa livskraftiga små kämpar. Är det inte otroligt?! Man tror inte att det är sant och man fattar definitivt inte hur i hela världen det kunde gå till.

Tidigt vårbruk

Våren är nu definitivt välkommen! Markduken är utrullad, pallkragarna är på plats och de första fröerna är satta i hemrullade krukor av tidningspapper.

Planerna för grönsakstorget är nästan färdiga. Ovanpå markduken ska det läggas ut singel. Men först måste vi sätta en träkant mellan gräsmattan och grönsakstorget så att inte all singel hamnar i gräsmattan och Gud förbjude: i vår antika Klippo! Sedan ska det flätas ett pilstaket mellan armeringsjärn som skiljer gräsmattan från grönsakstorget.

Den tidiga våren har i alla fall redan gjort entré. Solen värmer gott och i vår greklandshörna kan man gott sitta ute och lapa solstrålar tillsammans med en varm kopp kaffe och bara njuta av de präktiga krokusarna. För en vecka sedan stod de fortfarande i spetsig givakt. Nu blommar de för fullt under äppelträden. Men jag hoppas att de kommer att bli ännu fler nästa år, för tänk så överdådigt vackert det hade varit om blommorna täckt jorden helt!