Här finns det hopp bland fjolårslöven. En liten oskyldigt vit krokusknopp längtar efter vårvärme. Också vintergäcken och snödropparna är ivriga. Mycket växer.
Också Matteus växer. Vi har nu snart 4 kilo att kånka runt på. Då är det inte konstigt med växtvärk, men små bebisar med ont i magen är en förbannelse! Måtte det gå över snart.
Det blir inte mycket pyssel gjort här hemma längre. Inga böcker blir lästa heller. Men det ammas och byts blöjor och promeneras till BVC osv.
Och av allt det jag tänkt göra innan Matteus föddes blev det väldigt lite gjort. Det var ju beräknat att jag skulle ha 8 dagar till till bara mitt förfogande… Men han är naturligtvis det mest välkomna barnet av dem alla.
Härom dagen fick i alla fall krukväxterna välbehövlig omsorg, ny jord och nya krukor. Det är härligt att få skita ner händer och köksbord, men ännu härligare när det är rent igen.
Jag kände för att brodera och plockade fram mitt blygsamma sortiment av moulinégarn och lite vitt linnetyg. Och så blev det ett litet hjärta som jag undrade vad jag skulle göra med.
Jag limmade fast tyget på en bit papper (som blev över efter bröllopsinbjudningarna för 3 år sedan). Banden flätade jag av trådar som Sixten petat loss från en lampa och så satte jag dit en liten pärla också.
Sofi Oksanens bok Stalins kossor kan jag för övrigt också rekommendera.
I dagarna väntas en del besök och då är muffins praktiskt eftersom de går att röra ihop ganska fort. Dessutom är muffinsrecepten ganska tacksamma att fuska med – det brukar bli bra ändå. Här råkande vetemjölet ta slut, så jag fyllde på med grahamsmjöl (det blev ungefär 50-50) och det blev bra ändå.
Jag gjorde en franciskusmunk för ett tag sedan. Franciskanerna kallas ju för gråbröderna. Nu var det dags för en liten svartbroder (dominikanermunk). Jag vet inte om han ser så dominikaneraktig ut, men svartglaserad är han i alla fall (av stengodsantracit).
Och här är en bild av gamle Frasse:
Oglaserad rödbrännande stengods.
Sprakande kallt och gnistrande solsken föranledde en snabb promenad för att titta till kolonin. Det är en av Matteus första promenader. Klicka här!
Å, vad jag älskar att använda och göra av med rester! Det spelar ingen roll om det är lerrester eller tygrester – det känns bara så nyttigt, miljövänligt och ekonomiskt.
Här har jag använt lite stengodslera som blivit över från vad-vet-jag.
Bottenplattan är kavlad med en bit spets och i mitten av den vitglaserade blomman la jag några gröna glaspärlor som experiment.
Det är kul att experimentera också. Så länge man är införstådd med att det aldrig blir som man tänkt sig.
