fredag 29 augusti 2014

En reflektion över ett ord i ny tappning

Gårdagens promenad i Skrylle fick mig att reflektera över betydelsen av ordet tillgänglig, en synonym för bland annat ordet nåbar. Men här används det visst i utökad betydelse: nåbar för "den som sitter i stol eller har svårt att gå". Jag undrar hur länge de klurat på formuleringarna. Vad kan det vara för stol de syftar på...? Orden handikappad och rullstol/rullstolsburen lyser verkligen upp texten med sin frånvaro, för visst är det just de orden man kommer att tänka på? Eufemismerna är ett faktum!

Så har jag alltså lärt mig att ordet handikappad är fult att använda. Innebär detta att vi kommer att få tillgängliga platser på bussen och tillgängliga parkeringsplatser framöver? Eller är tillgängligheten bara reserverad för dem med tillstånd?


P.S. Min avsikt är INTE att raljera över någons eventuella behov av särskilda parkeringsplatser eller sittplatser på bussen. Jag vill inte heller missunna någon upplevelser i naturen - tvärtom! Jag reflekterar bara över själva begreppet tillgänglig. Ingen ska känna sig träffad.

torsdag 28 augusti 2014

Nya härliga ambitioner

Efter sommaren är det skönt med en lite mer inrutad vardag. Det är plötsligt lite kul att ha ambitioner igen. Nu är det mammagympa på tisdagar och en skryllerunda på torsdagar som gäller. Och Skrylle är ju så vackert så här års.




Men det måste även finnas plats för lite impulsäventyr i vardagen. Därför ligger det nu ett helt lass nybakade pizzabullar i frysen och väntar på att få åka med på picknick. Jag ska ta med vars en pizzabulle till mig och M när jag hämtar på förskolan i eftermiddag. Då behöver vi inte ha så båttom hem, utan kan åka lite linbana och gräva lite i sanden på lekplatsen först.

lördag 23 augusti 2014

Gottfrid!

Grodan Gottfrid är återfunnen i en av flyttkartongerna som fortfarande står i gillestugan. Jag skäms över att medge att vi fortfarande har ouppackade flyttlådor 1,5 år efter inflyttningen. En liten ursäkt må vara att en hel del saker väntar på sin rätta plats efter renoveringar som ännu inte gjorts. Alla lådor är i alla fall genomgångna nu och i samband med det dök så Gottfrid upp.

Gottfrid är min första skulptur som jag gjorde på min första keramikkurs. Kanske var det han som gjorde att jag började älska att skapa i lera, för jag blev förvånad över att jag kunde skulptera något så snyggt. Tyvärr hade de fel på antingen glasyrerna eller temperaturen i ugnen, för glasyren kunde verkligen varit bättre. Men han är ändå en av mina stoltheter.

Nu får han vila sig i örtagården fram till sen höst. Då får han ligga i garaget fram till våren. Tur att det är någon som tar vilan på allvar, för det gör verkligen inte jag. Han har ett och annat att lära mig tror jag.


onsdag 20 augusti 2014

Bärtjuv

Björnbären mognar. Men skördarna blir aldrig särskilt stora hos oss. När jag har repat busken på mogna bär är det bara 30% av de plockade bären som är kvar i skålen. Resten har sonen norpat. Han är rätt duktig på det där. När han varit ute ensam i trädgården kommer han ibland in med tomatkärnor över hela jackan (fast han vet att han inte får plocka tomaterna själv eftersom han i så fall hade länsat alltihop) och jord runt munnen. Igår fick jag tala honom tillrätta med skarp röst igen. När jag var färdig tittade han på mig och sa "Förlåt, mamma." Åååå! Söta unge!

Nå, så vad göra av björnbären när de är så få? Jag har en yoghurthink i frysboxen som jag fyller på med nya björnbär allt eftersom. Till sist ska det väl ändå räcka till en paj, en burk marmelad eller någon god efterrätt? Och så praktiskt det återigen är med yoghurthinkar!


måndag 18 augusti 2014

Nya löften i höstligt rusk

Vi fortsätter på temat med löftets båge. Sådana har vi sett var och varannan dag nu på det senaste. Vi har verkligen gått och tänt och släckt lamorna här hemma idag. Varannan gång man tittat ut genom fönstret har det varit novemberrusk och varannan gång solsken och blå himmel. Och lite då och då en regnbåge. Idag lyste den över den del i trädgården som vi reformerat mest under säsongen. Det är halvfärdigt här, får jag säga. Grönsakstorget (hmm... testar fortfarande namn) är ju inte påbörjat, örtagården är färdig i formen, men inte i innehållet och bärträdgården är nästan färdig. Men nu när löftets båge lyst över alltsammans känner jag stor tillförsikt till att det kommer att bli färdigt, bra och jättefint! Härligt.


Av päronen fick jag ett stackars olivträd och en annan okänd växt i alldeles för små krukor och med jättegammal jord. De har nog inte haft tid att pyssla om sina växter. Men nu har de fått ny, fin jord och mer plats att växa på. Och så får de fram till vintern stå i hörnan mellan huset och garaget i trädgårdens "södraste" hörn. Varmare och mer skyddat kan det inte bli. Kanske kommer vi att sitta här när det har slutat regna och lapa säsongens sista värmande solstrålar.

lördag 16 augusti 2014

Höstkänningar

De höstliga vindarna är här! Igår rapporterades det att Tarfala skulle få den första snön och att det nu råder meteorologisk höst i nordvästra Sverige. Vindarna känns ända hit, kan jag säga. Det märkte jag när jag idag förberedde för höstplanteringar i örtagården. Också när vi var på Tirups örtagård tidigare idag så kändes det som om jeansjackan inte riktigt räckte till i vinden. Det var till och med så illa att vi skippade kaffe och kaka på maten och åkte hem istället. Men goa kryddor och lite te kom naturligtvis med hem, så det ska nog bli en ordentlig örtagård här hos oss också om ett tag.

Igår planterade vi vinbärsbuskarna från förra utflykten. Två vita och två svarta ska bilda en häckspaljé som avgränsning mellan bärträdgården och komposthörnan. Det blir nog bra, även om några av buskarna var i bedrövligt skick för att vara köpta på plantskola.


fredag 15 augusti 2014

Sand mellan tårna

Det är fint med sand mellan tårna på sommaren. Vi gjorde en utflykt till Lomma härom dagen och njöt av skön vind och skönt väder. Det var knappast någon på stranden, så vi fick den plats vi ville. Som sig bör åt vi fisk till lunch på Fiskboden. Sonen beundrade på fiskarna i kyldisken. Han tyckte också om att bada bland vågorna vid strandkanten. Lilla Snäckan satt på filten med pappa och silade sand mellan fingrarna och drog i grässtråna.


måndag 11 augusti 2014

Mjukt och gott

Det finns många mjuka saker i trädgården. Humlor ser alltid så otroligt mjuka ut. Så man skulle vilja lägga kinden till och gosas en liten stund och höra humlan spinna nöjt. Och mogna hallon. De är mjuka både i formen, färgen och i smaken. Särskilt när de ligger i små, mjuka barnhänder. Men det händer inte ofta att de blir kvar så länge i barnhanden att man hinner fotografera. De åker snabbt in i munnen och mals till mjukt hallonmos av de vassa tänderna.

Våra hösthallon har börjat komma så smått nu. Jag är nyfiken på hur stor skörden kommer att bli i år. På kolonin hade vi alltid så vi kunde koka sylt flera gånger i veckan under september. Förra årets skörd var naturligtvis skral eftersom hallonplantorna var så nyplanterade. Men i år har de hunnit bli till ett riktigt buskage.


söndag 10 augusti 2014

Ett kryp-in till trädgårdens minsta

Jag är på jakt efter lite fler bärbuskar och därför tog jag mig en titt i en av mina trädgårdsbiblar i veckan. Lena Israelssons Handbok för köksträdgården är nog min favorit. Där snuddade min blick vid ett insektsbo gjort av en ihopbunden bunt ihåliga pinnar. Just det, tänkte jag.

I verkstan träffade jag på ett gammalt cd-ställ som Ikea sålde för en del år sedan. Det fick bli stommen till ett insektshotell. Jag har pillat lite med det i veckan: kilat in en trasig tegelsten, klippt pinnar, sågat till spånskivor, borrat i trädstubbar, samlat kottar, klippt fler pinnar, lirkat in en trasig kruka fylld med strimlad bark och slutligen förseglat med kycklingnät och spikat fast takpapp. Idag blev det klart och uppskruvat i bärträdgården. Nu hoppas jag på många fina nyttoinsekter i våra trädgårdar nästa sommar.



lördag 9 augusti 2014

Löftets båge

Igår hade vi en trevlig familjemiddag med barnens mormor och morfar, kusin, moster och morbror. En sådan middag kommer vi inte att ha på länge eftersom mormor och morfar nu flyttar långt bort. Det svider i hjärtat. Framför allt svider det å barnens vägnar. M pratar ofta om morfar och vill ofta åka och hälsa på honom och berätta saker för honom.

Strax innan våra gäster skulle komma började det regna ute på det dukade bordet. Det blev nästan som på midsommar - ska vi äta ute eller inte? (Det blev ute - alla fick en servett att torka av sin tallrik med innan.) Och när gästerna kom lyste en stark regnbåge över himlen. Så vackert!

Regnbågar är inte bara vackra för att de är vackra att titta på - de betyder så mycket och står för så mycket. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de dyker upp just efter regn. Regnbågar står bland annat för hopp, ljuset efter mörkret. Med alla sina färger står den också för stolthet och mångfald (vilket prideflaggan vill visa).

Det sägs också att det finns en skatt där regnbågen slutar. Jag minns att jag som barn gav mig ut och letade efter denna skatt och blev besviken varje gång jag kom till det ställe där regnbågen slutade och insåg att den hade flyttat på sig.

Ännu mer står regnbågen för ett löfte. Regnbågen ger inte bara hopp om ljus - den lovar det. När Gud hade låtit det regna i 40 dagar och 40 nätter över jorden lät han regnbågen vara en symbol för löftet om att aldrig låta det regna så mycket igen att allt blir översvämmat.

Så fint att den lyste över oss när vår kväll började. Det känns hoppfullt och löftesrikt inför framtiden när mina föräldrar flyttar iväg. Jag undrar vad det är för skatt som den tar med sig.

Löftets båge lyser över Dalby. Foto: Min mor.

måndag 4 augusti 2014

Vimplar till kojan

Jösses, vad det regnat. Det är ju positivt för växterna och allt nyplanterat som kanske repar sig efter torkan. Men det är inte kul att ha en fuktfläck i källarväggen och det är inte kul när regnjackan är genomregnad redan innan man lämnat tomten på väg till affären.

Därför fick vi ägna oss åt innomhusaktiviteter. Idag pysslade jag och sonen vimplar till kojan av vaxdukstyg. Än är det inte mycket till koja, men när fläderbusken växer till sig och när vi får ordning på marktäckningen (som stannat av på grund av en eventuell igenlkottfamilj i komposthögen) så kommer det nog att bli mysigt.

Så här mycket har det regnat idag.

söndag 3 augusti 2014

Ljuva sommarkväll

Ursäkta den klyschiga rubriken, men kan en sådan här sommarkväll kännas som en klyscha? Klyschor är väl uttjatade? Trots att vi den här sommaren verkligen har fått uppleva ovanligt många ljuva, varma sommarkvällar så kommer de nog aldrig att kännas uttjatade. Här går man och svettas och stånkar hela dagen och suckar över denna värmebölja, men faktum är att sommarkvällarna aldrig hade varit så ljuvliga om de inte fick följa på en svettig dag.

Allt känns så idylliskt in i minsta detalj. Ända ner till den lilla humlan som jag räddade ur en barnhink på gräsmattan för en stund sedan, den lilla cowboyen som tittar upp ur barnens djungel och tomaterna som mognar och plötsligt försvinner ner i 2,5-årsmagen. Det här är långt från Gaza, Kina, Västafrika, Ukraina, främlingsfientlighet och homofobi. Långt ifrån en klimatkris. Vårt största hot här ikväll är getingarna och den hägrande åskan där vi sitter och hör regndropparna smattra mot parasollet ovanför oss.

Åska i antågande?


Barnens djungel

lördag 2 augusti 2014

Fyndletarromantik

Idag hade vi laddat upp för en eftermiddag i trädgården. Det blev en kort trädgårdseftermiddag eftersom det plötsligt började regna. Därför blev det ett litet försök till rensning i gillestugan (avställningsrummet?). Och det var just så tråkigt som det låter. Det är inte så kul att leta och sortera och rensa bland de egna sakerna. Tänk om det vore någon annans gillestuga som var full med överraskande fynd!

Härom dagen, när jag tog mig till Trädgårdsonsdags trädgård, gick jag förbi en sådan där riktig skräptomt med bilvrak, gamla kylskåp, rostiga pryttlar, betongföremål, handfat... you name it! Där fanns till och med ett manshögt glasskåp med en grön växt i. Tänk om jag hade fått gå där och plocka på mig lite planteringskärl och föremål att pyssla och skapa med! Det hade väl varit något!

Åter i vår gillestuga: Där hittade jag i alla fall det här hängfatet som jag gjorde på en keramikkurs för ett par år sedan. Nu hänger det i trädgården. Om inte annat så kan man ju lägga lite avklippta blommor på det. När man har småbarn i trädgården händer det ju ibland att blommor blir luggade eller plockade med typ ingen stjälk.

Skirt och romantiskt med en ljusrosa blomma (förmodligen ogräs?) och lite myntablommor.