Kalashelg

Midsommarblomster från solskenssnår

jag plockar och sätter i nytvättat hår.

En stor bukett ska jag sätta i vas,

för idag blir det sommarkalas.

Bordet är dukat utomhus i tryckande hetta med en svag, svag bris.

Midsommarbukett med bidrag från dotterns pallkrage, knölklocka och grekisk vädd.

I tryckande hetta var vi på midsommarfirandet i Skrylle. Barnen dansade och sprang sig rödsvettiga medan jag försökte hålla mig så stilla som möjligt i min klibbande polyesterklänning... Väl hemma igen dukade vi först bordet i källaren för midsommarmaten, men när allt väl var klart insåg vi att det hade hunnit bli lika svalt ute som det var inne och då bar vi ut allt. Det var det värt, för ute fläktade det åtminstone pyttelite.
Barnens farmor och faster är på besök hos oss och farmor bakade världens godaste maräng-jordgubbstårta som vi njöt av till efterrätt.
Idag svalkade vi oss i Tirups örtagård och nu väntar vi på åskan som ska komma med behagligare temperaturer.

Under veckan som varit besökte vi också Pettson och Findus lekutställning på Kulturen i Lund. Den får inget högt betyg. Trångt och dåligt med luft. I Pettsons verkstad satt alla verktyg fast så att barnen inte kunde skapa. Men byggnaderna och dekoren får däremot högt betyg. Mycket högt!

Berättade jag det där?

Jag minns inte om jag berättade det där om nutellan och rabarber. I samband med klassavslutningarna under juni bjöd jag eleverna på rabarber från vår trädgård. Tappert åt de av rabarberbitarna och jag erbjöd dem att ta en selfie av dem vid premiärtugget. En av eleverna bjöd på nutella och kex och jag testade då att lägga rabarberbitar ovanpå. Det var faktiskt supergott. Sedan dess har jag funderat över hur jag skulle kunna få till kombinationen i syltburken. Det går naturligtvis inte att få till det där med surt plus sött, men nu tycker jag ändå att jag lyckats med något som blev riktigt gott!

Låt mig få presentera:

Rabarber-mandtella!

Det här supergoda pålägget innehåller rabarber, mandel och blockchoklad. Jag ska naturligtvis också testa att göra det med hasselnötter istället för mandel. Det smakar visserligen inte nutella, men supergott ändå.

Fågelliv

Igår kändes småfågelskvittret nästan öronbedövande i trädgården. Det var ett himla kvittrande i träd och buskar. I vår fågelholk är det också liv. Om de inte har flugit ut ur boet redan. Någonstans har ungarna i alla fall flugit ur boet. Det vet vi tyvärr eftersom Sixten norpade till sig en liten fjunig talgoxe igår. Jädra katt! I säkert en kvart höll han på med den, medan jag bad till Gud om att han skulle ha ihjäl den stackars ungen kvickt och 4-åringen hoppades att fågeln skulle lyckas flyga iväg. Det var dock tacksamt att slippa hitta resterna.

I hallen har båda fågelholkar nu kommit upp i vårt tapetträd och de är nu också försedda med rätt sorts glödlampor. Det blev också så himla bra. Det lyser ur holkarna, men de ger inget ljus i sig.
Till jul ska jag sätta glitter på vindskivorna och så kanske det får stå någon tomte på kanten där nere. Eller så får kanske Elinas domherre bo där.
Elina är en av de gamlingar som berört mig mest under tiden som jag arbetade på äldreboende under studietiden. Inför jul satt hon i terapin på dagarna och gjorde domherrar av garn. Jag fick en av henne och varje gång jag plockar upp den ur julpyntslådan tänker jag på henne.

Och så till sist: här är en bild på det jag hämtade ut från posten i lördags. Jag har faktiskt vunnit en tävling! Och till på köpet har jag vunnit något som jag är riktigt glad över! På instagram tipsade jag om att vi alltid har morötter på vår pizza och så plötsligt hade jag vunnit en säck såsord, tre fröpåsar (cocktailtomater, basilika och ruccola), ett par trädgårdshandskar, en rejäl planteringsspade och kultivator och ett presentkort på 500. Så glad och stolt jag blev!

Kväll i juni

Förra veckan var jag ute varenda kväll och klippte sniglar. Det primära var faktiskt inte att hämnas eller för att leva ut aggressioner eller annat destruktivt. Nej, det är bara så otroligt underbart i trädgården så där dags. Alla dofter från fläder, Doktor Westerlund, syrén, lavendel, citronmeliss och alla andra kryddor är så härligt intensiv just då. Temperaturen var angenäm, ljuset underbart och allt är så fridfullt!
Första kvällen klippte jag 108 stycken, andra kvällen var det nåt på 40, tredje kvällen 23, fjärde kvällen tror jag det var 18 och sen har jag inte räknat mer. Men färre och färre blev det trots att jag inte letade kortare tid och trots att jag vid det här laget känner till deras favorittillhåll. Ok, jag vet att äggen inte kläckts än, men om man tänker att jag i runda slängar klippt 200 sniglar på en vecka och att varje snigel lägger 400 ägg var (för så sägs det) så har jag ju ändå lyckats förhindra EN invasion åtminstone.

Jordgubbarna mognar.

I ett av träden är det riktigt gott om äppelkart.

Doktor Westerlund doftar helt underbart!

Humlorna surrar i salvian och bland gräslöksblommorna.

Mer sallad än vi äter.

Så fort allting går

Nu är det nästan en månad sedan som maken fyllde år och vi hade födelsedagsmiddag under surrande och blommande körsbärsträd. Och bara för 6 veckor sedan kunde man äntligen konstatera att träden slagit ut. Under tiden har syrenbuskarna på andra sidan gatan stått i lila brand så man knappt kunde se de gröna bladen bakom. Nu är vårblomningen förbi. De vita kronbladen från körsbärsträden har blivit bruna och på äppelträden sitter äppelkart stora som gräslöksblommor. Köksträdgården är en kakofoni av lilablommande salvia och blommande gräslöksbollar. Den bara jorden syns knappt mer i pallkragarna. Rädisorna är over and done och salladens andra sådd har snart kommit halvvägs. Och solen fortsätter att steka på varenda dag. Maj månad smäller alltid högre än jag anar innan. Det är i maj som livet vänder. Varenda gång och på så många plan.

Köksträdgården i fullt ös.

Hallrenoveringen har också nått det stadium att man kan kalla den mer klar än ofärdig. På kvällarna har vi ägnat oss åt diverse pynt. Förutom tapetträdet har vi också tapetserat en liten bit vägg i hallen där barnens jackor kommer att hänga. (Kommer att hänga eftersom det inte varit tillräckligt dåligt väder ännu för att använda jackor.) Av samma tapet klippte jag ut ett vildsvin som jag limmat fast på barnens dörr. Det var 4-åringen som ville ha just ett vildsvin när jag frågade vad han ville ha för djur där. Och av dinosaurierna som jag köpte på Biltema strax innan renoveringen gjorde jag jackkrokar. Jag var först lite orolig att 4-åringen skulle bli arg för att jag hade haft sönder hans dinosaurier, men han blev jätteimponerad och har visat "sina dinosaurier" för kompisar. Jag är också nöjd.

Och medan solen öser in genom fönstren i vardagsrummet och bränt bladen på krukväxterna har jag tänkt att det skulle behövas något slags solskydd. Vi har inga persienner som bara blir dammiga och någon gardin vill jag inte heller ha eftersom den tar bort ljus som vi så gärna vill ha. Plötsligt uppenbarade sig lösningen, precis innan det var dags för månadens loppis och en tur till byggmarknaden! Det blev ramar med hjälp av vinkeljärn och på dem häftade jag fast loppisfyndad spetsgardin. Nöjd! Det blir ett vackert skuggspel på väggen också när solen lyser in.

Barnens paradis

Jag är lycklig över att mina barn är så rika och har en så rik barndom. De får en trygghet och frihet som jag gärna hade önskat till mig själv som barn.

På vår gata finns det många barn och de som är lite äldre än våra har nu krupit ut ur sina vinterhus och rör sig fritt mellan husen. Det har hänt att vi plötsligt hittat grannens barn sittande i vår soffa med våra barnböcker i knät. Det är härligt och de är så klart välkomna. Vi vuxna måste bara tänka på att låta bli att låsa dörren ibland.

Det är så härligt när barnen vågar känna en sådan trygghet och frihet. Alla barn blir allas barn och alla vuxna blir allas vuxna på något sätt. Om våra barnböcker för tillfället är roligare än de egna så är det väl bara att komma och sitta i vår soffa.

Det är en trygghet för oss föräldrar också att veta att det alltid finns någon vuxen i närheten som kan se, plåstra om och bjuda på frukt och vatten i hettan. En sådan romantisk bullerbykänsla! Och snart har vi ett hål i häcken in till grannen, där en 3-åring bor. Det är ju lättare att krypa genom häcken än att hojta genom den. Och då blir ju trädgården plötsligt dubbelt så stor också.

Härliga barndomssommar! Oändlig, ett nytt äventyr bakom varje häck, springiga ben, skrapade knän och fötter som blir rena först i november... Frihet under uppsikt!