onsdag 31 december 2014

Nyårsbetraktelser av ett nytt slag

Ett helt år har gått. Det har varit ett helt annat år än något tidigare år. Och för oss betyder ett kalenderår något annat också numera. Vår lilla loppa har idag, på nyårsafton, blivit ett år gammal! För ett år sedan låg jag på patienthotellet med det pyttelilla knytet. Långt borta i en sömndimma kunde jag höra fyrverkerierna vid tolvslaget. Mannen och den nyblivne storebrodern var hemma. Tolvslaget kvittade då. Särskilt med tanke på att flickebarnet ju redan var fött.

Året vi minns domineras helt av barnen. Det lilla knytet som under bara ett år utvecklat en enorm viljestyrka som inte ens storebror rår på. Hon, som kämpat så hårt mot många elaka förkylningar, står nu rakryggad på två stabila ben. Hon älskar makaroner över all annan mat och hon kan få storebror på lekhumör när ingen annan kan det. Mammahjärtats bästa stunder är när barnen skojar och leker tillsammans och när de gaddar ihop sig. Då vet mamman att hon har universums allra finaste barn. Och mamman känner sig så lycklig över att just hon fått just dessa underbara barn.



Dagen till ära har jag bakat och stått i. Jag hittade ett recept på macroner (eller makaroner, som sonen säger) och de verkade ju inte så svåra att göra. Jag säger bara: never ever again. För det första fick jag gå med tunga kassar till Hemköp för att handla udda ingredienser som mandelmjöl och lakritspulver. För det andra gick det inte alls att spritsa ut smeten som det stod i receptet. Det blev bara ketchupeffekt och jättekladdigt överallt med allt florsocker i smeten som bara vällde över spritspåsen. Ok, jag har väl ingen spritsvana direkt - kanske kan jag minnas att jag använt spritspåsen en gång tidigare (och då var det grädde som skulle på tårtan - det blev rinnigt...). Och kanske använde jag fel munstycke. Så efter en hel del kladd tog jag fram teskedarna och formade runda plättar på bakplåtspappret. Det var inte heller lätt. Bakplåtspappret ville inte ligga stilla och plättarna är bara runda om man har väldigt skev blick. Dessutom var de av väldigt varierad storlek. Kanske en blev 2 cm i diameter som de skulle vara enligt receptet. Smeten smakade blä. Smörkrämen också. Och tillsammans blev de både fula och alldeles för sötsliskiga. Men min artiga syster och hennes man sa att de tyckte att de var goda. Och syrran sa till och med att det syntes att det skulle vara macroner.

Och brownien som jag bakade igår hade fel i receptet. Jag chansade, men vet inte om det blev rätt. Sen glömde jag att lägga duk över över natten, så i morse trodde jag att den var alldeles torr (vilket den tydligen inte var, visade det sig senare). Mannen blev ivägskickad till Hemköp för att köpa en färdig kladdkaka. Den försåg jag med ett rejält lager glasyr, skar i kantiga bitar och försåg varje bit med ett perfekt hallon (alldeles för perfekt för att vara nyttigt). Den här kakan fick mest beröm...

Och så blev det söta minicupcakes också. Med rosa forsting, strössel i lilarosa respektive blått och med ett tårtljus i varje. De blev lyckade, tyckte jag.

Må jag ha universums finaste barn, men någon baktalang har jag visst inte... Bättre lycka nästa år.

torsdag 25 december 2014

Julekrans till övervintrarna

Nu har snön kommit lagom till juldagen och jag hoppas att kransen som jag och sonen har "lagat" till fåglarna ska uppskattas. Det var ett lagom pyssel för en snart 3-åring att röra runt cocosfett i en kastrull så att det blev "alldeles yr i bollen" och sen blanda ner fågelfrön och hälla i en bakform. Sen fick smarrigheten stå ute och stelna så att vi kunde hänga upp den åt fåglarna. Vi har hängt upp den så att vi kan se den från vardagsrumsfönstret. Där har vi lagt några bilder på övervintrande fåglar och vi hoppas att vi kan pricka av några av dem under vintern.

Välkomna att ta för er!


söndag 23 november 2014

Sockersött

Sonen och jag har pysslat tillsammans. Det blev så fint och han gjorde det med sådan omsorg att jag gärna ger all credit till honom. Med stor noggrannhet målade han länge lim över barnmatsbukens utsida. När han var klar hällde jag ut socker på ett tidningspapper för att rulla glasburken i det, varpå han utbrast: "Amen få fasen mamma, du kan inte hälla socker på tidningspappret!" Tja, jag vet inte om jag ska skratta eller hålla mig för skratt. Det är ju inte direkt sockersött med en tvååring (nästan 3) som svär, men samtidigt är det ju viktigt att testa ord och uttryck som man snappat upp i den åldern. Och det är ju hursomhelst bra att han vet att man inte häller ut socker på tidningspapper i normala fall.

När lyktan torkat nästa dag fick han välja ett band att knyta om kanten och sen fick den pryda bordet och dra till sig allas beundrande blickar vid kvällens middag. Ljuset skimrar verkligen vackert genom sockerkristallerna.



söndag 16 november 2014

En lampa i november

Om en månad firar vi två år i huset. Fram tills nu har det hängt en naken glödlampa i taket i korridoren mitt i huset. Den nakna glödlampan har väntat på den perfekta lampan. "Men kan vi inte hänga dit någonting så länge?" Nej, det kan vi inte. Och för ungefär ett år sedan stod det klart hur lampan skulle se ut. Men sedan dess har det ändå tagit ytterligare ett år innan lampan hunnit bli färdig och fått inta sin plats.

På loppisar hittade jag virkade dukar som flinka fingrar ägnat många, många timmar åt att virka. De kostade nästan ingenting. De kostade mindre än vad tapetklistret gjorde som jag använde för att limma fast dukarna på en uppblåst jätteballong. Längst upp fäste jag en ring av ståltråd med en fästanordning för lampsladden. Lampsladden är inhandlad på det blågula köptemplet, där de numera även har trendiga textilklädda sladdar.

Även om de virkande damerna nog inte hade tänkt sig att deras dukar skulle bli doppade i tapetklister en dag så måste jag nog säga att dukarna ändå kommit väl till sin rätt nu. Det vackra mönstret syns tydligare nu när lampan är tänd och det kastar dessutom skuggor på väggarna.

lördag 15 november 2014

Det hettar till

I kväll hettade det till rejält här hemma. När barnen somnat startade vi bastun i källaren för allra första gången. Vi visste ju inte om den fungerade ens. Men det gör den. Den första halvtimmen luktade det förskräckligt av allt damm som brändes upp (det skulle man ju ha tänkt på att stenarna egentligen inte är så höga som de såg ut att vara...). Men sen blev det härligt varmt och sen blev det riktigt hett. Varsin öl och en rulle chips hörde också till, så klart. Maken, jag, ölen, chipsen och babyvakten. Det kändes lite som i de där drömmarna när man vandrar runt i ett gammalt hus och bara hittar nya dörrar och rum hela tiden utan att komma tillbaka dit man var. Vi njöt av att nästan ha "upptäckt" ett nytt rum i huset. Här har vi ju knappt varit sedan besiktningen.

När vi fått nog och jag skulle stänga av bastun råkade jag vrida på fel håll och "pang!" så blev allt svart! Då gällde det att komma ihåg var man hade lagt mobilåbäket och lysa sig fram till jordfelsbrytaren och sen snabbt tillbaka igen innan grannarna fick syn på en. Ja, bastun är ju anno 1970, så att elen inte pallar med får man kanske ha lite förståelse för. Charmigt och spännande, helt enkelt! Men dammet på den nyupptäckta termometern får jag nog torka av till nästa gång. Och en hink och spade till bastun kanske man ska önska sig i födelsedagspresent. Och nya kåpor till lamporna hade ju också varit mysigt.


måndag 29 september 2014

En mugg svart i morgondimman

Jag sitter i centrum med dagens första mugg rykande kaffe. Denna mugg kaffe ska drickas i andakt. I vagnen bredvid sover barnet välbehövligt sött. Ryggdelen är uppfälld och nappen har hon tappat. Snart ska de titta i hennes öron. "Det blir vaknätter när man har små, det vet du väl?!", sa sköterskan på 1177 i natt.

Men snart ska dagen klarna!


söndag 28 september 2014

Egna äpplen

För första gången har jag fått skörda egna äpplen! De kommer från ett av de spaljerade äppelträden som vi satte förra hösten. Det andra äppelträdet kan vi skörda av senare i höst.

Ett av äpplena fick kortvarigt vara prydnad på ett kopparfat som jag hittade på loppis igår. Strax efter att jag tagit bilden satt nämligen M i soffan och smaskade... På fatet ligger också lite kärleksört och ett ljus som jag hade som bordsdekoration på min examensfest.



fredag 26 september 2014

Bokmässa här hemma

I Göteborg pågår nu bokmässan för fullt. Vänner, kollegor och familjemedlemmar finns där i vimlet och på seminarierna. Jag firar bokmässa här hemma genom att måla några gamla byrålådor och sätta hjul under så att de blir fina boklådor till barnens böcker.

Att förvaringen av barnböcker är ett dilemma vet många småbarnsföräldrar. Att ställa dem i bokhyllan är en snygg, men kortlivad lösning. Det blir gärna en eller flera stökiga boktravar där favoritboken alltid är den som ligger mitt i högen...

Men nu ska det alltså bli ändring på den saken. Byrån som husets förra ägare "glömde" har verkligen återvunnits. Lådorna blir boklådor och själva byråstommen används som sorteringsfack för virke i verkstan.



tisdag 16 september 2014

Tomater och tomater

Det är verkligen skillnad på tomater och tomater. På en skala från 1-10 hamnar de bleka smaklösa från Kanarieöarna som säljs i affärerna på vintern på en 0:a och de härodlade på en 11:a. Minst. Och nu njuter vi särskilt av de söta, röda frukterna från trädgården, för snart har vi bara 0:orna kvar att tillgå. Tur att vi fick riktigt många tomater i år.

tisdag 9 september 2014

Gubbarna är här

Våra tre fönstergubbar jobbar riktigt snabbt. Igår när de åkte hem var samtliga nya fönster monterade. Idag jobbar de med att sätta lister och kanske kommer de också att göra det utvändiga plåtarbetet idag.

lördag 6 september 2014

Sensommar

Plötsligt var värmen här igen. Vi har plockat fram shortsen igen och svalkat oss med hemmagjord saft på röda vinbär (årets skörd). Barnen har blivit härligt sommarsmutsiga på lekplatsen och badkaret är sandigt efter deras kvällsbad.


Om jag får erkänna så var det inte så tokigt att frysa in saften i istärningspåsar. Trots att man fyller på glaset med halvkallt vatten (så kallt det blir i kökskranen) så blir saften ändå kall. Isbit och saft i ett, liksom.

torsdag 4 september 2014

Nuuu så...!

Idag kom så äntligen den stora lastbilen och lämnade våra nya fönster på garageuppfarten. Det betyder att det snart är dags! På måndag kommer gubbarna och sätter igång med att byta ut alla våra fönster till sprillans nya. Vita aluminiumramar. Jag längtar verkligen. Ska jag kanske baka lite hallongrottor i helgen till dem när de har kaffepaus? Men jag kommer nog att bli rätt less på dem och kommer att längta tills det är klart. Och det är väl självklart att vi vill få det klart.


fredag 29 augusti 2014

En reflektion över ett ord i ny tappning

Gårdagens promenad i Skrylle fick mig att reflektera över betydelsen av ordet tillgänglig, en synonym för bland annat ordet nåbar. Men här används det visst i utökad betydelse: nåbar för "den som sitter i stol eller har svårt att gå". Jag undrar hur länge de klurat på formuleringarna. Vad kan det vara för stol de syftar på...? Orden handikappad och rullstol/rullstolsburen lyser verkligen upp texten med sin frånvaro, för visst är det just de orden man kommer att tänka på? Eufemismerna är ett faktum!

Så har jag alltså lärt mig att ordet handikappad är fult att använda. Innebär detta att vi kommer att få tillgängliga platser på bussen och tillgängliga parkeringsplatser framöver? Eller är tillgängligheten bara reserverad för dem med tillstånd?


P.S. Min avsikt är INTE att raljera över någons eventuella behov av särskilda parkeringsplatser eller sittplatser på bussen. Jag vill inte heller missunna någon upplevelser i naturen - tvärtom! Jag reflekterar bara över själva begreppet tillgänglig. Ingen ska känna sig träffad.

torsdag 28 augusti 2014

Nya härliga ambitioner

Efter sommaren är det skönt med en lite mer inrutad vardag. Det är plötsligt lite kul att ha ambitioner igen. Nu är det mammagympa på tisdagar och en skryllerunda på torsdagar som gäller. Och Skrylle är ju så vackert så här års.




Men det måste även finnas plats för lite impulsäventyr i vardagen. Därför ligger det nu ett helt lass nybakade pizzabullar i frysen och väntar på att få åka med på picknick. Jag ska ta med vars en pizzabulle till mig och M när jag hämtar på förskolan i eftermiddag. Då behöver vi inte ha så båttom hem, utan kan åka lite linbana och gräva lite i sanden på lekplatsen först.

lördag 23 augusti 2014

Gottfrid!

Grodan Gottfrid är återfunnen i en av flyttkartongerna som fortfarande står i gillestugan. Jag skäms över att medge att vi fortfarande har ouppackade flyttlådor 1,5 år efter inflyttningen. En liten ursäkt må vara att en hel del saker väntar på sin rätta plats efter renoveringar som ännu inte gjorts. Alla lådor är i alla fall genomgångna nu och i samband med det dök så Gottfrid upp.

Gottfrid är min första skulptur som jag gjorde på min första keramikkurs. Kanske var det han som gjorde att jag började älska att skapa i lera, för jag blev förvånad över att jag kunde skulptera något så snyggt. Tyvärr hade de fel på antingen glasyrerna eller temperaturen i ugnen, för glasyren kunde verkligen varit bättre. Men han är ändå en av mina stoltheter.

Nu får han vila sig i örtagården fram till sen höst. Då får han ligga i garaget fram till våren. Tur att det är någon som tar vilan på allvar, för det gör verkligen inte jag. Han har ett och annat att lära mig tror jag.


onsdag 20 augusti 2014

Bärtjuv

Björnbären mognar. Men skördarna blir aldrig särskilt stora hos oss. När jag har repat busken på mogna bär är det bara 30% av de plockade bären som är kvar i skålen. Resten har sonen norpat. Han är rätt duktig på det där. När han varit ute ensam i trädgården kommer han ibland in med tomatkärnor över hela jackan (fast han vet att han inte får plocka tomaterna själv eftersom han i så fall hade länsat alltihop) och jord runt munnen. Igår fick jag tala honom tillrätta med skarp röst igen. När jag var färdig tittade han på mig och sa "Förlåt, mamma." Åååå! Söta unge!

Nå, så vad göra av björnbären när de är så få? Jag har en yoghurthink i frysboxen som jag fyller på med nya björnbär allt eftersom. Till sist ska det väl ändå räcka till en paj, en burk marmelad eller någon god efterrätt? Och så praktiskt det återigen är med yoghurthinkar!


måndag 18 augusti 2014

Nya löften i höstligt rusk

Vi fortsätter på temat med löftets båge. Sådana har vi sett var och varannan dag nu på det senaste. Vi har verkligen gått och tänt och släckt lamorna här hemma idag. Varannan gång man tittat ut genom fönstret har det varit novemberrusk och varannan gång solsken och blå himmel. Och lite då och då en regnbåge. Idag lyste den över den del i trädgården som vi reformerat mest under säsongen. Det är halvfärdigt här, får jag säga. Grönsakstorget (hmm... testar fortfarande namn) är ju inte påbörjat, örtagården är färdig i formen, men inte i innehållet och bärträdgården är nästan färdig. Men nu när löftets båge lyst över alltsammans känner jag stor tillförsikt till att det kommer att bli färdigt, bra och jättefint! Härligt.


Av päronen fick jag ett stackars olivträd och en annan okänd växt i alldeles för små krukor och med jättegammal jord. De har nog inte haft tid att pyssla om sina växter. Men nu har de fått ny, fin jord och mer plats att växa på. Och så får de fram till vintern stå i hörnan mellan huset och garaget i trädgårdens "södraste" hörn. Varmare och mer skyddat kan det inte bli. Kanske kommer vi att sitta här när det har slutat regna och lapa säsongens sista värmande solstrålar.

lördag 16 augusti 2014

Höstkänningar

De höstliga vindarna är här! Igår rapporterades det att Tarfala skulle få den första snön och att det nu råder meteorologisk höst i nordvästra Sverige. Vindarna känns ända hit, kan jag säga. Det märkte jag när jag idag förberedde för höstplanteringar i örtagården. Också när vi var på Tirups örtagård tidigare idag så kändes det som om jeansjackan inte riktigt räckte till i vinden. Det var till och med så illa att vi skippade kaffe och kaka på maten och åkte hem istället. Men goa kryddor och lite te kom naturligtvis med hem, så det ska nog bli en ordentlig örtagård här hos oss också om ett tag.

Igår planterade vi vinbärsbuskarna från förra utflykten. Två vita och två svarta ska bilda en häckspaljé som avgränsning mellan bärträdgården och komposthörnan. Det blir nog bra, även om några av buskarna var i bedrövligt skick för att vara köpta på plantskola.


fredag 15 augusti 2014

Sand mellan tårna

Det är fint med sand mellan tårna på sommaren. Vi gjorde en utflykt till Lomma härom dagen och njöt av skön vind och skönt väder. Det var knappast någon på stranden, så vi fick den plats vi ville. Som sig bör åt vi fisk till lunch på Fiskboden. Sonen beundrade på fiskarna i kyldisken. Han tyckte också om att bada bland vågorna vid strandkanten. Lilla Snäckan satt på filten med pappa och silade sand mellan fingrarna och drog i grässtråna.


måndag 11 augusti 2014

Mjukt och gott

Det finns många mjuka saker i trädgården. Humlor ser alltid så otroligt mjuka ut. Så man skulle vilja lägga kinden till och gosas en liten stund och höra humlan spinna nöjt. Och mogna hallon. De är mjuka både i formen, färgen och i smaken. Särskilt när de ligger i små, mjuka barnhänder. Men det händer inte ofta att de blir kvar så länge i barnhanden att man hinner fotografera. De åker snabbt in i munnen och mals till mjukt hallonmos av de vassa tänderna.

Våra hösthallon har börjat komma så smått nu. Jag är nyfiken på hur stor skörden kommer att bli i år. På kolonin hade vi alltid så vi kunde koka sylt flera gånger i veckan under september. Förra årets skörd var naturligtvis skral eftersom hallonplantorna var så nyplanterade. Men i år har de hunnit bli till ett riktigt buskage.


söndag 10 augusti 2014

Ett kryp-in till trädgårdens minsta

Jag är på jakt efter lite fler bärbuskar och därför tog jag mig en titt i en av mina trädgårdsbiblar i veckan. Lena Israelssons Handbok för köksträdgården är nog min favorit. Där snuddade min blick vid ett insektsbo gjort av en ihopbunden bunt ihåliga pinnar. Just det, tänkte jag.

I verkstan träffade jag på ett gammalt cd-ställ som Ikea sålde för en del år sedan. Det fick bli stommen till ett insektshotell. Jag har pillat lite med det i veckan: kilat in en trasig tegelsten, klippt pinnar, sågat till spånskivor, borrat i trädstubbar, samlat kottar, klippt fler pinnar, lirkat in en trasig kruka fylld med strimlad bark och slutligen förseglat med kycklingnät och spikat fast takpapp. Idag blev det klart och uppskruvat i bärträdgården. Nu hoppas jag på många fina nyttoinsekter i våra trädgårdar nästa sommar.



lördag 9 augusti 2014

Löftets båge

Igår hade vi en trevlig familjemiddag med barnens mormor och morfar, kusin, moster och morbror. En sådan middag kommer vi inte att ha på länge eftersom mormor och morfar nu flyttar långt bort. Det svider i hjärtat. Framför allt svider det å barnens vägnar. M pratar ofta om morfar och vill ofta åka och hälsa på honom och berätta saker för honom.

Strax innan våra gäster skulle komma började det regna ute på det dukade bordet. Det blev nästan som på midsommar - ska vi äta ute eller inte? (Det blev ute - alla fick en servett att torka av sin tallrik med innan.) Och när gästerna kom lyste en stark regnbåge över himlen. Så vackert!

Regnbågar är inte bara vackra för att de är vackra att titta på - de betyder så mycket och står för så mycket. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de dyker upp just efter regn. Regnbågar står bland annat för hopp, ljuset efter mörkret. Med alla sina färger står den också för stolthet och mångfald (vilket prideflaggan vill visa).

Det sägs också att det finns en skatt där regnbågen slutar. Jag minns att jag som barn gav mig ut och letade efter denna skatt och blev besviken varje gång jag kom till det ställe där regnbågen slutade och insåg att den hade flyttat på sig.

Ännu mer står regnbågen för ett löfte. Regnbågen ger inte bara hopp om ljus - den lovar det. När Gud hade låtit det regna i 40 dagar och 40 nätter över jorden lät han regnbågen vara en symbol för löftet om att aldrig låta det regna så mycket igen att allt blir översvämmat.

Så fint att den lyste över oss när vår kväll började. Det känns hoppfullt och löftesrikt inför framtiden när mina föräldrar flyttar iväg. Jag undrar vad det är för skatt som den tar med sig.

Löftets båge lyser över Dalby. Foto: Min mor.

måndag 4 augusti 2014

Vimplar till kojan

Jösses, vad det regnat. Det är ju positivt för växterna och allt nyplanterat som kanske repar sig efter torkan. Men det är inte kul att ha en fuktfläck i källarväggen och det är inte kul när regnjackan är genomregnad redan innan man lämnat tomten på väg till affären.

Därför fick vi ägna oss åt innomhusaktiviteter. Idag pysslade jag och sonen vimplar till kojan av vaxdukstyg. Än är det inte mycket till koja, men när fläderbusken växer till sig och när vi får ordning på marktäckningen (som stannat av på grund av en eventuell igenlkottfamilj i komposthögen) så kommer det nog att bli mysigt.

Så här mycket har det regnat idag.

söndag 3 augusti 2014

Ljuva sommarkväll

Ursäkta den klyschiga rubriken, men kan en sådan här sommarkväll kännas som en klyscha? Klyschor är väl uttjatade? Trots att vi den här sommaren verkligen har fått uppleva ovanligt många ljuva, varma sommarkvällar så kommer de nog aldrig att kännas uttjatade. Här går man och svettas och stånkar hela dagen och suckar över denna värmebölja, men faktum är att sommarkvällarna aldrig hade varit så ljuvliga om de inte fick följa på en svettig dag.

Allt känns så idylliskt in i minsta detalj. Ända ner till den lilla humlan som jag räddade ur en barnhink på gräsmattan för en stund sedan, den lilla cowboyen som tittar upp ur barnens djungel och tomaterna som mognar och plötsligt försvinner ner i 2,5-årsmagen. Det här är långt från Gaza, Kina, Västafrika, Ukraina, främlingsfientlighet och homofobi. Långt ifrån en klimatkris. Vårt största hot här ikväll är getingarna och den hägrande åskan där vi sitter och hör regndropparna smattra mot parasollet ovanför oss.

Åska i antågande?


Barnens djungel

lördag 2 augusti 2014

Fyndletarromantik

Idag hade vi laddat upp för en eftermiddag i trädgården. Det blev en kort trädgårdseftermiddag eftersom det plötsligt började regna. Därför blev det ett litet försök till rensning i gillestugan (avställningsrummet?). Och det var just så tråkigt som det låter. Det är inte så kul att leta och sortera och rensa bland de egna sakerna. Tänk om det vore någon annans gillestuga som var full med överraskande fynd!

Härom dagen, när jag tog mig till Trädgårdsonsdags trädgård, gick jag förbi en sådan där riktig skräptomt med bilvrak, gamla kylskåp, rostiga pryttlar, betongföremål, handfat... you name it! Där fanns till och med ett manshögt glasskåp med en grön växt i. Tänk om jag hade fått gå där och plocka på mig lite planteringskärl och föremål att pyssla och skapa med! Det hade väl varit något!

Åter i vår gillestuga: Där hittade jag i alla fall det här hängfatet som jag gjorde på en keramikkurs för ett par år sedan. Nu hänger det i trädgården. Om inte annat så kan man ju lägga lite avklippta blommor på det. När man har småbarn i trädgården händer det ju ibland att blommor blir luggade eller plockade med typ ingen stjälk.

Skirt och romantiskt med en ljusrosa blomma (förmodligen ogräs?) och lite myntablommor.

torsdag 31 juli 2014

Zinkbaljan

På mina barnvagnspromenader har jag gått och sneglat in i trädgårdarna jag passerat. Och någonstans såg jag en zinkbalja med växande majs i. Ursnyggt, tyckte jag och sparade idén till vår trädgård. I den nya köksträdgården som ska bli till nästa år kommer en zinkbalja med majs att göra sig fantastiskt bra. Och majsfrön har jag över sedan vi hade kolonin. Återstår zinkbaljan. Och idag hittade jag en!

Vi var på Österlen idag och körde förbi Salong Pantalong. Hur många gånger har jag inte kört eller åkt förbi där och alltid tänkt att jag skulle vilja kolla vad de har? Idag var första gången. Och förmodligen sista också. Rätt dyr rost, om jag får säga så. Och någon charmkurs har gubben definitivt inte gått. Nej, trevligare ställen finns det. Men min zinkbalja fick jag i alla fall.


onsdag 30 juli 2014

Trädgårdsonsdag

Helt otippat öppnade sig himlen över oss igår och välsignade oss rikligt (för rikligt?) med efterlängtat regn. När regnet slog mot garagetaken på andra sidan gatan blev det sådan ånga att ovanvåningarna på husen bakom nästan försvann. Också idag har det regnat till och från och trädgården är genast mycket grönare och vi är lite mer energirika. Huset är nu städat och jag packade ner barnen i vagnen i eftermiddags för en långpromenad/middagssömn. Målet var att gå till Trädgårdsonsdags trädgård och tillbaka igen. Men...

sonen somnade aldrig (trots att han lovat) och dottern vaknade innan vi ens kommit fram. Hon hade ont i magen och var plötsligt otröstlig. Dessutom hade det börjat regna. Jag fick ringa efter maken med bilen som skulle hämta oss i trädgården. Han kom som en välsignelse i regnet (även om det tog en stund för honom att hitta). Och då hade han skyndat sig så mycket att han glömt babyskyddet hemma. Efter lite dividerande och ammande fick han köra hem med sonen och hämta babyskyddet och komma tillbaka för att hämta oss brudar. Under tiden uppehöll vi oss i växthuset och tittade på en fet humla och en trollslända som förirrat sig dit. Och så tog jag lite bilder så långt jag nådde från växthuset.

Hällregnet utanför köksfönstret igår eftermiddag.

Jag har sett sådana förr. Kanske ska jag göra en sådan till nästa år.

Och det här kunde kanske vara en idé till köksträdgården.
Skulle nog bönorna gilla i alla fall.
Trampstenar behöver man alltså inte bara ha i rabatter - de funkar lika bra i grusgångar.

måndag 28 juli 2014

Lugnet och nöjdheten

Igår sov båda barnen middag i varsin vagn ute på gräsmattan. Det har nog aldrig hänt innan. Vår äldste har egentligen slutat sova middag här hemma. På förskolan sover han oftast ännu. Men nu är det ju semester. Måste varit värmen som tärt på honom så att han frivilligt la sig ner i vagnen och somnade. Och så sov de då plötsligt samtidigt. Därför hände det sig att den andra vinbärsbusken också blev repad igår och igår kväll kokades det röd vinbärssaft i saftmajan.

Vi är inga saftdrickare. Men det kan vara bra att ha lite saft hemma när det kommer besök (och till dem har vi köpesaft, eftersom de helst vill ha röd saft med jordgubbssmak) och till febriga barn. Därför frös jag in all saft i istärningspåsar så att man lätt kan plocka upp en bit i ett glas och hälla på lite vatten. Ja, och för att kunna fylla saft på påsar krävdes det naturligtvis att saften var kall och inte direkt nygjord. Så den fick stå och svalna över natten. Jag bröt alltså mot reglerna. (Ingen bild, för röda istärningspåsar är inte så vackra.)

Maken har slitit hårt i värmen med att bygga terassteget mellan örtagården och den blivande köksträdgården. Vid gaveln ska jag plantera en Buddleja. Men nu är det klart i alla fall. Örtagården måste nu alltså ses som färdigbyggd. Nu ska den "bara" planteras. Köksträdgården tar vi oss an till våren.

Nu sitter vi vuxna ute och njuter av kvällsvärmen (för nu är den uthärdlig). Kan inte nog njuta av dessa nyvunna vuxenstunder. Kallt rosé, choklad, vinden i träden och lavendeldoft. Vi väntar på åskan och regnet som vädersajterna förnekar, men som hörts av långt borta. Men trenden håller väl i sig ikväll också: andra får allt och vi får ingenting.



fredag 25 juli 2014

Bröllopsdag

Idag firar vi vår 5-åriga bröllopsdag. Eller firar och firar. Det är inte jättefestligt, men nu har vi äntligen vår vuxentid och njuter ute på terassen av ytterligare en god bit chokladtårta (som min man har bakat). Till det har jag nu druckit en kopp odödlighetste (jag köpte ju örten på Mandelmanns tidigare i veckan). Odödlighetste kan ju passa bra en dag som denna. Teet smakade inte särskilt mycket på färska blad. Jag får läsa mig till om jag kan göra teet på något annat sätt.

Tidigare idag planterade jag också vårt fikonträd i örtagården. Fikonträdet fick vi för exakt fyra år sedan av vänner när vi firade 61 år tillsammans (30+30 år i ålder + 1 år som gifta). Sedan dess har det stått i kruka. Nu får vi se om det kan växa till sig mer på friland och kanske ge frukt en dag?



Örtagården så här långt. Det är lite kvar...

onsdag 23 juli 2014

Utblick ikväll

Det är fortfarande värmebölja och man orkar inte svettas hur mycket som helst i trädgårdens varmaste del. Dessutom har det inte funnits så mycket tid för trädgårdande de senaste dagarna. Idag har jag lagt kantsten av olika slag - sånt vi hade liggande i trädgården - runt den blivande örtagården och jag har lagt ut trampstenar. Snart ska jag lägga ut tidningspapper och ny jord som jag köpt på tippen. Och SEN ska jag plantera kryddor och örter. Är det någon som har något över? Söker bland annat låga timjansorter som jag kan ha mellan trampstenarna. Jag har inte alls särskilt mycket i krydd- och örtväg, så det mesta är välkommet.

Här är synen ut i trädgården från vardagsrumsfönstret just nu. Nej, vi har inga vilda djur i trädgården. Det är M som ställt giraffen och zebran i fönstret tidigare idag.


tisdag 22 juli 2014

Pimpad brevlåda

Sedan vi börjat snygga till framsidan av huset kändes vår brevlåda plötsligt ganska ful. En mattgrå brevlåda passade ju inte ens till vårt 70-talshus och dessutom hade bilden på framsidan blåst bort. Vi var inne på att skaffa en ny så kallad veckobrevlåda. Jag googlade och vi diskuterade vad vi ville ha och inte ha och sen gav vi oss iväg till en affär för att köpa en. Men ju mer vi tittade på brevlådorna där desto mindre ville vi ha dem. Så det slutade med att vi köpte en burk nästansvart metallfärg med lite hamrad look istället.

Jag måste säga: jag fattar inte hur ytan kan se så "hamrad" ut av flytande färg. Det är nästan som när de målar med schackrutig färg i tomteverkstan på julafton. Man drar med penseln över ytan och ser de randiga penselstrecken och sen flyter färgen ihop och så ser det ut som att man varit framme och hamrat ihärdigt. Wow!

Och nu i helgen som var fick brevlådan en lite personligare touch, samt en tydlig 12:a. Saknas gör nu bara en skylt med "ingen reklam, tack". Den har vi inte hittat ännu. Men så gott som ny är vår brevlåda.


måndag 21 juli 2014

Mandelmanns

Underbara dag! På sommarens första semesterdag packade vi familjen i bilen och körde till Österlen. Det blev en tur till Mandelmanns Trädgårdar, Kivik och musteriet, fika på Svabesholms kungsgård (jag kan rekommendera den syndigt goda chokladkakan) och slutligen mötte vi vågorna vid Stenshuvud. På vägen hem somnade M i bilen och fick välbehövlig sömn.

På Mandelmanns träffade vi, helt otippat, goda vänner från Lund. Deras dotter är lika gammal som M och de båda 2,5-åringarna gick hand i hand i trädgården. Och med oss hem fick vi en squash (hoppas jag kan göra någon god puré till lilla L av den), ett knippe morötter (varav M tuggat i sig ett par stycken under dagen) och några fina örter som ska ner i den blivande örtagården. Det är bland annat en rosmarin, en chokladmynta och en - håll i er nu - odödlighetsört. Av odödlighetsörten (gynostemma) kan man göra te som tydligen är hälsofrämjande på en massa sätt, bland annat bidrar den till cellföryngring, vilket måste vara anledningen till namnet.

Som inspiration tog jag bland annat med mig staketet med luktärter (se nedan) och sen tog jag naturligtvis en bild på den vackra vågformade planteringen med fårull som marktäckning mellan vågorna. I övrigt var trädgårdarna över mina förväntningar och jag återvänder gärna till lavendeldoft, dignande aprikoser och växthus proppfullt med tomater...