I kväll hettade det till rejält här hemma. När barnen somnat startade vi bastun i källaren för allra första gången. Vi visste ju inte om den fungerade ens. Men det gör den. Den första halvtimmen luktade det förskräckligt av allt damm som brändes upp (det skulle man ju ha tänkt på att stenarna egentligen inte är så höga som de såg ut att vara...). Men sen blev det härligt varmt och sen blev det riktigt hett. Varsin öl och en rulle chips hörde också till, så klart. Maken, jag, ölen, chipsen och babyvakten. Det kändes lite som i de där drömmarna när man vandrar runt i ett gammalt hus och bara hittar nya dörrar och rum hela tiden utan att komma tillbaka dit man var. Vi njöt av att nästan ha "upptäckt" ett nytt rum i huset. Här har vi ju knappt varit sedan besiktningen.
När vi fått nog och jag skulle stänga av bastun råkade jag vrida på fel håll och "pang!" så blev allt svart! Då gällde det att komma ihåg var man hade lagt mobilåbäket och lysa sig fram till jordfelsbrytaren och sen snabbt tillbaka igen innan grannarna fick syn på en. Ja, bastun är ju anno 1970, så att elen inte pallar med får man kanske ha lite förståelse för. Charmigt och spännande, helt enkelt! Men dammet på den nyupptäckta termometern får jag nog torka av till nästa gång. Och en hink och spade till bastun kanske man ska önska sig i födelsedagspresent. Och nya kåpor till lamporna hade ju också varit mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar