Sonen och jag har pysslat tillsammans. Det blev så fint och han gjorde det med sådan omsorg att jag gärna ger all credit till honom. Med stor noggrannhet målade han länge lim över barnmatsbukens utsida. När han var klar hällde jag ut socker på ett tidningspapper för att rulla glasburken i det, varpå han utbrast: "Amen få fasen mamma, du kan inte hälla socker på tidningspappret!" Tja, jag vet inte om jag ska skratta eller hålla mig för skratt. Det är ju inte direkt sockersött med en tvååring (nästan 3) som svär, men samtidigt är det ju viktigt att testa ord och uttryck som man snappat upp i den åldern. Och det är ju hursomhelst bra att han vet att man inte häller ut socker på tidningspapper i normala fall.
När lyktan torkat nästa dag fick han välja ett band att knyta om kanten och sen fick den pryda bordet och dra till sig allas beundrande blickar vid kvällens middag. Ljuset skimrar verkligen vackert genom sockerkristallerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar