En oändligt stor värld i den pyttelilla världen

Ibland blir också den allra enklaste barnleken så oändligt stor och vacker. Här har pappa och barnen byggt en ö av sandlådesand i en plastbalja som man annars använder som förvaring under sängen. Ön är bebodd av en giraff, en polisbil, en slokande växt av något slag och ett kyrktorn. That's it. Så enkelt, och ändå ryms allt: liv (giraffen), mat (tidigare, när växten ännu stod upprätt, kunde giraffen äta av den), samhälle (polisbilen) och tro (kyrktornet). Och så finns motsättningen mellan det vilda, otämjda (djur och natur) och det civiliserade och kulturella (polisbilen och kyrktornet). Och i vattnet runtomkring ryms resten av universum.

Blomsterhyllad i blomstertider

Det går inte att ta miste på vad det är för tid nu. Visselpipor och vita hattar trängs på gatorna. Tidigt på morgonen kan man se ölburkar och stökiga partytält och en och annan gul-blå ballongrest på vägen till bussen. I personalrummet sitter hålögda men lättade kollegor och dricker välgörande kaffe och tuggar i sig något av resterna från klassernas avslutningar.

Min närmaste kollega och jag hade avslutning igår med vår klass. Eleverna hade tagit med sig. De irakiska kvinnorna överträffade varandra med sina söta baklavor, risrätter och imponerande vackra inbakta läckerheter. Thailändskorna bjöd på vårrullar, chicken teryaki och mer eller mindre starka nudelrätter. Männen hade med sig någon köpekaka eller chips. Musiken bestod till en början av svenska sommarklassiker, men gick snart över till rytmer på flera olika språk. Det var en härlig avslutning - allt var gott, eleverna var glada och tacksamma och jag och min kollega kommer att sakna en av de trevligaste klasserna vi haft. Vi blev också bomsterhyllade med varsin rosa brudorkidé och en silvrigt, glänsande smyckeskrin.

Och när jag kommit hem till min familj på eftermiddagen bjöds jag på jordgubbar med vispgrädde. De hade varit på Sularpsfarmen och klappat fåren och köpt jordgubbar. Sämre kan man ha det!

Och nu, dagen efter, sitter jag och bloggar på jobbet i väntan på att arbetsmoralen ska komma tillbaka...

Dinosauriekakor

Vår son har blivit en "stor kille". Han känner sig så stor ibland och kan ibland gå och lägga sig själv utan mamma och pappa. Han kan klä på sig själv om han vill. Efter sommaren ska han börja på en syskonavdelning på förskolan medan lillasyster börjar på hans "gamla" småbarnsavdelning.

När vi skulle säga hejdå till alla kompisarna följde vi med hela familjen. M bjöd kompisarna på aprikoser och nektariner och han bjöd personalen på hembakta dinosauriekakor, som han själv stansat ut och dekorerat med glasyr och strössel.

Sista resan till mormor

Så fick vi ge oss iväg på en snabbresa för att begrava mormor. Det var en lång bilresa och jag är glad över att jag redan hade hunnit göra en hel del bilpyssel till barnen inför sommarens bilande. Bland hemmagjorda pussel, pysselböcker, berättelser, sökbilder kunde 3,5-åringen också räkna fordon med hjälp av en räknetavla som jag gjort med hjälp av clip art, en skrivare, en målad ram från loppis, rörpärlor och runt resårband.

1,5-åringen roade sig med att trycka ner pompombollar i en burk och att snurra på en petflaska fylld med småprylar och ris. Dessutom hade vi turen att få låna en dvd-spelare med två skärmar till bilen. Mycket smidigt när gnället började sätta in.

Under de dagar vi var där och umgicks med familj och släkt kom det lite uppfriskande regn. Vi passade då på att gå igenom garderoberna och hittade lite fint att ta med hem som minne. Blommorna på graven mådde bra av regnet. Jag tycker att nyregnade blommor är så vackra med det där klara blänket mellan kronbladen. Det glittrar och fröjdas i blommorna och i speglingen kommer en bit av himlen ner.

Den 31 maj skulle min morfar ha fyllt 90 år. Vi hedrade honom med en bukett orangea rosor. Han tyckte mycket om orange.