Jansson, Tove: Sommarboken

En härlig bok om vänskap över generationsgränser - farmor och flickan Sofia. Språkets stil är också över generationsgränserna. (Illa, att det heter "gränser", för här finns inga sådana gränser.) Berättarperspektivet är intressant - det är både ur barnets perspektiv, då till exempel pappan och farmodern inte är namngivna, utan bara "heter" farmodern/farmor och pappan/pappa. Men ändå är innehållet lika förnuftigt som en klok 90-årig gummas sätt att tänka. Här har vi en farmor som förstår långt mer än Sofia gör och som utan ord kan hjälpa Sofia att själv hantera sina tankar och dilemman. Hon har förmågan att vänta ut Sofia och räds aldrig hennes frågor: "När dör du farmor?" är en självklar barnfråga med det självklara svaret "snart". Men det gjorde också att jag som läsare förväntade mig att farmor skulle dö på bokens sista sida. Och visst blir farmor skröpligare ju längre boken lider och ibland, när farmor ligger utsträckt i sin säng i det somriga gästrummet, tänker jag att nu kanske hon somnar för gott. Men, se, det gör hon inte. Hon lurar även mig med sitt "snart".
Jag valde boken från bibliotekshyllan för att jag ville boosta med somrig läsning. Och visst var det somrig läsning. Miljön är underbar - en sommaridyll i skärgården. Sol, bad, nakna klippor, fisk, fiskenät, tidiga morgnar, spartanskt boende, social avskärmning och Vänskap.

Skitgöra

Ibland är livet rätt jobbigt. Av någon anledning klumpar livets jobbiga hädelser ihop sig och kommer samtidigt. Just nu duggar det tätt. Jag vill inte berätta om allt. Men den senaste händelsen i raden av oturliga händelser är nästan både komisk och symbolisk: efter att ha laddat tvättmaskinen med dammig och genomsvettig tvätt (maken har bilat ner putsen från en källarvägg i helgen...) går plötsligt jordfelsbrytaren. Hmmm.... Vi provar en gång till: jordfelsbrytaren på, tvättmaskinen igång - pang! En gång till: samma. Och en gång till: samma. Vår slutsats är nu den att tvättmaskinen har kortslutit. En ny måste inhandlas å det snaraste. Ute i regnet vajar nu den äckliga tvätten i väntan på åtgärd.

En sak till och min jordfelsbrytare utlöser också!

Igår, medan mannen som sagt bilade källarväggen, flydde jag och sonen till Skånes djurpark och njöt av sommar, natur och naturligtvis många djur. Det var en fröjd att se att M kunde känna igen så många djur från bilderna i hans böcker. Vi vuxna rynkade på näsan åt det här vildsvinet som först bökade runt i gyttjepölen och sedan nöjt och njutningsfullt damp ner i pölen som om den vore en sammetsdivan. Och knappt hade det lagt sig tillrätta förrän en liten kulting kom och la sig intill och njöt den också. Och nu, när jag ser bilden, tänker jag att det nog inte hade varit så dumt att få vara ett bökande svin ändå. Så bekymmerslöst, avkopplande och enkelt det verkar vara. Vad gör väl en trasig tvättmaskin och lite sunkig tvätt? En gyttjepöl och en tillgiven kulting - that's all I ask for!