Läsfest på jobbet

Den här veckan har vi läsfest på jobbet. Cafeterian, foajén och biblioteket är pyntat med färgglada vimplar. Samma vimplar går igen i programmet som sitter här och var på skolan och på skyltarna över poesiplanken och över det fulla bokbordet.

Idag var det läshörna med Joanna. Två gånger har jag suttit på en hög pall i samlingssalen och läst högt för elever och personal. Först God natt Alfons Åberg och nyss Poeten i glasburen av Johanna Nilsson. Fick använda mygga för att det kom så många. Och sen fick jag en pigg lien våreld i en söt kruka som tack. Det känns uppiggande med sådana här jippon på skolan. Här blir det så lätt ekorrhjul av hela tillvaron. Man ska få runt eleverna. Ut med gamla, in med nya. Slutföra uppgifter och ta tag i nya. Rätta av en hög och samla in nästa. Vägleda och coacha, kartlägga och följa upp. Möten, administreringar, micromöten, mejl och kopieringstrassel (just när man inte har tid). Regeringspropositioner, kursplaner, betygskriterier och plagiat. Ja, det är mycket och omväxlande. Och för det mesta känns det åtminstone antingen kul eller väldigt meningsfullt.

Utsorterade böcker hemifrån till bokbordet

Jag läser God natt, Alfons Åberg.

Mini make over i köket

I julklapp fick jag en bok som jag hade önskat mig - jag måste säga att jag önskade den själv, för annars tror folk nåt... - Rensa ut & lev lättare - en smart guide till ordning hemma av Eva Maria Karlander. Boken har 52 veckoteman på ställen eller områden som man ska rensa ut och eftersom det nu är kalendervecka 3 så har jag rensat köket den här veckan. En hel hög med attiraljer och kokböcker kommer att åka med till loppis nästa helg och förhoppningsvis glädja andra.

Det bästa med att rensa ut köket var kanske inte så mycket att det blev någon synbar effekt mer än I köksskåpen, utan kanske mer att jag såg vad vi hade och att det blev lite mindre prylar. Skåphyllorna blev ju också avtorkade, i flera fall för första gången sedan vi flyttade in. Jisses, vad jag kände mig nyttig efter en omgång i köket på kvällen!

Jag gick igång så till den milda grad att det synliga i köket också fick sig en liten make over: diskmaskinen och mikron försågs med kontaktplast i fejkmarmor och kaffemaskinen vände vi ett kvarts varv på så att den där ytan bakom kaffemaskinen som alltid blev full med grejor försvann. Istället förvarar vi sånt småkrafs nu på insidan av en skåplucka, för där har jag nämligen klistrat fast korkunderlägg som barnen målat och som vi nu kan ha som anslagstavla för kuponger och kallelser etc. Och recepttidningarna, som varit ett sånt rörigt inslag på köksbordet och arbetsbänken har jag nu slaktat på användbara recept och sedan skänkt till pappersinsamlingen. Recepten har jag tejpat in i en pärm med fotokartong i - snyggt sorterade efter ändamål, så klart (mat, sött, bak o.s.v.).

En annan kul grej är att maken är på också. Ja, hans starka sida är väl inte att rensa direkt, men han har i hög grad bidragit till estetiken. Han har idag (äntligen!) bytt ut de lösa allmogelisterna till släta, vita golvlister. Vilket lyft! Det ser genast mycket renare och prydligare ut trots att vi inte dammsugit idag! Och dessutom sitter listerna fast och ligger inte löst lutade mot väggen som de förra gjorde!

Egentligen skulle köket behöva en lite större ansiktslyftning. En ny, mindre, snyggare och effektivare fläkt står på önskelistan och dessutom skulle jag vilja ha nytt slätt kakel istället för det där pizzeria-aktiga strukturkaklet som är omöjligt att få rent. Mikron skulle så klart varit inbyggd, men det är inte mycket att göra åt det när de förra ägarna gjorde om hela köket strax innan vi flyttade in... Och så arbetsbänken, som det saknas en bit av sedan vi bytte ut spisen - den måste ju så klart också fixas. Och sen, när allt det är gjort, då skulle jag vilja ha ljusare skåpluckor och en diskbänk av sten istället för rostfritt...

Nästa vecka ska jag rensa bland livsmedlen.

Jonasson, Jonas: Analfabeten som kunde räkna

Jonas Jonasson är en genre för sig. Även om man köper konceptet och njuter av nöjet att läsa hans tokigheter ligger det ändå en hel del sanning i det han skriver. Dels är det ju de historiska personerna och händelserna som är verkliga, om än förvrängda. Men just i den här boken tänker jag på hur vi dömer folk efter våra förutfattade meningar. "Analfabeten" i den här boken är en av de mest belästa världen skådat. De kloka överraskar hon med sin kunskap och de korkade framstår som än mer blåsta. Inte för att jag tror att analfabeter är korkade - så mycket har jag ändå begripit från mina möten med analfabeter på sfi:n. En analfabet är på många sätt klokare än vad litterata personer är då vissa färdigheter liksom inte utvecklas. Men att stämpla en svart kvinna från Soweto som analfabet må vara sannolikt, men inte självklart. Och stämplar man Nombeko som analfabet är man verkligen ute och cyklar.

Jag tror att det var i torsdags som jag läste om Mandela i boken. Samma dag som han gick bort. Det var ett sammanträffande som jag gillade.

Loe, Erlend: Doppler

Den här boken är också läsvärd. Den är kort och underhållande. Den innehåller massor av ironi och är samtidigt en tankeställare. Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Och vem har rätt till vad? Hur långt är jag egentligen fri att bestämma över hur jag vill leva mitt liv?
Naturligtvis håller jag inte med Doppler - i så fall kanske om något litet, men i stort är han en idiot som jag inte begriper mig på ett dugg. Som människa - och synnerligen som familjemedlem och förälder - borde man förstå att man liksom inte bara kan frånsäga sig det här med att vara en MEDmänniska. Man ingår helt enkelt i ett sammanhang och man måste förhålla sig till sin omgivning på något sätt. Och sätter man barn till världen får man också ta sitt ansvar för dem. Punkt och slut!
Fast jag trivdes ändå gott med boken och med Doppler, som ändå är rätt sympatisk och rolig (som fiktiv karaktär i en bok!).

Thorfinn, Helena: Innan floden tar oss

Det här är en mycket läsvärd och bra bok som ger ett annat perspektiv på Bangladesh än det vi möter i nyheterna. Det är lätt att skjuta ifrån sig och sucka över problematiken med fattiga och rika när vi ser på nyheterna. ”Att det ska vara så svårt att bara jämna ut klyftan,” har jag tänkt många gånger. Men Helenas bok har gett mig ett nytt perspektiv. Att klyftan är så komplex och vilar på så mycket annat än pengar blir tydligt i hennes bok. Det handlar om miljöhot, om kultur och tradition, om att hålla på sitt, om värderingar, om mutor och korruption och faktiskt också om respekt (för att betala en skälig lön till en anställd skulle ställa allt upp och ner). Att jobba med bistånd från skrivbordet i Sverige är verkligen en helt annan sak än att jobba på plats.

En annan sak som jag blev upprörd över var att västerlänningarna i Dhaka ofta har en så tuff och många gånger fientlig attityd gentemot bengalerna. Bengalernas levnadsstandard, som är jämförbar med djur, fick bekräftelse i att också deras människovärde degraderas till djurs. Hur kommer detta sig? Är det ett sätt att skärma av sig från eländet? Västerlänningarna lever mer isolerat och rikare än vad de skulle kunna göra i sina hemländer och ändå måste de göra avståndet mellan sig och bengalerna större. Det påminner mig om kolonialismen. (Under en del av den tid som jag läste boken hade jag min katt på kattpensionat. Jag tänker att han haft det bättre där än vad många bengaler har det. Och ändå kände jag mig inte helt bekväm med att katten skulle vara där…)

Och sen har vi ju det här med textilarbetarna… Jag har tänkt att H&M har koll på att kvinnorna i Bangladesh har ok arbetsförhållanden. H&M måste man ju ändå lita lite på. Och så har jag ju hört att vi ska fortsätta köpa Made in Bangladesh-kläder så att textilarbetarna kan fortsätta försörja sina familjer. Men att upprätta drägliga arbetsmiljöer för textilarbetarna i Bangladesh går ju inte och de kan inte få vettiga löner heller – det skulle inte fungera. Det är plötsligt inte så enkelt längre när jag står där i affären och håller en t-shirt från Bangladesh i handen. Och helst skulle jag vilja klippa av lapparna på de kläder jag redan har…

Jansson, Tove: Sommarboken

En härlig bok om vänskap över generationsgränser - farmor och flickan Sofia. Språkets stil är också över generationsgränserna. (Illa, att det heter "gränser", för här finns inga sådana gränser.) Berättarperspektivet är intressant - det är både ur barnets perspektiv, då till exempel pappan och farmodern inte är namngivna, utan bara "heter" farmodern/farmor och pappan/pappa. Men ändå är innehållet lika förnuftigt som en klok 90-årig gummas sätt att tänka. Här har vi en farmor som förstår långt mer än Sofia gör och som utan ord kan hjälpa Sofia att själv hantera sina tankar och dilemman. Hon har förmågan att vänta ut Sofia och räds aldrig hennes frågor: "När dör du farmor?" är en självklar barnfråga med det självklara svaret "snart". Men det gjorde också att jag som läsare förväntade mig att farmor skulle dö på bokens sista sida. Och visst blir farmor skröpligare ju längre boken lider och ibland, när farmor ligger utsträckt i sin säng i det somriga gästrummet, tänker jag att nu kanske hon somnar för gott. Men, se, det gör hon inte. Hon lurar även mig med sitt "snart".
Jag valde boken från bibliotekshyllan för att jag ville boosta med somrig läsning. Och visst var det somrig läsning. Miljön är underbar - en sommaridyll i skärgården. Sol, bad, nakna klippor, fisk, fiskenät, tidiga morgnar, spartanskt boende, social avskärmning och Vänskap.

Einhorn, Lena: Siri

 

En härligt välskriven bok om en modig trösterska. Det är häftigt få ett porträtt av August Strindberg som inte börjar med att presentera hans litterära verk. Och Siri är också en märklig kvinna. Jag kan inte alls förstå varför hon handlar som hon gör. Men ändå får boken mig att känna stark sympati med henne och jag har under hela läsningen längtat efter att läsa mer om henne. Ungefär lite som jag kände när jag läste Doris Lessings Matha Quest – en kvinna (flicka) som jag ville ha mer, mer, mer av, men ändå ogillade.

Eugenides, Jeffrey: Middlesex

 

En av de roligast och mest fängslande böcker jag läst.

För att gå till grunden med hur det kommer sig att jag-berättaren både är kvinna och man berättar hon sin släkts historia. Jag både baxnar, fasar och skrattar. Berättelsen går rakt genom kulturer, etniciteter (raskonflikter), epoker och tar sig till sist rakt in i mitt hjärta. Den “krock” jag kanske känner är mest intressant just nu är den om kön. Callie växer upp och blir uppfostrad till som flicka, men blir under tonåren pojke. Det är under 70-talet som hennes kön med godtyckliga metoder utreds av en inom området framstående läkare. Trots att “utredningen” får tragiska konsekvenser gör den att Callie äntligen kan börja komma ut ur garderoben – en mycket smärtsam pånyttfödelse.

Läsvärd?: YES!!!

Henkel, Kristina och Tomicic Marie: Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

 

Ja, det var en lång titel…

…men en väldigt användbar och förklarande föräldrabok. Här står det inte bara att man bör uppfostra barn till barn och inte till pojkar eller flickor, utan det står och varför man ska göra det och hur. Här finns massor med tips på hur föräldrar och förskolepersonal kan göra. Jag önskar verkligen att den personal som tar hand om mitt barn på förskolan har läst den här boken.

Återstår nu “bara” att jag kan omsätta tipsen i praktiken och få Matteus omgivning att göra detsamma.

Jag rekommenderar verkligen alla som har med barn att göra att läsa den här boken.

Coelho, Paulo: Brida

 

Nä, nu är jag nog ändå rätt trött på Coelho. Eller så är jag inte upplagd för hans ständigt återkommande tema: sökandet efter hemligheten. Här är det en ung kvinna, Brida, som söker efter sin andra hälft genom att lära sig månens tradition.

Den mest intressanta fundering som boken väckte är den att det kan finnas flera människor i världen som bär stoff av en annan människa. Även om man tänker sig det hela som ett fysiskt kretslopp så är det hisnande. Nu är ju Coelho väldigt intresserad av det andliga. Därför är den tidigare levda människans upplevelser av betydelse för dennes efterkommande. Och ja, ni kan ju gissa att “den andra hälften” har lika mycket med kärlek att göra som med att man en gång i tiden delat samma kropp.

Guo, Xiaolu: Kortfattade kinesisk-engelsk ordbok för älskande

 

Den här boken gillar jag verkligen. För det första så är det språket som är så underhållande. Fast boken är skriven på “svenska som andraspråks-kinesiska” så gillar jag det (alltså jag är ju lärarskadad och ser språkfelen som störningsmoment i normala fall). Kanske är det för att jag är mammaledig och har lagt min lärargärning på hyllan. Mitt favoritord är “dlottningen”.

För det andra är det innehållet. Så lättsamt och komiskt, men samtidigt så allvarligt. Boken handlar om en ung kinesiska – Z – som möter västvärlden i London för ett år. Hennes nyupptäckter gör att man kan se det som är så självklart i väst från ett annat perspektiv. Det är härligt hur Z erövrar det engelska språket (och kulturen – för språk och kultur hänger ihop) eftersom hon inte bara gör det med hjälp av skolboken utan genom att kastas ut i verkligheten med bara några otillräckliga ordböcker som livlina. Men med hjälp av kulturkrockar, ordböcker, filosofiska funderingar en anteckningsbok och en älskare gör det hennes språk så levande – inte minst de språkliga nyanserna och fikonspråket. Hahahaha!

Zeh, Juli: Corpus Delicti

 

Till Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984 ställer jag nu också Juli Zehs dystopiska framtidsskildring av ett samhälle där den fysiska hälsan är ändamålet. Hur långt kan dagens kroppskult nå?

Börjar man läsa boken under vabruari månad verkar det kanske utopiskt med ett bakterie- och virusfritt samhälle. Och den eviga vad-ska-vi-ha-till-middag-frågan har kommit steget längre än till Linas matkasse – här kommer maten nämligen i perfekt näringsavvägda tuber, färdiga att trycka i sig.

Men som med alla totalitära system så är även detta en mardröm. Det är inte bara den enskilda människans hälsobefrämjande aktiviteter och blodstatus som ska kontrolleras utan också hennes tankar. De som ifrågasättar systemet kan oskadliggöras genom att straffas med infrysning.

French, Tana: Till skogs

 

Jag läser ju egentligen inte deckare så ofta, men den här skulle tydligen vara bra. Och redan på de första sidorna märkte jag att Tana French är författare – alltså att boken är välformulerad. Annars tycker jag ofta att det är språket i deckarna som gör dem “läsovärda”.

Nåväl, till innehållet: Rob Ryan, jag-berättaren, är alltså välformulerad men också oerhört bra på psykologiska analyser hos personer i sin närhet – nästan lite för bra. Irriterande nog är han ruskigt dålig på att göra psykologiska analyser när andra interagerar med honom.

Även storyn är psykologiskt intressant – en flicka som blivit brutalt mördad i en förort till Dublin. I samma förort försvann det en generation tidigare två barn. Och man kopplar delvis ihop fallen under utredningsarbetet. Ett tredje barn överlever och är kriminalassistent Rob Ryan.

Tyvärr saknar jag en lösning (eller ett slut) på fallet med de försvunna barnen. Det är bara intressant eftersom Ryan har en personlig koppling till det.

Stowe, Harriet Beecher: Onkel Toms stuga

 

Äntligen en bok där kärlek och respekt människor emellan står högst i kurs. De som inte passar in på den beskrivningen är uteslutande “bad guys”. Det är skönt att det kan vara så enkelt i böckernas värld.

Men trots hyllningen till människovärdet är det här naturligtvis en bok som behandlar ett allvarligt ämne. Och trots att karaktärerna så tydligt är indelade i goda och onda känner jag mig naiv inför och något överraskad över den vedertagna synen på svarta under slaveriets tid i USA. Att man på fullaste allvar ansåg att svarta människor inte har förmågan att hysa lika djupa känslor som vita människor kände jag visserligen till, men jag kan inte förstå hur det av den anledningen skulle vara helt i sin ordning att till exempel skilja barn och föräldrar åt (ungefär som man skiljer kattungar från deras mammor).

Boye, Karin: Kallocain

En otäck skildring av ett samhälle som slukats av “Staten” i värsta 1984-anda. Påminner något om långt gången kommunismen…

Det intressanta med boken är att den diskuterar i vilken utsträckning en annan makt kan äga människor. Steget till att människan utplånar sin självreflektion och reflektionen över händelser och skeenden (som bland annat skiljer människan från djuren) verkar inte långt – inte ens under tvång. Boken är återigen ett exempel på hur människan kan underkasta sig något som hon inbillar sig vara större och viktigare än människan själv.

Fuglesang, Christer: 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden

 

Jag är imponerad över att Christer orkat hålla sin dröm vid liv under alla 14 år av förberedelser. Och tänk att själva äventyret, trots alla dessa år av uppbyggda förväntningar, fortfarande kan upplevas så enormt positivt. Mindre imponerande är alla fackdetaljer som jag inte kan relatera till. Jag är trots allt lärare, med fötterna på jorden, som inte hyser våta drömmar om rymdpromenader.

Läckberg, Camilla: Isprinsessan

En deckare. Mycket mer än så var det väl inte.

Alling, Morgan: Kriget är slut

Jag vet inte om jag har läst någon maskrosbok tidigare, men den här var verkligen bra. Jag är imponerad över att en sådan bok kan vara så fängslande.

Pirzadeh, Zinat: Fjäril i koppel

Hej Zinat,

Det jag tycker om med din bok är att den skildrar en så positiv barndom. När jag läser om bortgifta flickor och pojkar och revolutionen i Iran är det ofta så rakt igenom mörka skildringar. Men i din bok beskriver du först din positiva barndom och när kontrasten (revolutionen) kommer förstår jag din naivitet inför de hot som den plötsligt innebär. Dagens Iran är alltså inte bara väldigt främmande för mig, utan också för de iranierna själva. Men en av mina grundläggande frågor kvarstår ändå: hur kunde det bli så här?

Kärlek, Joanna

P.S. Och så en fjäril!

Olsson, Linda: Det goda inom dig

Det här är Linda Olssons senaste bok som hon har skrivit direkt på svenska.

Egentligen tycker jag nog bättre om de andra två (Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam). De är nog ändå snäppet vackrare. Men även Det goda inom dig handlar om krossad och sviken kärlek och stark vänskap som uppstår mellan människospillror.