Jonas Jonasson är en genre för sig. Även om man köper konceptet och njuter av nöjet att läsa hans tokigheter ligger det ändå en hel del sanning i det han skriver. Dels är det ju de historiska personerna och händelserna som är verkliga, om än förvrängda. Men just i den här boken tänker jag på hur vi dömer folk efter våra förutfattade meningar. "Analfabeten" i den här boken är en av de mest belästa världen skådat. De kloka överraskar hon med sin kunskap och de korkade framstår som än mer blåsta. Inte för att jag tror att analfabeter är korkade - så mycket har jag ändå begripit från mina möten med analfabeter på sfi:n. En analfabet är på många sätt klokare än vad litterata personer är då vissa färdigheter liksom inte utvecklas. Men att stämpla en svart kvinna från Soweto som analfabet må vara sannolikt, men inte självklart. Och stämplar man Nombeko som analfabet är man verkligen ute och cyklar.
Jag tror att det var i torsdags som jag läste om Mandela i boken. Samma dag som han gick bort. Det var ett sammanträffande som jag gillade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar