Allt för barnen

Idag har det varit en bra dag. Den började visserligen med svår huvudvärk trots att jag var uppe i natt och tog en värktablett, men efter frukost och kaffe svängde världen om på rätt köl igen.

Sen tog jag ut min mamma-tid på loppis. Eftersom jag gjorde en djungelträdgård att leka i till sonen igår berättade jag för honom att jag skulle titta efter lite plastdjur på loppisen som han kunde ha där. Jag hittade en giraff med knut på halsen, en cowboy och en åsna (som vi ju kanske kan ha i julkrubban när det inte är säsong för djungelträdgård). Inget farligt lejon eller tiger. När jag kom hem var det första han sa: "Var är djuren?" Jag vet inte om det var gulligt eller ett tecken på bortskämdhet. En tvååring kan ju inte veta att man inte kan få saker hur som helst. (Han fick en Duplo-polisbil också.)

I eftermiddags gick jag dessutom loss med sekatör och grensåg i slyn omkring en av våra syrenbuskar. Det ska bli en koja där. (Igen: skämmer jag bort barnen?!) Är det testosteronet i mig (?) som gör att jag gillar det här med grensåg och stor effekt? Nu är nästan allt slyet borta och halva gräsmattan har blivit skog. Och jag känner en enorm tillfredsställelse över detta. Lite putsning bara och lite flis på marken bara... och kanske en liten trasmatta, bord och stolar och en gardin till fönstret - nej, stopp! Det räcker med marktäckning och putsning i år, sen får kidsen själva designa när de blir äldre. M har redan hjälpt till inne i kojan. Han har hittat en massa sniglar där. När kojan är klar ska han bo där, har han sagt. Jag sa att han kan fortsätta bo i huset, men att han kan fika där. Så nu längtar han till att han får sitta där och fika och äta kex. Det ska vara kex med bokstäver på, enligt önskemål. Kan man säga nej till det? Det får väl bli kex med dinosaurier på som kompromiss då...

Och så en bild på krydderierna som blommar i lila. Så vackert i kvällsljuset.

Malmö Garden Show 2014

När jag fotograferar utomhus med mobilkameran har jag ett problem: jag ser absolut ingenting i displayen, utan plåtar på i riktning mot objektet. Därav de omöjliga bilderna... Ursäkta!

Nu till ämnet: det jag blivit mest inspirerad av... Det är helt klart de barnsliga sakerna som till exempel pallkragar med tomatplanteträd och bondgårdar i sanden eller djungel med vilda djur, samt sandlådan på balkongen där det också fanns en wigwamkoja för mysiga lässtunder o.s.v. Så hur trött jag än var när jag kom hem med familjen så började jag skapa en liten djungelträdgård till M. Imorgon ska jag på loppis och då kanske jag hittar lite vilda djur till den. Bild kommer när den är klar.

Här är några kassa bilder från MGS: Först är det ett jordgubbstorn som jag vill att mannen ska bygga till nästa säsong *harkel*. Det står i Trädgårdskampen-Tonys visningsträdgård. Och sen har vi två av de pallkragar som inspirerade mig mest.

Kvällssvalka

Ikväll har maken och jag åter kunnat sitta ute i korta kläder och sippat på varsitt glas vitt. Vi har njut-pratat om barnen och vad de sagt och gjort. Vi har förundrats över deras utveckling och skrattat åt "stora ord ur små munnar" och logiska slutsatser som bara 2-åringar kan dra. Typ så här:

p: Flugor fastnar i spindelnät.

q: En spindel sitter i spindelnätet.

p→q: Om flugor fastnar i spindelnätet och det sitter en spindel där så har den också fastnat.

Å, så härligt! Imorgon ska det regna och bli så kallt som 19 grader ute. Efter en hel vecka med högsommarvärme känns det underbart med lite svalka. Trots att klockan redan är halv 10 på kvällen står fönstrena på vid gavel och vi svettas fortfarande i 27-gradig värme inomhus. Så passande att vi haft fönsterfirmor här i veckan som tittat på våra fönster. Uppenbarligen är det inte bara vinterkylan vi vill stänga ute, utan även sommarvärmen...

Första skörden

Jag har njutit av några härliga trädgårdsdagar den här veckan. Vädret har varit kanon och jag har bland annat satsat på att lägga en gräskant mellan gräsmattan och aroniahäcken på framsidan. Nu ser det snyggt och prydligt ut. Det är nog smart att satsa på sådana saker som gör att trädgårdsjobbet blir enklare - åtminstone sånt som är tråkigt att göra.
Igår grillade vi och till det hade vi små rädiseprimörer som jag gallrat från pallkragen. De är så härligt läppstiftsrosa och mjuka i färgen. Men hujedamej sån kraftig smak de redan har, de små rackarna. Det ska bli fint när de är lite större så att man kan ta en tugga, doppa i salt och sen ta en tugga till. Och en kall öl till, så klart.

I lördags var vi på växtloppis i Alnarp. Jag fyndade inte hälften av vad jag hade på min lista. Det mesta fanns inte. Tre små minitomater i brunt, gult och rött och en svartvinbärsbuske kom vi hem med. Och så körde vi förbi Jula för att köpa ett planteringskärl till tomaterna. I söndags skulle vi ha åkt till en plantskola som hade billig försäljning till allmänheten just denna dag, men efter att ha njutit av karnevalståget i Lund i hällregn... Dyblöta, nöjda och irriterade klev vi in i bilen tillsammans med en gallskrikande bebis. Nej, då blev det till att åka hem istället. Men det var ju egentligen lika bra, för när jag nu tog mig tid att rensa i entrérabatterna såg jag att både Max Frey och rudbeckian (som jag skulle köpa) frösått sig duktigt. Bara att vara försiktig med rensningen alltså... ;)

Vårsmaskens

Det är tufft att vara mamma till två så små kottar som våra. Tiden från det att jag hämtar M från förskolan och till det att mannen kommer hem 3 timmar senare är ibland en riktig pärs. Det har väl hänt ett par gånger att vi alla tre suttit slutkörda framför Barnkanalen när han äntligen kommer hem. Orken räcker inte till att ta sig upp ur soffan. Då är det skönt när pappa lagar maten och man bara kan sätta sig vid ett dukat bord. Och när det ser ut så här när man sätter sig vid bordet, ja, då orkar man också kliva upp och hämta vatten, torka kladdiga fingrar, plocka upp nappen som trillat på golvet 150 gånger, hämta mer vatten... Detta serverade maken tillsammans med sparris- och fänkålssoppa.

Till minne av en Rönnsumak

Sedan ett par veckor tillbaka är vår rotskottsaktiva Rönnsumak ett minne blott. Det känns ganska skönt, för den var ganska dryg att hålla efter och något vackert exemplar var den inte heller. För att liksom hämnas för alla rotskott den skickat upp styckade jag den tjockaste stammen i bitar, borrade hål, satte i ljusmanschetter och doppmålade bitarna i snickerifärg som vi hade hemma. I grupp blev ljusstakarna ganska fina, tycker jag.

Den vitdoppade ljusstaken är gjord av en rotbit från lönnen på tomten. Vi fick nämligen ta bort lite rot när muren ut mot gatan skulle rätas till.

Vem har skrivit och varför?

Ibland händer det att vänner på Facebook delar varningar. Det kan handla om igelkottar i valborgsmässoelden, om sånna idioter som går omkring och skär hästar och lamm i hagarna... Igår läste jag en sådan "varning" på Facebook som gjort mig arg sedan dess. Det handlade om någon som på väg in i sitt stall mött ett gäng rumäner (antog personen) som var på väg att ta med sig en häst. Rumänerna kom av sig när ägaren dök upp och försvann sedan i en grå bil full med datorskärmar. Händelsen hade ägt rum 20 minuter innan inlägget skrevs på Facebook.

Själv hade jag, och de flesta nog med mig, blivit vettskrämd om jag mött en grupp främmande människor i mitt privata stall (om jag hade något) som var på väg att ta min häst. Jag förstår många av de kommentarer som följde på inlägget. Men jag hann inte läsa många kommentarer innan rena hatkommentarer haglade så som "jävla tiggarpack, de där rumänerna". (Vi vet ju inte ens om det verkligen var rumäner och vad spelar det förresten för roll - hade det varit ett gäng svenskar hade man väl blivit lika rädd?!) Här började jag bli arg. Vad är egentligen meningen med det här inlägget???

Några av dem som kommenterade undrade var det hade hänt, så att man skulle veta om man behövde vara orolig själv. På den frågan fanns inget svar, trots att inlägget redan var några dagar gammalt. Det fanns över huvud taget inga kommentarer från inläggets avsändare i loggen. Här började jag bli misstänksam (och arg). Och det faktum att det inte fanns någon kommentar som gav uttryck för oro för den drabbade och det faktum att det inte är någon privatperson - utan gårdens namn - som gjort inlägget gör mig mycket misstänksam till själva händelsen.

Vid det här laget var jag förbannad! Det är valtider nu...

En uppmaning till oss ALLA: var lite källkritisk innan du delar varningar och inlägg. Vem har skrivit och varför?

Gott bröd

Här i Dalby finns det numera inte många ställen som man kan få lite lunch eller fika på. För någon vecka sedan slog stenugnsbageriet igen sin cafédel. De hade jättegoda lunchsoppor som de serverade med eget bröd till. Perfekt efter föräldragruppen eller barnvagnspromenaden. Och så perfekt för oss mammor som inte orkar laga oss något ordentligt till lunch. Och sen har de slutat med lunchmackor på Kahls eftersom det är till försäljning. Numera får man köpa frallan på kondiset och traska över med den till Kahls för att få en god, god latte. Det är synd och jag hoppas verkligen att det kommer hit ett bra lunchställe snart.

Jag gör vad jag kan för att hålla liv i byhandeln. Inför mammaträffen med mina föräldralediga kollegor köpte jag riktigt tunga bröd på Kungsgårds Stenugnsbageri. Det var verkligen supergott bröd och jag kan varmt rekommendera det för den som har vägarna förbi. Jag köpte ett halvgrovt bröd och ett olivbröd.

Hate it or eat it!

Kirskål! Jag säger så här: om det blir krig så behöver vi inte svälta. Vi har kirskål så att det räcker till många fler pajer. Och grannarna har också kirskål i sina trädgårdar. Alla utom pensionären som bor mittemot. Nej, jag har inget emot pensionärer. Jag bjuder honom gärna på en bit paj.

Och den här pajen var inte så tokig, faktiskt. Jag är positivt överraskad ändå av kirskålen. Den är mild och lite söt i smaken, mycket mjukare än spenat. I och för sig är kanske mer fetaosten än kirskålen som gör pajen - smakmässigt. På toppen ligger tunna skivor av broccoli (sonens favoritgrönsak och alltså ett försök att få honom att gilla paj). Jag tycker att det blev snyggt också med skivade buketter, lite originellt.

Det gror!

Visst är det härligt med regn?! Då slipper man vattna och barnen älskar att stampa i vattenpölarna. Och gräset blir grönare. Och om solen dessutom tittar fram mellan skurarna så fullkomligt exploderar det. Och så luktar det så härligt av fuktig, solvärmd jord. Och man vill bara stoppa ner fingrarna i den och bli så härligt skitig under naglarna!

I pallkragen har det kommit upp rädisor och små, små strån av morotsblast i raden i mitten. I kanterna kommer spenaten och röd rödbetsblast och i en fåra kommer salladsblad. Alltihop kommer naturligtvis alldeles för tätt, så jag får gallra, gallra och gallra. Det kanske låter trist, men gissa hur gott det är med en macka med färskost och gallrade rädisskott?! (ping Tareq Taylor)

Helix pomatia

På väg till babycaféet idag såg jag en vinbergssnäcka (helix pomatia). När såg jag en sådan senast?

Och varför heter den "vinbergssnäcka"? Jo, för att dess ursprung är vinbergen i Mellaneuropa. Men inte gillar den att dricka vin för det, nej, men vinblad gillar den nog, för den gillar grönt och skugga. Wikipedia säger att den förmodligen kom till norra Europa som en delikatess. Jag har inte smakat vinbergssnäckor, men jag tror inte att de smakar vin heller. Jag lät den i alla fall vara där på asfalten, så den hamnade i alla fall inte på våra middagstallrikar. Jag tycker att de ser ut att vara mer vackra än goda!

Krasse i krass kruka

Härom dagen var vi på föräldramöte på förskolan. Barnen började med att sjunga lite för oss och sedan fick vi titta på ett bildspel. Fint! Så kul och så stort att få vara med på föräldramöte! Det var så bra ordnat också att barnen kunde vara med och att vi fick ett matigt fika med barnbakade pizzabullar där. Det var bara att fylla på med välling när vi kom hem och så marsch i säng.

Med oss hem fick vi också en "blomma" som vårt barn planterat. M har planterat krasse i en "kruka" som han pyntat själv. En sån smart idé med krukan! Den ska definitivt återanvändas. Eventuellt kommer jag dock att göra dräneringshål i botten, ty vattningen var lite väl bra när vi bar hem blomman. Nu står den i fönstret och ska planteras ut om några dagar.

Grattis pappa!

Ogräs är också vackert ibland. Och om man nu ändå ska slåss mot det så kan man ju suga det goda ur det också.
Till makens födelsedag har jag gjort en bukett av blåa och vita förgät-mig-ej som får stå på bordet och göra det lite festligare.

I Högseröd, där jag växte upp, var hela byn översvämmad av förgät-mig-ej så här års och under sommaren. En å flyter genom byn och uppe på åvallen mellan broarna var det ett alldeles ljusblått hav av dessa blommor. Så detta är sannerligen inte den första bukett av förgät-mig-ej som jag plockar. (Ett rätt passande namn på en blomma som man knappt kan bli av med, förresten.)

Fighter

Det var för ungefär ett år sedan som vår käre Sixten kom hem med ett multibettsår på ena frambenet. Jag tror att det tog någon vecka innan det gick upp för oss att det var ett varande bettsår han hade fått.  (Det var när hela källaren plötsligt var fullkomligt nerblodad.) Då blev det veterinär och operation och några efterföljande veterinärbesök på det. Men han är ju en cool katt som finner sig tillrätta med det mesta, så det gick ju bra. När han var helt återställd fick han vara ute på dagarna, men han kommer alltid in över natten och sover i källaren. Även om det finns många andra katter här omkring och Sigge inte är purung längre (med kattmått mätt) så har allt gått bra.

Tills idag då han hem med ett blodigt och söndertrasat öra. Framöver kommer han alltså att se ut som en härjad hankatt. Det är ju något man får vänja sig vid. Men vad värre är är oron för att grannskapet ska ge honom mer stryk än han tål.

Tulpanfrossa

Jag fick god hjälp av min syster att plantera tulpanlökar i höstas. Min foglossning var så illa då att det var helt omöjligt för mig att böja mig ner i rabatterna och gräva gropar till de 50 lökar som jag hade köpt.

Nu står alla tuplanerna i givakt i entrérabatterna och är så härligt våriga. Jag är så nöjd med färgmixen som går i varma toner med lila och mörkrosa. Jag tänkte att vi skulle köpa 50 till i höst bara för att vräka på fyrverkeriet ytterligare - kan man få för många tulpaner?! Men efter att M plockat tulpaner med lökar härom dagen insåg jag att det nog ändå kommer att vara dubbelt så många tulpaner nästa vår - de lökar som kom upp hade redan bildat minst en dotterlök!

Ok, den första bilden har gräslig bakgrund och gör tuplanerna ingen rätt, men man ser i alla fall färgerna. Jag lovar en bättre och mer färgsprakande bild om ett år!

Den stora bilden är på en av de gul-röda tulpanerna som föll offer för M:s tuplanräd. Den blev lite kort i stjälken och kunde därför inte räddas till någon tulpanvas. Man tager vad man haver och ett souvenirvinglas från min farmors och farfars stad är inte illa. Tvärtom: jag vill verkligen slå ett slag för dessa bortglömda vaser (ty vin har det nog aldrig druckits ur glaset). De är både vackra att titta på och vackra att minnas med.

Plockglädje

Jag är ganska tillåtande gentemot vårt (våra) barn när det kommer till att plocka blommor i rabatterna. Men det är ju lite trist när lökarna följer med upp samtidigt... Så igår gjorde vi en lyckad deal, min son och jag: han fick plocka ALLA gula maskrosor i gräsmattan. Det gillade han. En lång stund gick han och plockade. Han var alldeles gul om fingrarna. Och det blev många blommor att lasta på släpet och köra runt med. Så härligt det är när alla är nöjda och förstår varandra...!