Ogräs är också vackert ibland. Och om man nu ändå ska slåss mot det så kan man ju suga det goda ur det också.
Till makens födelsedag har jag gjort en bukett av blåa och vita förgät-mig-ej som får stå på bordet och göra det lite festligare.
I Högseröd, där jag växte upp, var hela byn översvämmad av förgät-mig-ej så här års och under sommaren. En å flyter genom byn och uppe på åvallen mellan broarna var det ett alldeles ljusblått hav av dessa blommor. Så detta är sannerligen inte den första bukett av förgät-mig-ej som jag plockar. (Ett rätt passande namn på en blomma som man knappt kan bli av med, förresten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar