Andningspaus och en liten vink till Ryssland

Här går det minst sagt undan!
Förra veckan kom vår nya kyl - en side-by-side med en sådan där liten lucka i ena dörren så att man kan trycka ut kallt vatten direkt i glaset. Just den där vattenfunktionen har jag länge, länge önskat mig. Jag är jätteglad över det här kylskåpet. Och nu har vi till och med frys i köket så att man slipper springa ner i källaren så fort sonen utbrister "ätta" (ärtor) vid matbordet.
Sovrummet är numera färdiggipsat och ska spacklas. Mysteriet med vad det är för rör som fanns bakom garderobsväggen är löst och åtgärdat på ett osynligt sätt. Det ska bli skönt att få flytta in i ett färdigt sovrum en vacker dag med rejäla garderober.

Numera jobbar vi båda heltid igen och sonen är på förskolan. Terminsstart innebär alltid turbulens och mycket att göra på jobbet. Ovanpå det kommer den där distanskursen som jag måste läsa vid sidan av på halvfart i svenska som andraspråk. Det är verkligen ingen slappekurs utan rejält att läsa och reflektera över och en ordentlig blåslampa efter sig har man också. Sedan helgen har jag inte tagit några pauser på jobbet, jag har gått upp tidigt på morgonen och pluggat till sent på kvällen. Jag hade mycket hellre velat läsa Totte-böckerna för min son än att läsa teorier om tvåspråkighet. Men nu har jag haft mitt första seminarium och därför tagit mig ledigt i kväll.

Eftersom förskolan hade stängt på grund av planeringsdag idag fick jag ta ledigt från jobbet också. Därför har jag hunnit med lite eftersläpande hushållsarbete, men också en tur till skogen i eftermiddags med M. Väskan var packad med ostmackor och bitar av "äppälää" (äpple). Vi tyckte båda att det var skönt att vara i skogen för oss själva och fika, titta på stenar, svampar och trädstammar, klättra och balansera och lyssna efter flygplan. Det hela var mycket vilsamt för själen och lite foglossning ändrar inte den känslan.

Och tänka sig: att till och med Skrylleskogen flaggar med regnbågsflagga!

Höstkänslor

Ja, nu har höstkänslorna kommit. Det märks på följande:

• Jag har på sistone läst två böcker och håller på med en tredje. 
• Jag kände plötsligt för att byta ut blommorna i utekrukan till krysantemum.
• Jag blev väldigt sugen på kanelbullar härom dagen.
• Jag har börjat samla mogna nypon för höstpyssel.

Jag kan nog skylla en hel del på vädret som gjort ett plötsligt omslag. Precis som för två år sedan var det härlig sommar fram till den dag då våra ferieanställda lärare började sin hösttermin - DÅ kom regnet, de svala vindarna och höstkänslorna. På dagen. Och det känns faktisk ganska gott. Visst är det en sorg att sommaren ska dö i år också, men tidig höst är nog min favoritårstid trots allt.

I morse var M och jag på lekplatsen och lekte. Där hittade vi en nyckelpiga som villigt lät sig "klappas" av 1,5-åringen. När vi sedan samlade nypon satt den på M:s öra. M hittade en snigel också (för en gångs skull tom) som också fick följa med hem och pryda vårt första gemensamma höstpyssel. Och i kväll har vi höstmyst vid middagen med lasagne och tänt ljus och vi har sjungit "det lilla ljus jag har".

Loe, Erlend: Doppler

Den här boken är också läsvärd. Den är kort och underhållande. Den innehåller massor av ironi och är samtidigt en tankeställare. Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Och vem har rätt till vad? Hur långt är jag egentligen fri att bestämma över hur jag vill leva mitt liv?
Naturligtvis håller jag inte med Doppler - i så fall kanske om något litet, men i stort är han en idiot som jag inte begriper mig på ett dugg. Som människa - och synnerligen som familjemedlem och förälder - borde man förstå att man liksom inte bara kan frånsäga sig det här med att vara en MEDmänniska. Man ingår helt enkelt i ett sammanhang och man måste förhålla sig till sin omgivning på något sätt. Och sätter man barn till världen får man också ta sitt ansvar för dem. Punkt och slut!
Fast jag trivdes ändå gott med boken och med Doppler, som ändå är rätt sympatisk och rolig (som fiktiv karaktär i en bok!).

Vimplar

Nu har jag äntligen fått färdigt ett av syhörnans evighetsprojekt: vimplarna till M:s rum! Det hela har dragit ut på tiden eftersom andra projekt gått före och för att jag inte köpt kantband förrän igår. Då upptäckte jag nämligen textilaffären Stoff och Stil i Malmö. Där finns massor av billiga tyger och mönster och de hade till och med en katalog med en massa inspiration i... Rena knarket!

Thorfinn, Helena: Innan floden tar oss

Det här är en mycket läsvärd och bra bok som ger ett annat perspektiv på Bangladesh än det vi möter i nyheterna. Det är lätt att skjuta ifrån sig och sucka över problematiken med fattiga och rika när vi ser på nyheterna. ”Att det ska vara så svårt att bara jämna ut klyftan,” har jag tänkt många gånger. Men Helenas bok har gett mig ett nytt perspektiv. Att klyftan är så komplex och vilar på så mycket annat än pengar blir tydligt i hennes bok. Det handlar om miljöhot, om kultur och tradition, om att hålla på sitt, om värderingar, om mutor och korruption och faktiskt också om respekt (för att betala en skälig lön till en anställd skulle ställa allt upp och ner). Att jobba med bistånd från skrivbordet i Sverige är verkligen en helt annan sak än att jobba på plats.

En annan sak som jag blev upprörd över var att västerlänningarna i Dhaka ofta har en så tuff och många gånger fientlig attityd gentemot bengalerna. Bengalernas levnadsstandard, som är jämförbar med djur, fick bekräftelse i att också deras människovärde degraderas till djurs. Hur kommer detta sig? Är det ett sätt att skärma av sig från eländet? Västerlänningarna lever mer isolerat och rikare än vad de skulle kunna göra i sina hemländer och ändå måste de göra avståndet mellan sig och bengalerna större. Det påminner mig om kolonialismen. (Under en del av den tid som jag läste boken hade jag min katt på kattpensionat. Jag tänker att han haft det bättre där än vad många bengaler har det. Och ändå kände jag mig inte helt bekväm med att katten skulle vara där…)

Och sen har vi ju det här med textilarbetarna… Jag har tänkt att H&M har koll på att kvinnorna i Bangladesh har ok arbetsförhållanden. H&M måste man ju ändå lita lite på. Och så har jag ju hört att vi ska fortsätta köpa Made in Bangladesh-kläder så att textilarbetarna kan fortsätta försörja sina familjer. Men att upprätta drägliga arbetsmiljöer för textilarbetarna i Bangladesh går ju inte och de kan inte få vettiga löner heller – det skulle inte fungera. Det är plötsligt inte så enkelt längre när jag står där i affären och håller en t-shirt från Bangladesh i handen. Och helst skulle jag vilja klippa av lapparna på de kläder jag redan har…

Gömda skatter

Vi har fresker på väggarna i sovrummet! Eller hade... Nu har den toscanagula färgen och de tre underliggande tapeterna ångats bort i sovrummet och den limmade plast- och korkmattan är också på väg bort. Det är ett hårt slit, men ibland hittar man små belöningar.

För tillfället har vi utrymt sovrummet till vardagsrummet (ganska mysigt att ligga och slappa i en bekväm säng i vardagsrummet och kunna se ut i trädgården genom de stora fönstren). Garderoben är numera flyttad till pannrummet.
Till sist ska vi ha ett fint trägolv i sovrummet, rejäla garderober med mycket förvaring och en mer vilsam färg på väggarna. Med mera...

Nalle-Maja

När jag väntade M stickade jag en vit kanin till honom. Jag satt på glukosbelastningen och höll på med ena benet. Då kunde ingen ana att det skulle bli en kanin av dessa lösa lemmar. Men det blev det. Och nu, när jag väntar barn igen, vill jag ju göra något till den kommande bebisen också. Så, när vi hade semester i Tyskland och var lediga från jobb och hus passade jag på att virka en nalle. Jag är ju rätt inne på att virka för tillfället, så det är väl inte helt otippat att det skulle bli något virkat... I beskrivningen hade man använt beigefärgat garn och brunt till öron och ansiktsbroderier, men det tyckte jag var för traditionellt. En nalle kan väl ha vilken färg som helst, så den här blev röd med ljusblåa detaljer. Rött tycker jag är passande till en liten bebis - det är ju den första färgen vi ser.