Kreativ helg

Under helgen som var hade jag flera pusselprojekt igång samtidigt. Så kul! Dels är det husets fula gaslåda som håller på att få sig en make over. Den är nu nämligen en halvfärdig bensinpump till barnen att tanka sin fordonspark med. Jag delar en bild på den när den är färdig. Än saknas någon knapp och munstycket till själva slangen. Och när vi nu ändå snart har en bensinpump så behövs det ju en biltvätt också för att macken ska nå fulländning. Den tillverkade jag av ett "hyllgaller" från en skohylla och ett gammalt, uttjänt påslakåntyg som har häftade fast och rev i remsor. Själva tvätten sker ganska manuellt: Man kör bilen igenom tvättbanan samtidigt som man häller en hink med vatten genom gallret uppifrån. Därefter ingår torrpolering med wettextrasa. Biltvätten ska nog fästas i närheten av bensinpumpen men det är ännu inte riktigt klart hur detta ska ske.

I den blivande lunden har jag nu satt en vindsäker ljuslykta för våra rosévinskvällar under semestern. Att den blev till har jag egentligen min ibland rätt tankspridde make att tacka för. Det var nämligen så att han glömde en flaska öl i frysen som han lagt på snabbkylning. Vanligtvis brukar ju kapsylen explodera, men i det här fallet hade botten lossnat på flaskan. Sedan låg flaskan där på diskbänken sedan jag försäkrat mig om att han inte skulle slänga den, för jag hade liksom en ingivelse av att det skulle bli något av den. Och så på lördagsmorgonen i samband med morgonkaffet uppenbarade sig det hela. Vilken tur att vi hade ätit ananasskivor på pizzan kvällen innan och hade en konservburk i soporna som jag kunde fiska upp! Och så ett kvastskaft och en skurdragare: Voilá! Nu är det bara semestern, rosévinet och att syrran föder sin lilla bebis som saknas. Jag kan inte dricka alkohol just nu eftersom jag kan bli tvungen att rycka ut när som helst för att komma barnens kusin till undsättning.

Nästa vecka är det sommarsemester!!! Hurra!!!

Visst är det fult?! Men det blir en tjusig bensinpump av det hela. Fossilt bränsle som fossilt bränsle...

Berättade jag det där?

Jag minns inte om jag berättade det där om nutellan och rabarber. I samband med klassavslutningarna under juni bjöd jag eleverna på rabarber från vår trädgård. Tappert åt de av rabarberbitarna och jag erbjöd dem att ta en selfie av dem vid premiärtugget. En av eleverna bjöd på nutella och kex och jag testade då att lägga rabarberbitar ovanpå. Det var faktiskt supergott. Sedan dess har jag funderat över hur jag skulle kunna få till kombinationen i syltburken. Det går naturligtvis inte att få till det där med surt plus sött, men nu tycker jag ändå att jag lyckats med något som blev riktigt gott!

Låt mig få presentera:

Rabarber-mandtella!

Det här supergoda pålägget innehåller rabarber, mandel och blockchoklad. Jag ska naturligtvis också testa att göra det med hasselnötter istället för mandel. Det smakar visserligen inte nutella, men supergott ändå.

Fågelliv

Igår kändes småfågelskvittret nästan öronbedövande i trädgården. Det var ett himla kvittrande i träd och buskar. I vår fågelholk är det också liv. Om de inte har flugit ut ur boet redan. Någonstans har ungarna i alla fall flugit ur boet. Det vet vi tyvärr eftersom Sixten norpade till sig en liten fjunig talgoxe igår. Jädra katt! I säkert en kvart höll han på med den, medan jag bad till Gud om att han skulle ha ihjäl den stackars ungen kvickt och 4-åringen hoppades att fågeln skulle lyckas flyga iväg. Det var dock tacksamt att slippa hitta resterna.

I hallen har båda fågelholkar nu kommit upp i vårt tapetträd och de är nu också försedda med rätt sorts glödlampor. Det blev också så himla bra. Det lyser ur holkarna, men de ger inget ljus i sig.
Till jul ska jag sätta glitter på vindskivorna och så kanske det får stå någon tomte på kanten där nere. Eller så får kanske Elinas domherre bo där.
Elina är en av de gamlingar som berört mig mest under tiden som jag arbetade på äldreboende under studietiden. Inför jul satt hon i terapin på dagarna och gjorde domherrar av garn. Jag fick en av henne och varje gång jag plockar upp den ur julpyntslådan tänker jag på henne.

Och så till sist: här är en bild på det jag hämtade ut från posten i lördags. Jag har faktiskt vunnit en tävling! Och till på köpet har jag vunnit något som jag är riktigt glad över! På instagram tipsade jag om att vi alltid har morötter på vår pizza och så plötsligt hade jag vunnit en säck såsord, tre fröpåsar (cocktailtomater, basilika och ruccola), ett par trädgårdshandskar, en rejäl planteringsspade och kultivator och ett presentkort på 500. Så glad och stolt jag blev!

Så fort allting går

Nu är det nästan en månad sedan som maken fyllde år och vi hade födelsedagsmiddag under surrande och blommande körsbärsträd. Och bara för 6 veckor sedan kunde man äntligen konstatera att träden slagit ut. Under tiden har syrenbuskarna på andra sidan gatan stått i lila brand så man knappt kunde se de gröna bladen bakom. Nu är vårblomningen förbi. De vita kronbladen från körsbärsträden har blivit bruna och på äppelträden sitter äppelkart stora som gräslöksblommor. Köksträdgården är en kakofoni av lilablommande salvia och blommande gräslöksbollar. Den bara jorden syns knappt mer i pallkragarna. Rädisorna är over and done och salladens andra sådd har snart kommit halvvägs. Och solen fortsätter att steka på varenda dag. Maj månad smäller alltid högre än jag anar innan. Det är i maj som livet vänder. Varenda gång och på så många plan.

Köksträdgården i fullt ös.

Hallrenoveringen har också nått det stadium att man kan kalla den mer klar än ofärdig. På kvällarna har vi ägnat oss åt diverse pynt. Förutom tapetträdet har vi också tapetserat en liten bit vägg i hallen där barnens jackor kommer att hänga. (Kommer att hänga eftersom det inte varit tillräckligt dåligt väder ännu för att använda jackor.) Av samma tapet klippte jag ut ett vildsvin som jag limmat fast på barnens dörr. Det var 4-åringen som ville ha just ett vildsvin när jag frågade vad han ville ha för djur där. Och av dinosaurierna som jag köpte på Biltema strax innan renoveringen gjorde jag jackkrokar. Jag var först lite orolig att 4-åringen skulle bli arg för att jag hade haft sönder hans dinosaurier, men han blev jätteimponerad och har visat "sina dinosaurier" för kompisar. Jag är också nöjd.

Och medan solen öser in genom fönstren i vardagsrummet och bränt bladen på krukväxterna har jag tänkt att det skulle behövas något slags solskydd. Vi har inga persienner som bara blir dammiga och någon gardin vill jag inte heller ha eftersom den tar bort ljus som vi så gärna vill ha. Plötsligt uppenbarade sig lösningen, precis innan det var dags för månadens loppis och en tur till byggmarknaden! Det blev ramar med hjälp av vinkeljärn och på dem häftade jag fast loppisfyndad spetsgardin. Nöjd! Det blir ett vackert skuggspel på väggen också när solen lyser in.

Vår i holken

I måndags var det en fin vabdag igen. Sonen hade lite feber och var snorig som attan och lillasyster fick också stanna hemma av bara farten. Det var härligt väder ute under förmiddagen, så vi passade på att lapa frisk luft och hänga ut det nytvättade på tork (aaaah! ljuvliga, underbara, friska doft som sitter i lakanen sedan!). Ett flitigt talgox- eller blåmespar var på väg att göra sig hemmastadda i vår fågelholk. Så himla kul! Den har ju bara hängt uppe i två veckor! Sonen fick bråttom med att samla kvistar och pinnar under trädet som de kunde använda. Delvis var de rätt stora, så jag förklarade att de hellre använde torrt gräs för att göra det varmt och mysigt inne i holken. Han ville så gärna hjälpa dem att inreda, men se, det gör ju fåglarna bäst själva.

Sen var jag besviken på vår katt igen. För andra gången i år såg jag honom mumsa i sig en citronfjäril. Även om jag vet allt det där om instinkt och sånt hos katter kommer jag nog aldrig att kunna acceptera att han har ihjäl fåglar eller fjärilar för skojs skull. Något annat än skoj handlar det ju inte om - han har ju mat så det räcker och blir över. Och citronfjärilar är det ju ändå inte mycket kött på. Det är liksom bara onödigt i mina ögon.

Barnens lekkök har också börjat ta lite mer "kökslig" form. Jag var på Byggmax och köpte lite lecablock för att stadga upp det. Nu ska vi bara orka koppla in sågen och borra/såga upp ett hål för "diskbänken" också. Och så ska fejkkranen sättas på plats också. Efter hand lär det nog tillkomma lite fler detaljer, men inredningen får kidsen stå för.

Där hav vi en av de två flitiga fågelboarna.

De stora projektens helg

Påskhelgens summering: nja, så mycket påsk blev det inte. Men mycket renovering och slitigt för armarna. Gipsskivorna är på plats och elen är dragen. Igår eftermiddag bestämdes enhälligt att det fick vara nog med renovering för den här helgen, så i förmiddags blev det rejäl städning och genomvädring av huset. Nästa helg blir det spackling och slipning, vilket är det värsta ur dammsynpunkt...

Idag var vi ute mycket och njöt av våren och solen. Sonen och jag gjöt betong. Det blir två svampar, en vas och en stövel. Det ska bli spännande att se resultatet nästa vecka. Vi har också påbörjat ett utekök till barnen. Av den gamla hallgarderoben sparade jag dörren som ska vara köksbänk. Vi behöver lite lecablock för att bygga upp den och sätta lite hyllplan under. Spisplattor målade vi idag och så har vi spikat fast lite spisknoppar också. Vi ska såga upp ett hål till en diskho och så ska vi ta ett elrör och böja till så det blir en vattenkran. Sen får barnen inreda med vad de kan tänkas behöva för köksattiraljer.

Igår tog vi oss till Hemköp med stor envishet. Snäckan satt i vagnen och sonen satt på sin första cykel. Han har inte fått kläm på hur man trampar med fötterna ännu, så hans uppdrag var att styra cykeln så att den höll sig hyfsat nära vagnen. Det fixade han rätt bra. Jag fick skjuta på både vagnen och cykeln med varsin hand och kände mig rätt mör i axlar och handleder efteråt. Fast det kan också komma från skruvdragaren. Vet inte. Och det kvittar. Nu ska det i alla fall bli väldans skönt med en varm dusch och sedan krypa ner i den nybäddade sängen.

Syrenknopp

Krokushavet under äppelträden. Bilden togs i torsdags. Idag var de överblommade.

Det blivande teköket till barnen.

Påskafton utan påskpynt?

Det är inte mycket till påsk hos oss i år. Vi har knappt påskpyntet alls. Det enda som är framme är det pynt som tillkommit i år - från förskolan och lite pärlplattepynt som jag gjorde i söndags när vi var hos mina föräldrar och myste. Och Snäckans servettringar så klart.
Det är ett enda kaos här hemma med renoveringen. Det kvittar hur man gör så är det ändå kaos i alla andra rum också. Jag fattar inte hur det går till. Jag trodde ändå att det skulle vara hyfsad ordning och reda i alla andra rum, men icke.

Nu är snart alla gipsplattor på plats. Det tar sin lilla tid. Dels är det många dörrar och kontakter i hallen, så plattorna måste knäckas till och dessutom håller vi på att flytta på lite belysning och behöver därför göra "inbrott" i väggen för att dra om sladdarna.

Men barnen hittade i alla fall ett påskägg som påskharen lämnade till dem i trädgården. Och sen var barnen och jag på Biltema och köpte grejor till renoveringen och ett par stödhjul till Ms cykel. Lite dinosaurier trillade också ner i kundvagnen. De har fått hjälpa till med att renovera och så har de badat ute. Men egentligen ska jag använda dem till krokar till barnens jackor i hallen. När hallen blir klar...

Glad påsk, vänner!

Skärtorsdagsmys

Det blev nästan inget jobb idag. Hela veckan har jag känt mig lite småputt på alla kollegor som är ferielediga. Det beror nog till viss del på att den gångna helgen var så intensiv och att mitt behov av familjetid inte var tillräckligt mättat ännu när måndagen plötsligt infann sig. Planerna var att jag skulle få egentid på förmiddagen och sen sitta med min uppsats medan mina elever skrev uppsatsprov på eftermiddagen. Men se, så fick lillan feber och jag fick vabba istället. Det var inte fy skam precis, även om det hade varit roligare och enklare om hon inte varit sjuk.

På eftermiddagen fick hon följa med till jobbet en liten stund så att eleverna fick skriva sitt uppsatsprov. Sen hämtade vi sonen på förskolan som kom hem lagom till att påskkärringflocken kom springande. Hungriga kärringar tog för sig av chokladäggen som han fick bjuda på.

Under förmiddagen, när sonen var lämnad på förskolan, tittade vi på Johans fordon och på Daniel Tigers kvarter en stund. Sen pysslade vi. Jag länsade badrummet på tomma toarullar och klippte till haröron och något kycklinglikt av dem. Sedan blandade jag färg som Snäckan målade med. I eftermiddags, när den ojämnt målade färgen hade torkat, limmade vi på ögon och jag ritade dit detaljer och pysslade fjädrar till kycklingarna. Det blir nog schyssta servettringar till påskmiddagen.

Hararna ser väl lite ledsna ut och inte vet jag om kycklingar har sådana där "öron", precis, men L var stolt när hon visade sitt pyssel för pappa. Och det är väl egentligen det som är poängen. Jag kanske ska dra lite med pennan under harnosarna så att de ser lite gladare ut, eller var säger ni?

Oumbärligt vid resor

Kartor blir snabbt inaktuella. Särskilt i konkurrensen av gps.

Jag har använt pyttelite karta över mina favoritställen, lite spillvirke och en rest av lasyr för att fixa en nyckelring till bilnyckeln.

Barnens skaparhörna

En del av arbetsrummets stora skrivbord arrenderar våra barn. Här finns plats för deras småskaliga och självständiga pyssel. Större pyssel, som kräver mer yta görs fortfarande på en utbredd vaxduk på golvet eller på köksbordet.

Med hjälp av en gängad stav med 6 passande muttrar och brickor från byggmarknaden och tre plåtburkar - en från loppis, en från faster Miriam som det var fejkad surströmming (godis) i och en från tacokvällen - gjorde jag en hög förvaring till några av barnens pysselattiraljer. Men i garderoben i arbetsrummet finns också en stor låda med mer pysselvirke så som pompoms, klistermärken, färgade papper, vattenfärger, pappersfigurer, rörpärlor...

Med hjälp av tidskriftssamlaren är det lätt att hålla ordning på pusselböckerna och målarböckerna.

Nu är det lätt att få färgtuberna att stå på huvudet så att man får ut den sista färgen när man behöver den.

I det lilla trähuset, som en gång huserat te, förvaras bokmärken.

Monstren som hänger på burktornet var det första pysslet vi gjorde tillsammans vid skrivbordet. Här sitter nu fyraåringen och tränar på bokstaven A.

Nagellackspyssel

Det är kul att testa lite nya pysselgrejor. För någon vecka sedan gjorde jag något så ovanligt som att köpa nagellack! Inte för att måla naglarna, alltså, utan för att pyssla så klart. Så tänk nu nagellack plus loppisfyndad blomkruka.

Själva pysslet är idiotsäkert och busenkelt och resultatet kan typ inte misslyckas. Jag plockade fram en uttjänt ugnsform som jag brukar använda till frösådder och hällde vatten i den. Sen droppade jag i lite rosa, ljuslila och mörklila nagellack och vände ner krukan i det hela. Det enda trick man ska komma ihåg är att man ska vara lite rapp så inte nagellacket hinner stelna. Sen får krukan torka.

Det är första gången jag testar det här och jag vill ge några fler tips:

- gör det under köksfläkten eller ute. Jag hade glömt hur starkt nagellack luktar...

- plocka inte upp nagellacksresterna med händerna om du inte har aceton hemma. Mina fingrar är nu lika marmorerade som krukan.

- och glöm inte att använda ett kärl du inte är rädd om för att doppa i. Nagellacksresterna går ju inte bort.

Legoordning

Vår sons presenter vid jul och födelsedag följer visst alltid ett tema. Vid två fick han Duplo, vid tre fick han tågbana från Brio och nu, när han fyllde fyra, fick han Lego. Lego är ju som bekant en nyttig leksak som utvecklar kreativiteten, finmotoriken, fantasin o.s.v. Men det är också bekant som en leksak som förvandlar föräldrar till fakirer - att trampa på glödande kol är ingenting mot att trampa på en legobit - I just say... Till råga på allt har legobitarna förmodligen vingar som gör att de har en tendens att sprida ut sig överallt och där man minst anar det. Även om rumpan är välpolstrad så känns det när man sätter sig på en legobit som ligger i soffan (typ Ferdinand).

Vi provade att köpa en legolåda som man kan förvara legot i. Det funkade inte, eftersom en del kreationer - däribland brandstationen - är för höga för att få plats i lådan. Därmed sprack det hela...

Nåväl, nu hoppas vi att vi får bukt på legoeländet en gång för alla i helgen. Igår hämtade jag nämligen ett soffbord som jag köpt för en hundring på Blocket (IKEA Lack). På kvällen skruvade jag dit några hjul under det så att man kan flytta det mellan barnens rum och vardagsrummet. Samtidigt som jag tingade bordet beställde jag lite legobyggplattor via nätet. Lyckligtvis låg de i brevlådan när vi kom hem från förskolan idag så att vi redan ikväll kunde inviga konceptet.

Och ja, jag kör med ansiktsmask samtidigt som jag skruvar. Gör jag alltid ;)

När vi bestämt hur plattorna ska ligga ska jag tejpa fast dem med dubbelhäftande tejp. På hyllplanet under bordet tänkte jag markera ut parkeringsplatser till de fordon som inte är i bruk. Men jag får nog först montera någon form av tippkant så att inte bilarna rullar ner av sig själva. De har ju ingen handbroms.

Och som en liten bonus: förvaringslådan för Legot passar precis in på hyllplanet under bordet. Någon designer måste ha tänkt till! I like!

Förfrusna gröna fingrar

Idag försökte jag väcka mina gröna fingrar. Kransen på ytterdörren behövde definitivt ny fyllning som är mer vårig än julig. Jag har sökt inspiration på bland annat Pinterest, men kunde inte riktigt hitta något. Men kanske var det ändå inspirationens hjälp som gjorde att jag slutligen kom på något eget ändå. Jag behöll en del av mossan i kransen, men tog bort kottarna och de röda kulorna. Sen grävde jag upp lite snödroppar och gjorde buketter av dem. Lökarna virade jag in i mossa och jutesnöre. Det blev 4 "buketter" som jag fördelade i kransen. Klart! Nu väntar jag på att snödropparna ska börja blomma och så tänkte jag nog försöka sätta dit en vårig tygfågel eller liknande om jag får tid och lust att sätta mig vid symaskinen någon gång... Det blev ingen bild på kransen - det klarade inte fingrarna av. De höll nämligen på att frysa av händerna där ute i snöregn och snålblåst. Det var verkligen med stor möda och smärta jag lyckades stoppa in planeringsspaden i garaget igen och låsa dörren med nyckeln. När kransen vuxit till sig får jag se till att ta en bild och blogga den. Nä, det var ingen kul dag att vara ute och påta i jorden!

Bättre var det här inne. Vår stora benjaminfikus har fått sig en ordentlig beskärning och växtnäring. Nu hoppas jag att den kan bli mindre risig och mer bladig. Rosmarinen har jag beskurit och satt sticklingar av. Den är dock rätt torr efter vintern på fönsterbräden, så jag vet inte om det blir något. Vi får väl se. Och så har jag planterat om och delat på flamingon som jag adopterat från mina föräldrar innan de flyttade norrut. Det har blivit 6 krukor av den som från början satt i en kruka. Jag delar gärna med mig om det är någon som vill ha.

Nej, det är egentligen ingen ytterkruka, utan en lampskärm i glas från loppis.  Jaja, same same, bara lite different.

Kanske ett blivande avocadoträd. Med mycket tur. Och i bakgrunden är en av de omplanterade flamingosarna i en ytterkruka som har samma mönster som en servis jag plockade ur mormors köksskåp. Inget unikt tryck, men det känns ändå lite extra fint med en kruka som matchar.

Vabruari och nyttiga purerade smaksensationer

Vabruari och förkylningen har satt klorna i oss. Hjälplöst hostar vi ikapp och konsumerar metervis av toapapper för våra näsor. Jag dricker C-brus fast jag vet att det är skräp och försöker äta smaklös mat. Fy, så eländigt!

Men något som faktiskt kan pigga upp både energin och smaklökarna och samtidigt ge feberheta pannor svalka är en smoothie till mellis. Jag plockade upp två styckade bananer ur frysen och mixade dem med två kiwi och lite köpejuice. Barnen gillade det - framför allt det feberheta barnet. Det andra barnet ville hellre äta frukten var för sig.

Ni hör att smoothie inte hör till vår vanliga matsedel. Oftast käkar vi frukten som den är eller stoppar den i maten. Men smoothies lär det nog bli fler gånger.

Mixerstaven fick faktiskt jobba två gånger idag. Den fick fixa efterrätten också idag. Efterrätt måste man ha när det är både alla hjärtansdag och söndag på samma gång. Det fanns två krav på kvällens efterrätt: något chokladigt och något snabbt. Och trött på semlor skulle det ju helst inte vara något så mastigt. Matkalendern kom till undsättning med det här tipset:

Purera en avocado och mixa till 3 msk honung, 1/2 dl kakao, 2 krm vaniljpulver och 1/2 dl kokosmjölk. Det smakar verkligen god chokladmousse fast det är nyttigt! Nästa gång kommer jag dock att blanda in lite kakaonibs på slutet eller hallon eller sockrade lingon eller nåt för att st ska bli ännu lyxigare.

Kottetema

Vi verkar ha ett igelkottigt tema här hemma för tillfället. Det är en tillfällighet, men det faller framför allt barnen i smaken. Igelkottarna är ju lite mystiska varelser som har vassa taggar, fast man aldrig känt på dem, och som sover hela vintern - hur man nu kan göra det?! Vi har ju haft igelkottar i trädgården som barnen också sett och vi har också några potentiella igelkottsiden här och var i trädgården, vilket barnen också vet. Det är spännande!

4-åringen fick en måla-själv-klocka av mormor och morfar i julklapp och den har vi nu hängt på väggen i köket. Den gamla klockan hade jag tröttnat lite på och nu när köket har fått sig en make over de senaste veckorna så kändes det riktigt rätt att byta ut den. M har omsorgsfullt täckt den i blå färg - han valde själv och ville absolut att den skulle vara enfärgad. Jag målade dit siffrorna så att man lättare skulle kunna se vad klockan är. När vi hade hängt upp den insåg vi dock att de svarta visarna var rätt otydliga mot den mörka färgen, så jag målade visarna också. Nu pratas det ofta om igelkottklockan, som L kallar igge-åtte.

I vår strävan efter att minimera plasten i vårt kök och nu när barnen blivit större har vi börjat ersätta deras slitna plasttallrikar med riktigt porslin. Eftersom det fortfarande lätt händer att tallrikarna flyger i vredesmod har vi satsat på loppisköpta tallrikar. Barnen fick välja motiv, så det blev ett hus på sonens tallrik och en helikopter på dotterns. Dessutom hittade jag lite djupa tallrikar som min svåger rensat ut och som härstammar från hans barndom. De fick... gissa!... igelkottar på sig! Och dem åt vi vår frukostgröt på imorse.

Mörkrädd

Jag tror att många med mig känner att de aldrig tidigare känt en så stark oro inför framtiden som vi gör idag. Det finns stora hot mot mänskligheten. Vår miljö är hotad, ismer hotar, krig hotar, brist på medmänsklighet hotar... Vi oroar oss med rätta för våra barns framtid, men försöker ändå att leva som vanligt. Inom oss gnager frågor om hur vi bäst kan förbereda våra barn inför denna okända och kanske dystopiska framtid. Jag vill inte tänka på det.

Idag mötte jag vid två tillfällen något som ändå skänker hopp i detta bistra, mörka.

Det första var när en kollega tog upp mitt myntade begrepp Guldstund. Guldstund stavas med stor bokstav och infinner sig endast då man känner fullkomlig avkoppling och kan ägna sig helt åt det man vill göra. Alla måsten och borden är skjutna åt sidan för tillfället. Det är en stund av njutning. För mig handlar det ofta om en kopp kaffe i ensamhet tillsammans med en glansig tidning eller en hög dos av pysselinspiration (typ Readly eller Pinterest). Men för att en Guldstund ska kunna infinna sig krävs en mörk bakgrund. Det krävs till exempel en tid av slit och hårt jobb. Det var kollegan som uttryckte sig så: att Guldstunden måste stå mot en mörk bakgrund. Jag inväntar världens Guldstund.

Det andra tillfället var när jag bläddrade i boken "Det är aldrig kört!" i jakten på en bra text till elever.  Jag stötte på ett citat som jag naturligtvis inte vågar mig på att återge ordagrant. Men det sa mig att eftersom mod innebär att göra något trots sin rädsla innebär det att där det inte finns rädsla kan inget mod finnas. Nu återstår alltså att önska att människor i världen vore modigare. Vi måste vara modiga nog att vandra vidare och vi måste vara modiga nog att motstå det onda. Att lägga sig i fosterställning och dra täcket över huvudet är fegt, även om det är lockande. 

Barnen har dekorerat blockljus genom att måla på dem med vattenfärg blandad med tvål. Tvålen gör att vattenfärgen fastnar på stearinet. Sonens ljus står nu på köksbordet och lyser vackert. Se; att även det som är svart mot svart bakgrund kan lysa ljust och varmt.

Dagens första och sista

Tänk att dagen och veckan kan börja så här vackert! Jag har en liten stund egentid mellan lämningen på förskolan och bussen på morgonen. Jag njuter av att vara själv även om det regnar eller är kallt, men när jag ser sånt här så bådar det gott. Även om eftermiddagen var så där pissigt grå och blöt så ger den vackra morgonrodnadens åtminstone löfte om de ljusare tider vi går mot. Nu hoppas jag på årets första hela arbetsvecka utan vabb och sjukdom. Och I know... It's vabruari...

För att spara tid i vår vardag och helgtid beställer vi vår mat via internet och får den hemlevererad på tisdagkvällar. Det är mycket tidsbesparande. Tyvärr händer det dock att det blir fel. När man klickar hem varor i form av bilder på en datorskärm är det svårt att se skillnaden på 25 gram smör och 1000 gram smör. Det händer också att webbutiken ändrar på något utan att jag märker det. Som det här med bananerna. Hittills har jag klickat hem bananerna styckevis och när jag för en vecka sedan klickade hem vad jag trodde var 8 bananer kom det istället 8 PÅSAR bananer - en hel papperskasse full! Vi har gjort vårt bästa med att konsumera bananer här hemma i veckan och jag har även delat ut till eleverna i min lilla grupp, men nu är det rätt brådis. Vi har nog ett drygt tiotal fräkniga bananer kvar och snart är de bruna. Således svängde jag ihop en sats bananmuffins ikväll och om någon kväll ska vi käka soppa till middag ackompanjerat av bananscones. Här kommer en lista på fler banantips:

- bananbröd

- bananpannkaka

- stycka och frys in till smoothie

- bananmjölk

Har ni fler tips på vad man kan göra med fräkniga bananer så får ni mer än gärna kommentera. Och har ni något smarrigt recept så kommer jag att bli superlycklig om ni delar med er!

Mini make over i köket

I julklapp fick jag en bok som jag hade önskat mig - jag måste säga att jag önskade den själv, för annars tror folk nåt... - Rensa ut & lev lättare - en smart guide till ordning hemma av Eva Maria Karlander. Boken har 52 veckoteman på ställen eller områden som man ska rensa ut och eftersom det nu är kalendervecka 3 så har jag rensat köket den här veckan. En hel hög med attiraljer och kokböcker kommer att åka med till loppis nästa helg och förhoppningsvis glädja andra.

Det bästa med att rensa ut köket var kanske inte så mycket att det blev någon synbar effekt mer än I köksskåpen, utan kanske mer att jag såg vad vi hade och att det blev lite mindre prylar. Skåphyllorna blev ju också avtorkade, i flera fall för första gången sedan vi flyttade in. Jisses, vad jag kände mig nyttig efter en omgång i köket på kvällen!

Jag gick igång så till den milda grad att det synliga i köket också fick sig en liten make over: diskmaskinen och mikron försågs med kontaktplast i fejkmarmor och kaffemaskinen vände vi ett kvarts varv på så att den där ytan bakom kaffemaskinen som alltid blev full med grejor försvann. Istället förvarar vi sånt småkrafs nu på insidan av en skåplucka, för där har jag nämligen klistrat fast korkunderlägg som barnen målat och som vi nu kan ha som anslagstavla för kuponger och kallelser etc. Och recepttidningarna, som varit ett sånt rörigt inslag på köksbordet och arbetsbänken har jag nu slaktat på användbara recept och sedan skänkt till pappersinsamlingen. Recepten har jag tejpat in i en pärm med fotokartong i - snyggt sorterade efter ändamål, så klart (mat, sött, bak o.s.v.).

En annan kul grej är att maken är på också. Ja, hans starka sida är väl inte att rensa direkt, men han har i hög grad bidragit till estetiken. Han har idag (äntligen!) bytt ut de lösa allmogelisterna till släta, vita golvlister. Vilket lyft! Det ser genast mycket renare och prydligare ut trots att vi inte dammsugit idag! Och dessutom sitter listerna fast och ligger inte löst lutade mot väggen som de förra gjorde!

Egentligen skulle köket behöva en lite större ansiktslyftning. En ny, mindre, snyggare och effektivare fläkt står på önskelistan och dessutom skulle jag vilja ha nytt slätt kakel istället för det där pizzeria-aktiga strukturkaklet som är omöjligt att få rent. Mikron skulle så klart varit inbyggd, men det är inte mycket att göra åt det när de förra ägarna gjorde om hela köket strax innan vi flyttade in... Och så arbetsbänken, som det saknas en bit av sedan vi bytte ut spisen - den måste ju så klart också fixas. Och sen, när allt det är gjort, då skulle jag vilja ha ljusare skåpluckor och en diskbänk av sten istället för rostfritt...

Nästa vecka ska jag rensa bland livsmedlen.

2 + 4!

Idag fick vi nåden att för andra gången ha ett barnkalas för båda våra barn samtidigt. Ytterligare ett år har gått och tillsammans är de nu två år äldre än förra gången vi hade barnkalas. Då, liksom idag, var huset fullt av barn som lekte och tjoade, som grupperade ihop sig efter ålder och några efter familj. De vuxna hälsade igenkännande på varandra och konstaterade att det varit ett år sedan sist. Årets kalaspyssel var glasögon som klipptes ut i färgad hobbykartong och dekorerades efter tycke och smak med färg, klistermärken, diamanter etc. För att styla ytterligare kunde man välja rött, grönt eller genomskinligt "glas" (av plastfickor). Och liksom sist bjöd vi på gående fikabuffé.

Men i år låg det gnistrande snö i den iskalla trädgården och farbror Rimfrost hade blåst ett tjockt moln över trädens grenar. Uppburrade fåglar kalasade från vår upphängda fågelmat utanför fönstret och solen öste ner över fridfullheten. Svåra frågor som var i tårtan tårtljusen ska sitta och hur man ska sätta upp håret om man hinner var helt allvarligt menade. Visst gick det i ett högt tempo idag trots att både mormor och morfar lyckats komma hit till kalaset och också hjälpte till. Tänk, vilken lycka att få ha dem här! Det händer inte så ofta. En liten flukt i mobilen på nyheterna, på svältande barn, hundratals döda och 400 gisslantagna i Syrien. Det är långt borta. Långt, långt borta. Fast samtidigt hudnära. Det krävs faktiskt lite ansträngning numera för att kunna hålla sådant ifrån sig. Det är ju verklighet, det är människor jag känner som drabbats, det är mina medmänniskor, det är i min värld. Visserligen inte just här, men det hade lika gärna kunnat vara det. Tack och lov är det barnkalas som gäller nu. Det är våra barn det handlar om - de som knappt vet att det finns något som heter krig, som aldrig hört ordet svält och som aldrig upplevt något livshotande trauma. Grattis, mina älskade barn! Grattis på era födelsedagar! Grattis att ni får leva här i detta överflöd bland socker, grädde, billig kinaplast och utvalda ekologiska livsmedel. Och grattis till mig som kan ge mina barn så mycket av det jag vill ge dem (och en del onödigt också) och slipper slussa dem igenom sådant ont som de ännu inte behöver veta och förstå. För mina och alla andra barns skull önskar jag att världen blir en bättre plats att leva i.

Nåväl, tårtorna då? De som hör födelsedagskalas till. De speglar nog till viss del våra barns världar också. Lillasysters tårta med extra mycket grädde (eftersom hon älskar grädde) och söta plastdjur med partyhattar och storebrors tårta med stora maskiner. Han var väldigt nöjd med sin tårta och hon älskade grädden. Tja, vad gör man inte för sina barn?!

Januaris färg ska vara vit... eller??

Om ett par dagar är det tjugondedag Knut - den traditionella dagen för julgransplundring. Nu kör vi ut julen och tar tag i det överflöd som präglat våra liv i drygt en månad. Fredagsglöggen, lussekatterna, pepparkakorna, julmaten, pralinerna, promillena och för att inte tala om alla julklappar och prylar... Den vita månaden ska väl mest stå för att vi inte ska dricka någon alkohol denna månad, men knappt har vi svalt ris à la Maltan innan kalorijakten är igång i reklam, tidningar och i (sociala) medier. Och jag, som dessutom har fått en bok om att rensa ut hemma i julklapp, ska dessutom ägna mig åt det i 52 veckor framöver. Jaja, man behöver ju inte ta i så man kräks precis och någon sanning är det ju i allt det vita. Julen kan ju verkligen inte vara ända fram till påska - det vore både tjatigt och hälsovådligt.

Men ändå är januari en nystart och den här helgen känns som en riktig detox-helg på ett sätt. Mest för hemmet. I förmiddags körde jag ett ganska rejält lass med utgallrade prylar här hemifrån till loppis. Det var bara inlämning idag, så jag kom inte hem med något nytt ;o) Och i eftermiddags blev vi av med en Poängfåtölj med fotpall som stått där min sekretär står numera. Äntligen fick jag tummarna loss att lägga ut det på Blocket och det gick som smör. Härligt! Och imorgon ska en vän till mig köpa vår syskonvagn! Det är också helt underbart, för den har bara stått i vårt förråd och tagit plats i ett år nu. En underbar trotjänare som tagit emot mycket stryk och som vaggat våra mest värdefulla skatter. Jag minns hur det var de första gångerna som jag körde vagnen och kände mig så oerhört rik över att ha alla mina två barn precis framför mig, just precis här. TVÅ barn! Inte vara ETT! Fatta!!!

Ja, ok, det är alltså mest hemmets detox-helg den här helgen. Men för att bidra till min egen detox så har jag gjort en renande ansiktsmask, filat fötterna och noppat ögonbrynen. Det kan väl duga? På måndag kommer ju eleverna...!

Mamma Ekorre speglar sig i badrumsspegeln.

Pappa Ekorre värmer fötterna i kakelugnen. Så rogivande för honom att få sitta där och lyssna på spraket av brasan och titta på lågorna (av garn och knölat orange papper).

Den stora tavlan i övre hallen är gjord av en utriven pixiboksida och ramen är gjord av rörpärlor.