2 + 4!

Idag fick vi nåden att för andra gången ha ett barnkalas för båda våra barn samtidigt. Ytterligare ett år har gått och tillsammans är de nu två år äldre än förra gången vi hade barnkalas. Då, liksom idag, var huset fullt av barn som lekte och tjoade, som grupperade ihop sig efter ålder och några efter familj. De vuxna hälsade igenkännande på varandra och konstaterade att det varit ett år sedan sist. Årets kalaspyssel var glasögon som klipptes ut i färgad hobbykartong och dekorerades efter tycke och smak med färg, klistermärken, diamanter etc. För att styla ytterligare kunde man välja rött, grönt eller genomskinligt "glas" (av plastfickor). Och liksom sist bjöd vi på gående fikabuffé.

Men i år låg det gnistrande snö i den iskalla trädgården och farbror Rimfrost hade blåst ett tjockt moln över trädens grenar. Uppburrade fåglar kalasade från vår upphängda fågelmat utanför fönstret och solen öste ner över fridfullheten. Svåra frågor som var i tårtan tårtljusen ska sitta och hur man ska sätta upp håret om man hinner var helt allvarligt menade. Visst gick det i ett högt tempo idag trots att både mormor och morfar lyckats komma hit till kalaset och också hjälpte till. Tänk, vilken lycka att få ha dem här! Det händer inte så ofta. En liten flukt i mobilen på nyheterna, på svältande barn, hundratals döda och 400 gisslantagna i Syrien. Det är långt borta. Långt, långt borta. Fast samtidigt hudnära. Det krävs faktiskt lite ansträngning numera för att kunna hålla sådant ifrån sig. Det är ju verklighet, det är människor jag känner som drabbats, det är mina medmänniskor, det är i min värld. Visserligen inte just här, men det hade lika gärna kunnat vara det. Tack och lov är det barnkalas som gäller nu. Det är våra barn det handlar om - de som knappt vet att det finns något som heter krig, som aldrig hört ordet svält och som aldrig upplevt något livshotande trauma. Grattis, mina älskade barn! Grattis på era födelsedagar! Grattis att ni får leva här i detta överflöd bland socker, grädde, billig kinaplast och utvalda ekologiska livsmedel. Och grattis till mig som kan ge mina barn så mycket av det jag vill ge dem (och en del onödigt också) och slipper slussa dem igenom sådant ont som de ännu inte behöver veta och förstå. För mina och alla andra barns skull önskar jag att världen blir en bättre plats att leva i.

Nåväl, tårtorna då? De som hör födelsedagskalas till. De speglar nog till viss del våra barns världar också. Lillasysters tårta med extra mycket grädde (eftersom hon älskar grädde) och söta plastdjur med partyhattar och storebrors tårta med stora maskiner. Han var väldigt nöjd med sin tårta och hon älskade grädden. Tja, vad gör man inte för sina barn?!