onsdag 31 augusti 2016

Drevet

Precis som många andra nystudentade tjejer begav jag mig av hemifrån för att göra "tjejlumpen", det vill säga vara av pair. Jag reste till Frankfurt i Tyskland för att komma iväg hemifrån och för att pyssla om små barn och för att lära mig vad det var att stå på egna ben. Och visst gav det mig livserfarenhet! Det gav mig en livserfarenhet jag aldrig hade kunnat förutse. Fram till dess hade jag på något sätt trott gott om vuxna människor. Jag trodde att de besatt en mognad och en beskyddarinstinkt inför dem som var yngre och inför medmänniskor. Att barn och ungar är elaka mot varandra trodde jag berodde på omognad. Barn är för jävliga - det hade jag ju erfarit med råge under de 12 år som jag dittills hade gått i skolan.

Jag må ha varit sjukt naiv när jag anlände hos min av pair familj och signerade kontraktet med min namnteckning. 365 dagar skulle jag nu stanna under deras tak. Efter några veckor började min au pairmamma bli psykopatisk. Kanske var det en förlossningsdepression, det kan jag givetvis inte avgöra. Av allt nertryckande hon gav ifrån sig minns jag bland annat hur hon kunde försköna sig själv genom att hånfullt kritisera min mamma. Jag blev förbannad inombords varje gång. Hur vågade hon?! Särskilt minns jag den gången hon antog att min mamma nog var en sån mamma som sällan var hemma hos oss. I helvete heller! Visst kunde det hända att mamma var på resa några dagar eller en vecka, men i gengäld var hon ofta hemma när vi kom hem från skolan och följde oss också till skolbussen på morgonen. Och vilken unge har inte stått på dagisgården och saknat sin mamma förtvivlat mycket?! Jag har nog haft tillgång till min mamma ungefär lika mycket som de flesta andra ungar i min generation. Hur som helst kokade det nästan över så mycket i mig att jag gav mig ut på en lång promenad och lät freestylehörlurarna nästan spränga mina trumhinnor. Jag var 18 år och hade just flyttat hemifrån. Jag hade skrivit på ett kontrakt på 1år och det man skrivit på med sin namnteckning kunde man inte bryta mot.

Nu är jag snart 36 år. Jag avskyr henne fortfarande och antar att hon vid det här laget är rejält frånskild. En sådan människa som hon orkar man ju inte leva ihop med. Men kanske har hennes beteende förberett mig bättre på det drev som ständigt hetsar i sociala media idag mot min mamma. Ungefär varannan gång jag öppnar Facebook får jag läsa något negativt om henne (oftast dock positiva saker). Drevet ägnar sig åt hånfulla spekulationer, förtal, rena hot, uppmaningar om avgång utan argument... Trollen väver sitt nät så tätt att det blir omöjligt att röra sig utan att snubbla. Det blir en klump i magen.Twitter har jag lagt ner. Det är ungefär som när man väljer bort att titta på nyheterna för att man inte orkar ta in. Tacka vet jag Instagram! Där finns bilder och en massa positiva kommentarer. Antingen gillar man eller så låter man bli. Spydigheterna kan man hålla för sig själv och man kan ju bara låta bli att följa sådant som inte intresserar en. Fredligt och sympatiskt. Att hålla en god ton till varandra är väl ändå en självklarhet?!

Ni hittar mig på @joannasvarld

tisdag 5 juli 2016

Kreativ helg

Under helgen som var hade jag flera pusselprojekt igång samtidigt. Så kul! Dels är det husets fula gaslåda som håller på att få sig en make over. Den är nu nämligen en halvfärdig bensinpump till barnen att tanka sin fordonspark med. Jag delar en bild på den när den är färdig. Än saknas någon knapp och munstycket till själva slangen. Och när vi nu ändå snart har en bensinpump så behövs det ju en biltvätt också för att macken ska nå fulländning. Den tillverkade jag av ett "hyllgaller" från en skohylla och ett gammalt, uttjänt påslakåntyg som har häftade fast och rev i remsor. Själva tvätten sker ganska manuellt: Man kör bilen igenom tvättbanan samtidigt som man häller en hink med vatten genom gallret uppifrån. Därefter ingår torrpolering med wettextrasa. Biltvätten ska nog fästas i närheten av bensinpumpen men det är ännu inte riktigt klart hur detta ska ske.




I den blivande lunden har jag nu satt en vindsäker ljuslykta för våra rosévinskvällar under semestern. Att den blev till har jag egentligen min ibland rätt tankspridde make att tacka för. Det var nämligen så att han glömde en flaska öl i frysen som han lagt på snabbkylning. Vanligtvis brukar ju kapsylen explodera, men i det här fallet hade botten lossnat på flaskan. Sedan låg flaskan där på diskbänken sedan jag försäkrat mig om att han inte skulle slänga den, för jag hade liksom en ingivelse av att det skulle bli något av den. Och så på lördagsmorgonen i samband med morgonkaffet uppenbarade sig det hela. Vilken tur att vi hade ätit ananasskivor på pizzan kvällen innan och hade en konservburk i soporna som jag kunde fiska upp! Och så ett kvastskaft och en skurdragare: Voilá! Nu är det bara semestern, rosévinet och att syrran föder sin lilla bebis som saknas. Jag kan inte dricka alkohol just nu eftersom jag kan bli tvungen att rycka ut när som helst för att komma barnens kusin till undsättning.

Nästa vecka är det sommarsemester!!! Hurra!!!

Visst är det fult?! Men det blir en tjusig bensinpump av det hela. Fossilt bränsle som fossilt bränsle...

fredag 1 juli 2016

Projekt: trädgård

Jag älskar mitt projekt: Trädgård! Jag älskar projektet mer än trädgården i sig, för hade jag älskat trädgården mer så hade det nog inte hänt så mycket mer. Så långt som mina tankar sträcker sig finns det mycket kvar att göra. Jag kan inte föreställa mig att den skulle bli "klar". Jag kommer aldrig kunna sätta ett kryss i rutan för trädgården.


Jag vill att trädgården ska användas. Den är ingen utställning och ska aldrig bli det heller. Den ska fylla funktioner. Den ska ge dofter, smaker, motion, lek och vila. Nu, när barnen är små ska det finnas gott om plats för fantasilekar och rollekar. När de blir äldre får vi kanske snickra fotbollsmål. När de blir ännu äldre kan jag kanske göra perennrabatter av gräsmattan.

Lite barnsnacks

Sockerärterna blommade för ett tag sedan. Idag skördade vi tjocka skidor och petade ut de söta så runda godingarna.

Trädgården är proppfull av inspiration till nya projekt. Den fula gaslådan kan kanske bli en bensinpump till barnens transportmedel?

lördag 25 juni 2016

Kalashelg

Midsommarblomster från solskenssnår
jag plockar och sätter i nytvättat hår.
En stor bukett ska jag sätta i vas,
för idag blir det sommarkalas.


Bordet är dukat utomhus i tryckande hetta med en svag, svag bris.

Midsommarbukett med bidrag från dotterns pallkrage, knölklocka och grekisk vädd.
I tryckande hetta var vi på midsommarfirandet i Skrylle. Barnen dansade och sprang sig rödsvettiga medan jag försökte hålla mig så stilla som möjligt i min klibbande polyesterklänning... Väl hemma igen dukade vi först bordet i källaren för midsommarmaten, men när allt väl var klart insåg vi att det hade hunnit bli lika svalt ute som det var inne och då bar vi ut allt. Det var det värt, för ute fläktade det åtminstone pyttelite.
Barnens farmor och faster är på besök hos oss och farmor bakade världens godaste maräng-jordgubbstårta som vi njöt av till efterrätt.
Idag svalkade vi oss i Tirups örtagård och nu väntar vi på åskan som ska komma med behagligare temperaturer.



Under veckan som varit besökte vi också Pettson och Findus lekutställning på Kulturen i Lund. Den får inget högt betyg. Trångt och dåligt med luft. I Pettsons verkstad satt alla verktyg fast så att barnen inte kunde skapa. Men byggnaderna och dekoren får däremot högt betyg. Mycket högt!

onsdag 22 juni 2016

Berättade jag det där?

Jag minns inte om jag berättade det där om nutellan och rabarber. I samband med klassavslutningarna under juni bjöd jag eleverna på rabarber från vår trädgård. Tappert åt de av rabarberbitarna och jag erbjöd dem att ta en selfie av dem vid premiärtugget. En av eleverna bjöd på nutella och kex och jag testade då att lägga rabarberbitar ovanpå. Det var faktiskt supergott. Sedan dess har jag funderat över hur jag skulle kunna få till kombinationen i syltburken. Det går naturligtvis inte att få till det där med surt plus sött, men nu tycker jag ändå att jag lyckats med något som blev riktigt gott!

Låt mig få presentera:

Rabarber-mandtella!


Det här supergoda pålägget innehåller rabarber, mandel och blockchoklad. Jag ska naturligtvis också testa att göra det med hasselnötter istället för mandel. Det smakar visserligen inte nutella, men supergott ändå.

måndag 13 juni 2016

Fågelliv

Igår kändes småfågelskvittret nästan öronbedövande i trädgården. Det var ett himla kvittrande i träd och buskar. I vår fågelholk är det också liv. Om de inte har flugit ut ur boet redan. Någonstans har ungarna i alla fall flugit ur boet. Det vet vi tyvärr eftersom Sixten norpade till sig en liten fjunig talgoxe igår. Jädra katt! I säkert en kvart höll han på med den, medan jag bad till Gud om att han skulle ha ihjäl den stackars ungen kvickt och 4-åringen hoppades att fågeln skulle lyckas flyga iväg. Det var dock tacksamt att slippa hitta resterna.


I hallen har båda fågelholkar nu kommit upp i vårt tapetträd och de är nu också försedda med rätt sorts glödlampor. Det blev också så himla bra. Det lyser ur holkarna, men de ger inget ljus i sig.
Till jul ska jag sätta glitter på vindskivorna och så kanske det får stå någon tomte på kanten där nere. Eller så får kanske Elinas domherre bo där.
Elina är en av de gamlingar som berört mig mest under tiden som jag arbetade på äldreboende under studietiden. Inför jul satt hon i terapin på dagarna och gjorde domherrar av garn. Jag fick en av henne och varje gång jag plockar upp den ur julpyntslådan tänker jag på henne.


Och så till sist: här är en bild på det jag hämtade ut från posten i lördags. Jag har faktiskt vunnit en tävling! Och till på köpet har jag vunnit något som jag är riktigt glad över! På instagram tipsade jag om att vi alltid har morötter på vår pizza och så plötsligt hade jag vunnit en säck såsord, tre fröpåsar (cocktailtomater, basilika och ruccola), ett par trädgårdshandskar, en rejäl planteringsspade och kultivator och ett presentkort på 500. Så glad och stolt jag blev!

måndag 6 juni 2016

Kväll i juni

Förra veckan var jag ute varenda kväll och klippte sniglar. Det primära var faktiskt inte att hämnas eller för att leva ut aggressioner eller annat destruktivt. Nej, det är bara så otroligt underbart i trädgården så där dags. Alla dofter från fläder, Doktor Westerlund, syrén, lavendel, citronmeliss och alla andra kryddor är så härligt intensiv just då. Temperaturen var angenäm, ljuset underbart och allt är så fridfullt!
Första kvällen klippte jag 108 stycken, andra kvällen var det nåt på 40, tredje kvällen 23, fjärde kvällen tror jag det var 18 och sen har jag inte räknat mer. Men färre och färre blev det trots att jag inte letade kortare tid och trots att jag vid det här laget känner till deras favorittillhåll. Ok, jag vet att äggen inte kläckts än, men om man tänker att jag i runda slängar klippt 200 sniglar på en vecka och att varje snigel lägger 400 ägg var (för så sägs det) så har jag ju ändå lyckats förhindra EN invasion åtminstone.

Jordgubbarna mognar.

I ett av träden är det riktigt gott om äppelkart.

Doktor Westerlund doftar helt underbart!

Humlorna surrar i salvian och bland gräslöksblommorna.

Mer sallad än vi äter.

torsdag 2 juni 2016

Så fort allting går

Nu är det nästan en månad sedan som maken fyllde år och vi hade födelsedagsmiddag under surrande och blommande körsbärsträd. Och bara för 6 veckor sedan kunde man äntligen konstatera att träden slagit ut. Under tiden har syrenbuskarna på andra sidan gatan stått i lila brand så man knappt kunde se de gröna bladen bakom. Nu är vårblomningen förbi. De vita kronbladen från körsbärsträden har blivit bruna och på äppelträden sitter äppelkart stora som gräslöksblommor. Köksträdgården är en kakofoni av lilablommande salvia och blommande gräslöksbollar. Den bara jorden syns knappt mer i pallkragarna. Rädisorna är over and done och salladens andra sådd har snart kommit halvvägs. Och solen fortsätter att steka på varenda dag. Maj månad smäller alltid högre än jag anar innan. Det är i maj som livet vänder. Varenda gång och på så många plan.

Köksträdgården i fullt ös.
Hallrenoveringen har också nått det stadium att man kan kalla den mer klar än ofärdig. På kvällarna har vi ägnat oss åt diverse pynt. Förutom tapetträdet har vi också tapetserat en liten bit vägg i hallen där barnens jackor kommer att hänga. (Kommer att hänga eftersom det inte varit tillräckligt dåligt väder ännu för att använda jackor.) Av samma tapet klippte jag ut ett vildsvin som jag limmat fast på barnens dörr. Det var 4-åringen som ville ha just ett vildsvin när jag frågade vad han ville ha för djur där. Och av dinosaurierna som jag köpte på Biltema strax innan renoveringen gjorde jag jackkrokar. Jag var först lite orolig att 4-åringen skulle bli arg för att jag hade haft sönder hans dinosaurier, men han blev jätteimponerad och har visat "sina dinosaurier" för kompisar. Jag är också nöjd.


Och medan solen öser in genom fönstren i vardagsrummet och bränt bladen på krukväxterna har jag tänkt att det skulle behövas något slags solskydd. Vi har inga persienner som bara blir dammiga och någon gardin vill jag inte heller ha eftersom den tar bort ljus som vi så gärna vill ha. Plötsligt uppenbarade sig lösningen, precis innan det var dags för månadens loppis och en tur till byggmarknaden! Det blev ramar med hjälp av vinkeljärn och på dem häftade jag fast loppisfyndad spetsgardin. Nöjd! Det blir ett vackert skuggspel på väggen också när solen lyser in.

onsdag 1 juni 2016

Barnens paradis

Jag är lycklig över att mina barn är så rika och har en så rik barndom. De får en trygghet och frihet som jag gärna hade önskat till mig själv som barn.
På vår gata finns det många barn och de som är lite äldre än våra har nu krupit ut ur sina vinterhus och rör sig fritt mellan husen. Det har hänt att vi plötsligt hittat grannens barn sittande i vår soffa med våra barnböcker i knät. Det är härligt och de är så klart välkomna. Vi vuxna måste bara tänka på att låta bli att låsa dörren ibland.
Det är så härligt när barnen vågar känna en sådan trygghet och frihet. Alla barn blir allas barn och alla vuxna blir allas vuxna på något sätt. Om våra barnböcker för tillfället är roligare än de egna så är det väl bara att komma och sitta i vår soffa.
Det är en trygghet för oss föräldrar också att veta att det alltid finns någon vuxen i närheten som kan se, plåstra om och bjuda på frukt och vatten i hettan. En sådan romantisk bullerbykänsla! Och snart har vi ett hål i häcken in till grannen, där en 3-åring bor. Det är ju lättare att krypa genom häcken än att hojta genom den. Och då blir ju trädgården plötsligt dubbelt så stor också.
Härliga barndomssommar! Oändlig, ett nytt äventyr bakom varje häck, springiga ben, skrapade knän och fötter som blir rena först i november... Frihet under uppsikt!

söndag 22 maj 2016

När körsbärsträden blommat över

Helgens sammanfattning:
Städning - nix
Utflykt - nix
Röja och rensa hemma - nix
Sonen lärt sig cykla - check
Växtmarknad i Botan - check
Loppis - nix
Rensat entrérabatterna - check
Kokat rabarbermarmelad x2 - check
Satt upp lister i hallen - pyttelite
Rensat kirskål - check
Rensat i örtagården - check (och insett att det behövs fler växter där)

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, utan det smällde högre! Höjdpunkten var när sonen plötsligt knäckte hur han skulle trampa med fötterna för att cykeln skulle röra sig framåt. Vi har försökt att öva lite då och då, men han har inte haft någon vidare lust när det inte gick så bra. Men så plötsligt bara hände det att fötterna gick runt på pedalerna! Fram och tillbaka trampade han längs gatan, tog sats och - "Mamma titta!" - tvärnitade. Full av hybris visade han upp sin nya erövring för grannarna som kom ut och gjorde sällskap med Bobby Car. Lillasyster åkte med på sin Bobby Car.

Vi hann ju inte med så mycket inomhus den här helgen. Snabeldraken rastade jag på tio minuter och badrummet städade jag medan barnen badade av sig helgens damm och svett i plurret. Men förra helgen och i veckan har vi varit desto flitigare. Nu sitter tapetträdet uppe från lollopard. Vi är helnöjda, faktiskt. Och elementet i hallen har jag målat gult under veckan som varit.

Tapetträdet i hallen.

Den första satsen rabarbermarmelad ackompanjerades av lite fredagsvin.

I Botan i Lund blommar näsduksträdet.

Köksträdgården börjar verkligen bli så vacker när det blir grönt i palmkragarna och gräslöken snart blommar.

lördag 14 maj 2016

Vackert

Jag är inte den som planerar hur växternas färger ska gå ihop färgmässigt. Ibland, kanske, men inte i regel precis. Det finns så mycket annat att ta hänsyn till. Det viktigaste är kanske att se till att det alltid är något som blommar eller ser schysst ut i rabatten. Så här på försommaren blommar ju det mesta och det finns nog inte mycket som är fult. Och allt passar ihop färgmässigt. Det finns faktiskt inga blomfärger som skär sig mot varandra.

När man nu, som jag, inte planerar sina vår- och försommarrabatter efter färg så blir det ofta en häftig surprise när man upptäcker den perfekta färgkombinationen. Här är det de vit- och ljusrosa äppelblommorna som passar så fint ihop med de mörkt röda tulpanerna. Tulpanerna har blommat över och ser sådär vilt åldrade ut och äppelblommorna ser friska, rundkindade och romantiska ut - så puttinuttiga mot de härjade tulpanerna. Så här hade det inte sett ut om våren kommit tidigare och början av maj inte varit så varm. Då hade tulpanerna varit helt finito vid det här laget. Bäst att föreviga, alltså.

söndag 8 maj 2016

Långhelgslov

För en dryg vecka sedan snöade det och den här helgen har vi haft högsommar. Det är tvära kast för allt som lever.
Och med nysommaren blir det surr i kupan:
Hallens golv är nu äntligen färdiglagt. För att få det färdigt krävdes en hel veckas extra slit med att bryta upp det gamla och komplettera med nya reglar, slipa ner höjder och spackla över dalar. När så det mesta var lagt saknade vi två ynka plattor i silver shadow (ljusgrå på svenska) för att få det hela färdigt. I torsdags var det stängt, och på Nordsjö var det beställningsvara. På fredagen åkte jag till Matthuset, men köpte visst ändå fel... Maken återvände för att köpa rätt och så låg hela golvet äntligen på eftermiddagen. Vi känner oss båda fruktansvärt nöjda - vi har valt helt rätt!

Dörramarna har blivit vita och garderoben är monterad. Elementet ska bli solgult och det ska byggas en bänk och en hatthylla mellan dörren och garderoben.

Golvet är vi sjukt nöjda med. Trappräcket ska så småningom bytas ut till något genomskinligt alternativ. Näst i tur står att sätta lister och trösklar.

Senare på fredagen kom vänner för att hedra makens födelsedag och dela årets första grillmiddag med oss. Därför blev det förstås storstäd av det renoveringsmärkta huset på torsdagen och fredagen. På kvällen njöt vi av att sitta under de nyutslagna körsbärsträden som surrade av febril aktivitet.

Makens födelsedagstårta var barnsligt god och visar precis hur mycket tid vi hade för att lägga ner på tårta. Det tog 30 sekunder: spola av ett glasspaket med varmt vatten, stjälp upp det på ett fat, öppna godspåsarna och ös godiset över glassen. Servera med kaffe och fruktsallad.

Under körsbärsträden.
Lördagen var trädgårdsdag, då maken sysselsatte sig med sin nya trädgårdsvän - robotgräsklippare. 4-åringen höll honom sällskap och pladdrade för fullt. Jag sådde rödbetor och planterade ut pumpaplantor. Vi käkade rester och njöt.


På kvällen reste maken och jag med förenade krafter hallens huvudmöbel: den nya garderoben som ska hålla ordning på allt från såpbubblor, solbrillor, nylonstrumpor och paraplyn till galonkläder, vinterkängor, vargavinterjackor och vantar.

Idag fick jag tyvärr sitta och jobba igen de timmar som jag skjutit upp från i fredags medan resten av familjen handlade och skötte markservice. Men en tur till skogen med skattjakt (av melliset) och potatissådden hann jag ändå med. Eftersom vi nu har en robotgräsklippare och ingen plats i befintliga trädgårdsland så fick potatisen hamna på framsidans lilla gräsplätt. Jag grävde helt sonika två diken i gräsmattan och satte potäterna i dem. Väldigt meckigt att vattna eftersom ingen slang är tillräckligt lång och vattenkannan spårlöst försvunnit (fick springa i skytteltrafik mellan köket och potatisrännan med en liten vattenkanna). Det är garanterat Sveriges fulaste potatisåker (ifall det nu finns så mycket estetiskt värde i dessa), men potäter ska det bli! Och by the way - vi ska ändå anlägga framsidan, så vi kan se det här som en liten tjuvstart.

Så allra sist, innan den välförtjänta duschen, satt vi vuxna ute en stund och betraktade roboten medan vi fyllde i förskolans föräldraenkät ackompanjerad med en wirre (eftersom jag så passande har sjukt ont i halsen...).

måndag 2 maj 2016

Pang! Så kom sommaren!

Första maj bjöd på årets första sommardag! Barnen och jag njöt av att kunna röra oss fritt mellan ute och inne utan att behöva dra på och av en massa kläder medan maken stod på knä på hallgolvet hela dagen. Stackars! Han har just börjat lägga de första plattorna av det nya golvet. Det kommer alltid något som ställer till problem - ett sviktande golv, en limmad tröskel, en sned skiva, ett sprucket kabelrör, ett snubblande barn, stängningsdags på Mygg Mass (Bygg Max på 2-åringska)... På fredag fyller min älskade och händige man år och då ska han få kalas och en fin present och då hoppas jag så klart att golvet är lagt och garderoben är på plats. Hoppas!


På eftermiddagen var barnen och jag en kort vända på scouternas loppis. Äntligen hittade vi lite dockskåpsmöbler av den sorten som jag inte riktigt vet hur jag ska göra själv. Plus en massa barnböcker och ett dinosauriespel. Det var ett bra och fyndigt loppisbesök för barnen. Tyvärr hann vi inte med att läsa alla nya böcker och vi hann inte med att spela dinosauriespelet heller. Sonen försökte spela lite med sig själv efter egna regler och det gick också bra.

I lördags var vi alla fyra i Skrylle en timme och lärde oss om snokar och huggormar. Sedan gick vi "hitta Vilse-stigen". På förskolan håller de just nu på med Hitta Vilse på sonens avdelning och han visste precis vad som skulle göras vid de olika stationerna och förklarade för oss och lillasyster.

Så här långt har blåbären längs Hitta Vilse-stigen kommit.
I söndags var vi alltså mest i trädgården och myste. Lillasyster tyckte att vi också skulle äta kvällsmaten ute, men det tyckte inte vi vuxna med tanke på att barnen var nybadade. Annars åt vi lunch och mellis i solen. Dagen till ära la jag på duken jag ärvt av min mormor. Det är den enda runda duken jag har och den är som gjord för bordet! När man lägger en duk på bordet ser det genast så väldukat ut på något sätt. Och så med blomma också - i betongvasen som jag just fått färdigt. Så klart att det fick bli något nybakat till eftermiddagskaffet då. Lite kladdkakemuffins med rabarber från trädgården på. Ni skulle sett lilla snäckan som stod på sin stol och skyfflade in kladdig muffins med sked i munnen. Det var choklad runt hela munnen och pappret var omsorgsfullt länsat när hon var klar.

Kaffe i solen med mormors duk.

Kladdiga kalldkakemuffins med rabarber på.

Ett av lördagens loppisfynd har redan fått ny kostym. Det skulle kanske kunna bli lite piffigare med en apelväxt istället, men just nu får en stickling från syrrans elefantöra duga. Metallen var slirig från början, men är nu lyxigt guldin med hjälp av lite sprayfärg.

onsdag 27 april 2016

När livet återvänder

Jordplättarna krymper allt mer ju mer det förkrympta breder ut sig med färsk grönska. Två blomningssäsonger är redan över - snödropparnas och krokusarnas. Nu är det pärlhyacinternas, tulpanernas och påskliljornas tid.

Tidigare gillade jag inte pärlhyacinterna. Visst är de fina, men jag tyckte att de spred sig alldeles för frikostigt och så var jag irriterad över det där gräsiga gröna som är det enda man ser av dem under största delen av året. Men nu kan jag nog nästan inte få nog av dem - det gäller bara att ha rätt ställe att ha dem på. För vår del har jag dem i skarvarna på muren, utanför häcken mot gatan. Där har jag annars bara taklök. Och tillsammans med taklöken gör den sig fint - både när den blommar och när den bara har gröna stjälkar (som ger "höjd" mot den platta taklöksmattan). Jag har också pärlhyacinter under de spaljerade äppelträden. I den rabatten har ja öst på med vårlökar. Det ska vara totalt proppfullt där, tänker jag. Det kan aldrig bli för fullt, liksom. Först kommer snödropparna, sedan krokusarna som ser ut som ett lila hav och sedan kommer pärlhyacinter och hyacinter, någon påsklilja och lite annat. När det har blommat över och börjar se trist ut är det dags för hönsgödsel och en ny omgång täckbark och voilà så är den trista blasten borttrollad. Snyggt och prydligt är det istället.

Pärlhyacinter under äppelträden

Ungefär samma vy för en och en halv månad sedan
Visst har det väl egentligen gått fort om man jämför de två bilderna. Men ändå blir så där upprörd och känner sig grundlurad när man en morgon strax efter sådd plötsligt vaknar upp till det här:



Men jag har kollat. De små skotten av rädisor, sallad och spenat har klarat sig fint.

söndag 24 april 2016

Jag kan ana friden i själen

Äntligen har vi passerat en milstolpe i renoveringen och jag känner ännu en gång att vi nått åtminstone halvvägs. Jag trodde att vi hade kommit halvvägs redan första helgen. Det är fem veckor sedan dess. Lite pessimistiskt har jag därför frågat min man om han tror att vi kanske snart har nått halvvägs och han säger att vi nått mer än halvvägs. Det låter ju bra, men jag vågar inte tro för mycket.

Hallen är nu färdigmålad och idag rök golvet! Plast- och korkmatta från 1970. Nu vågar jag kanske googla på vad det kan ha innehållit för plastiga gifter. Ftalater i vilket fall. Väck med skiten!


Nästa steg blir att fästa golvskivorna och flytspackla så att vi kan bli av med lite av golvknarret. På fredag (tror mannen) kan det nya golvet läggas. Och då... då! kommer det att börja bli urtjusigt. Och då kan vi också bygga upp garderoben. Det längtar jag också efter eftersom det innebär att det nuvarande klädkaoset kommer att få sin slutgiltiga lösning! Och när garderoben är på plats kan vi börja måtta ut för hatthyllan och sittbänken. Då börjar mina uppgifter: inredningen, piffet, målningen av detaljer, de smarta lösningarna o.s.v.

Vi har njutit av våren i trädgården också. Åtminstone i fredags när barnens förskola hade planeringsdag. Vilken tur att vi fick den dagen, för i lördags och idag har det ju till och med snöat och haglat i regnskurarna! Blä, för bakslag!

Men i fredags var det underbart i trädgården. Tvätten torkade snabbt och doftade så där superfräscht och gott. Barnen bjöd på egenkomponerad lunch vid det nya utemöblemanget. Snäckan smakade vid ett obevakat ögonblick, men vi två stora (fyraåringen och jag) åt bara på låtsas. Men mellis åt vi på riktigt där ute. Och så smakade vi av rädisskotten som börjat komma upp i en av pallkragarna.

onsdag 20 april 2016

Världens enklaste "säsongens efterrätt"

Äter ni soppa till middag ibland?
Våra barn älskar soppa och vi vuxna gillar också soppa, särskilt som det brukar innebära efterrätt. Men så ska det ju gå så hurtigt som möjligt till middagen - även efterrätten. Så nu bjuder jag på snabbast möjliga som jag kan komma på, men som ändå är gott som attan:

Man tager ett par stjälkar rabarber från trädgården. Sköljer och skivar i bitar.
Bitarna lägges sedan i en kastrull och kokas en stund tillsammans med en hög socker. Var inte mesig med sockret - efterrätter är sötsaker.
Sätt på kaffet.
Rör lite i kastrullen och lukta.
Plocka fram vaniljglassen ur frysen och skeda upp i skålar.
Rabarberkompotten är färdig när den är såsig. Häll den över glassen.

Tips (för recept ska ju innehålla tips): man kan smaksätta med t.ex. lite kanel eller kardemumma. Eller varför inte lite cognac eller wirre för en "vuxnare smak"?


tisdag 19 april 2016

Mamman som blev skrämd

I Sierra Leone dör var åttonde kvinna i samband med graviditet eller förlossning. Jag minns att jag och min man pratade om dessa oerhörda siffror när vi var på promenad i Skrylle någon gång strax efter att dottern markerat sin existens genom ett plus på stickan.

Idag kan jag torrt konstatera att om jag hade levt i Sierra Leone hade jag med allra största sannolikhet varit den åttonde kvinnan. Troligtvis hade varken jag eller min dotter klarat oss genom förlossningen och om vi hade gjort det så hade jag förmodligen dött av livmoderinflammation några veckor efteråt. Jag kan alltså tacka svensk förlossningsvård för att jag lever idag.

Men dagar har funnits då jag önskat att det inte vore så. Det har väl sammantaget varit få dagar. Oftast har det känts mer som "jag vill inte dö, men jag orkar inte leva längre", precis som Ann Heberlein skrivit. Fast när jag ser tillbaka har jag inte känt så heller särskilt mycket på sistone.

Idag har jag i alla fall nått en ny milstolpe. Idag blev jag faktiskt skrämd på ett sådant sätt som jag inte blivit på länge. Idag tackar jag en hänsynslös cyklist som näst intill cyklade omkull mig på väg till jobbet imorse. Jisses vad han skrämde mig! Och det tackar jag honom för. Idag kom inga tankar på likgiltighet - att han lika bra kunde cykla på mig, att bilen eller lastbilen lika bra kunde göra slut på mig för att det kvittar. För idag blev jag faktiskt riktigt rädd en liten stund. Ungefär som ett litet barn som man leker tittut med: "hjälp! är mamma borta?! Nej, där är hon ju, hihihi"

måndag 18 april 2016

Hallens och sinnets oreda

Renoveringen av hallen går sakta framåt. Fyra helger har nu gått och gipsskivorna är spacklade och slipade och spacklade. Nu är det dags för målning. Det kommer att ge ett dramatiskt förbättrat resultat, men också det innebär att allt som inte ska målas måste skärmas av. Alltså minst två helger till med en kaotisk hall väntar. Sånt är jobbigt, tycker jag. Jag vet att det kommer att bli så himla fint och jag berättar gärna om alla tankar, planer och inredningsdetaljer som är tänkta, men ändå har jag svårt att stå ut med det nödvändiga kaoset innan. I samma stund som det blir dammigt och smutsigt försvinner tålamodet, liksom. Varför är det inte klart nu genast?

På tyska säger man ibland "allt är svårt i början" och "förlossningen är inte enkel". Det sista talesättet tycker jag passar bäst här. Det kommer att bli så fint och tjusigt och vi längtar alla fruktansvärt mycket efter att det äntligen ska bli klart (utom möjligtvis 4-åringen som längtar efter att det blir dags att lägga golvet, för det vill han göra). Då ska vi bygga tågbana och spilla ut saft på golvet (som på bilden i golvbroschyren) och då ska barnen få dekorera fågelholkar av toarullar som vi kan hänga upp i tapetträdet och vi ska spegla oss i hallspegeln och njuta av att slippa se larmpanelen och vi ska öva barnen på att plocka undan sina jackor och skor i garderoben och vi ska ta på oss skor och ytterkläder alla fyra som en harmonisk familj utan att behöva leta efter den andra vanten eller skvätta ut sandlådesand över halva golvet och utan gnäll och klagan och vuxensuckar. Javisst, då ska alla hallproblem vara lösta.