Jordplättarna krymper allt mer ju mer det förkrympta breder ut sig med färsk grönska. Två blomningssäsonger är redan över - snödropparnas och krokusarnas. Nu är det pärlhyacinternas, tulpanernas och påskliljornas tid.
Tidigare gillade jag inte pärlhyacinterna. Visst är de fina, men jag tyckte att de spred sig alldeles för frikostigt och så var jag irriterad över det där gräsiga gröna som är det enda man ser av dem under största delen av året. Men nu kan jag nog nästan inte få nog av dem - det gäller bara att ha rätt ställe att ha dem på. För vår del har jag dem i skarvarna på muren, utanför häcken mot gatan. Där har jag annars bara taklök. Och tillsammans med taklöken gör den sig fint - både när den blommar och när den bara har gröna stjälkar (som ger "höjd" mot den platta taklöksmattan). Jag har också pärlhyacinter under de spaljerade äppelträden. I den rabatten har ja öst på med vårlökar. Det ska vara totalt proppfullt där, tänker jag. Det kan aldrig bli för fullt, liksom. Först kommer snödropparna, sedan krokusarna som ser ut som ett lila hav och sedan kommer pärlhyacinter och hyacinter, någon påsklilja och lite annat. När det har blommat över och börjar se trist ut är det dags för hönsgödsel och en ny omgång täckbark och voilà så är den trista blasten borttrollad. Snyggt och prydligt är det istället.
 | ||
Pärlhyacinter under äppelträden
|
Men jag har kollat. De små skotten av rädisor, sallad och spenat har klarat sig fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar