söndag 24 april 2016

Jag kan ana friden i själen

Äntligen har vi passerat en milstolpe i renoveringen och jag känner ännu en gång att vi nått åtminstone halvvägs. Jag trodde att vi hade kommit halvvägs redan första helgen. Det är fem veckor sedan dess. Lite pessimistiskt har jag därför frågat min man om han tror att vi kanske snart har nått halvvägs och han säger att vi nått mer än halvvägs. Det låter ju bra, men jag vågar inte tro för mycket.

Hallen är nu färdigmålad och idag rök golvet! Plast- och korkmatta från 1970. Nu vågar jag kanske googla på vad det kan ha innehållit för plastiga gifter. Ftalater i vilket fall. Väck med skiten!


Nästa steg blir att fästa golvskivorna och flytspackla så att vi kan bli av med lite av golvknarret. På fredag (tror mannen) kan det nya golvet läggas. Och då... då! kommer det att börja bli urtjusigt. Och då kan vi också bygga upp garderoben. Det längtar jag också efter eftersom det innebär att det nuvarande klädkaoset kommer att få sin slutgiltiga lösning! Och när garderoben är på plats kan vi börja måtta ut för hatthyllan och sittbänken. Då börjar mina uppgifter: inredningen, piffet, målningen av detaljer, de smarta lösningarna o.s.v.

Vi har njutit av våren i trädgården också. Åtminstone i fredags när barnens förskola hade planeringsdag. Vilken tur att vi fick den dagen, för i lördags och idag har det ju till och med snöat och haglat i regnskurarna! Blä, för bakslag!

Men i fredags var det underbart i trädgården. Tvätten torkade snabbt och doftade så där superfräscht och gott. Barnen bjöd på egenkomponerad lunch vid det nya utemöblemanget. Snäckan smakade vid ett obevakat ögonblick, men vi två stora (fyraåringen och jag) åt bara på låtsas. Men mellis åt vi på riktigt där ute. Och så smakade vi av rädisskotten som börjat komma upp i en av pallkragarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar