Fullmatad helg

Helgen har varit fullmatad med äventyr. Barnens kusin var hos oss på övernattning. Med två 3,5-åringar och en 1,5 åring styrde vi bilen mot Ystad där brandkåren hade öppet hus. Barnens ögon lyste av förundran i början och sedan kom den stora upptäckarlusten bland stora brandbilar - släckbilar, stegbil och insatsbilar - brandmän, brandmanskläder och allt annat. De fick klättra in i släckbilarna och se ficklamporna och gastuberna. De klättrade upp på korgen på stegbilen vars stega kan bli upp till 30 meter lång! De fick åka på en gammal brandbil där man satt på bänkar på sidan. De fick se och ta på blinkljus, hoppa i vatten pölarna som bildades efter vattensprutet och slutligen var det godisregn.

Efteråt tog vi oss till strands för att äta mellis. Det var ett underbart sommarväder. Solen knallade ner, himlen var blå, vinden var näst intill omärkbar. Barnen sprang längs havskanten och kastade stenar i vattnet. De tjöt av glädje och blev blöta om byxorna. 1,5-åringen var mest paff över att sandlådan räckte så långt ögat nådde där hon satt och silade sanden mellan fingrarna.

En alldeles ljuvlig dag! Precis lika ljuvlig som den dag för snart 6 år sedan då vi också styrde bilen mot Österlen och mamma fick mobilsamtalet om morfars död. Men det tänkte vi inte på när vi satt och njöt av underbarheten. Det fanns inget förebådande i detta. Men senare på dagen fick vi veta att också mormor slutits in i evigheten omkring helgmålsringningen denna underbara pingstafton. Vi är tacksamma och lättade i det tunga.

Surr i holken

I somras gjorde jag ett insektshotell som vi skruvade upp i bärträdgården. Mest tyckte jag att det var roligt att göra och framför allt att kunna använda sådant som egentligen betraktas som skräp för att göra något "nyttigt". Stommen var ett sånt där gammalt cd-ställ som fanns på IKEA förr i tiden. Den stod i hörnan med saker som skulle till tippen. Utöver den använde jag en frostsprängd hålsten av tegel, en trasig lerkruka, hyvelspån, kottar och trasiga bambupinnar. En liten rest överbliven takpapp och en överbliven bit kycklingnät tog jag också. Kostnad: 0 kr.

Lite då och då har jag tittat in för att se om jag kunde se något aktivitet därinne. Det hade ju varit lite kul, faktiskt, om det verkligen skulle vara någon som gillade mitt lilla kryp-in. Och när jag var på kvällspromenad i trädgården härom kvällen hörde jag äntligen hur det surrade och dunsade i insektshotellet! Man ser inget på bilderna och jag kunde inte heller se något, men aktivitet är det i alla fall där inne! Kul!

Nyvattnad kvällsrunda

Efter att barnen somnat vilar nu lugnet över trädgården. Solens strålar har försvunnit bakom radhusen på andra sidan gatan. Inte en vindsuck märks. Men fåglarna kvittrar ännu för fullt och i insektshotellet surrar det faktiskt också alldeles väldeligt.

Det är fascinerande hur trädgården så fullständigt kan ändra skepnad så många gånger under dagen. Ibland är trädgården full av liv, lek och jobb av oss människor. Det sjungs och ropas, skrattas och bråkas, pratas och planeras, grävs och fylls igen, flyttas på stenar, flyttas på vatten, sprutas med slangar, krafsas med krattan, tutas med bobby car, hängs tvätt, grillas, klättras på stegar och stubbar, kokas soppa på jord och blomblad, bakas sandkakor, dricks kaffe, äts fil-med-russin, rensas ogräs och vattnas.... Och sen är det som att när ljuset skiftar från varmt till kallt och människorna drar in i huset så börjar djuren och trädgårdens vila ta över. Trädgården drar en djup suck och mediterar till fågelsång.

Minns ni flanosagorna?

Jag minns en speciell sorts sagostund från lekis och barntimmarna. I samband med samlingarna plockades det ibland fram en solblekt grön tavla med gulnad fururam som var monterad på ett gråvitt metallstativ. Någon vuxen berättade en berättelse och allteftersom berättelsen fortskred dök det upp fina bilder på platsen och personerna i berättelsen. Personerna flyttades runt på tavlan. Hela tiden hände det något där och vi barn var trollbundna. (Kanske är det snarare våra blickar och inte solen som blekt tavlan?)

Det hände att jag hittade flanobilder hemma i ivarhyllan i mammas och pappas arbetsrum. Bilderna var gjorda i slät hobbykartong och hade runda, jättemjuka vita pluppar på baksidan så att de skulle fastna på flanotavlan.

Jag vet inte vad det var som var så speciellt med berättelserna på flano jämfört med högläsning ur bilderböckerna. Men något måste det ju har varit eftersom jag minns flanofigurerna så väl, men inte bilderböckerna. Kanske var det att flanoberättelserna blev som en bioupplevelse - vi var många som samtidigt kunde ta del av samma berättelse som hade någon sorts rörlig bild. Kanske var det det att vi som lyssnade var i så olika åldrar och ändå kunde ta del av samma berättelse. Jag vet inte, men jag minns stunderna som varma, mjuka och lite magiska.

Under tiden som jag gick i skolan fanns inga flanosagor. Trots att vi inte hade iPads och smart-tv ännu. Jag tillhör dem som blev lycklig över att få titta på film på lektionstid fast det innebar att hela klassen tittade på en pytte-tv med kass bildkvalitet som stod längst fram i klassrummet. Så fattigt i jämförelse. Min 3-åring tittar helst på YouTube-filmer på vår smart-tv när han tittar på tv. Där finns typ alla sagor filmatiserade på alla möjliga vis. Jag är imponerad över uppfinningsrikedomen hos alla YouTube-filmsakpare och det finns en hel del som liknar flanoberättelserna. Men de är ändå inte lika mysiga.

Därför har jag nu försökt att göra mina egens "flano". Med hjälp av lite loppisböcker, en laminator och lite magneter har jag fixat bilder som kan sättas upp på till exempel diskmaskinen eller kylskåpet allteftersom berättelsen fortskrider. Samtidigt som jag berättar sagan kan jag interagera med mitt barn. Jag kan fråga honom saker och han kan ställa sina "Vad händer om trollet inte vill äta upp bockarna?"-frågor som han så gärna ställer. Han gillade det. Nyfiken satte han sig framför kylskåpsdörren och tittade på figurerna. Jag undrar om de här berättelserna kommer att sätta sig lika djupt hos honom som de gjorde hos mig, även om mina "flanofigurer" inte har några mjuka, vita pluppar på baksidan.

Tummeliten i en gammal "vintage"-version hittade jag på lionsloppis. Tyvärr kan jag inte hitta vilket år den är utgiven.

Lejonet och musen på kylskåpsdörren.

Spiror

Spiror: slingrande med söta knappar, stabbiga och röd-guldglänsande, spikraka mot himlen med öppna, färgglada knoppar. Träden dignar av skirt vitt flor som snöat av sig på marken. Trädgården ligger inbäddad i vitt och ljusgrönt.

I början av maj är naturen som vackrast.

Betongkruka

Jag gjöt min första betongkruka i en yoghurthink härom veckan. Lite väl liten blev den för en vanlig sommarväxt, men en liten kruka penséer skulle nog få plats. Den här fick jag trycka ner med lite våld, så det ska bli spännande att se hur länge jag får den att överleva...

Men förutom storleken så är jag nöjd och kommer att gjuta fler inom en snar framtid.

Omsluten

Nu börjar våra körsbärsträd att blomma. Nyss var blomknopparna omslutna av hölje och nu är hela körsbärsträden omslutna av skirt vitt. Snart är också hela trädgården omsluten av gröna häckar

En av de finaste sångerna jag vet är:

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand.

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand.

Jag tycker att den passar både när jag söker trygghet, men också nu på våren.

De här betonghänderna pysslade jag med för några veckor sedan. Det var inte så lätt, tycker jag. Men det blev ändå ganska bra. Gjutformen var svår att tillverka, eftersom jag inte hade något bra kärl. Det skulle vara tillräckligt djupt och brett för att jag skulle kunna få plats med händerna och så att det ändå var minst 0,5 cm kvar till kanten (hur man nu skulle kunna ha koll på det när gjutmassan inte var genomskinlig precis). Det gick sådär. När jag hade plockat ut händerna kollapsade hela formen. Jag hällde vatten i så att den skulle hålla formen tills jag blandat betongen. När betongen var ihälld fick jag lägga en tyngd ovanpå för att hålla ner formens överdel. Förmodligen är det därför som betongen inte kommit ända ut i fingertopparna. Jag fick också skrapa av en del betong som runnit ut genom formen.