Helgen har varit fullmatad med äventyr. Barnens kusin var hos oss på övernattning. Med två 3,5-åringar och en 1,5 åring styrde vi bilen mot Ystad där brandkåren hade öppet hus. Barnens ögon lyste av förundran i början och sedan kom den stora upptäckarlusten bland stora brandbilar - släckbilar, stegbil och insatsbilar - brandmän, brandmanskläder och allt annat. De fick klättra in i släckbilarna och se ficklamporna och gastuberna. De klättrade upp på korgen på stegbilen vars stega kan bli upp till 30 meter lång! De fick åka på en gammal brandbil där man satt på bänkar på sidan. De fick se och ta på blinkljus, hoppa i vatten pölarna som bildades efter vattensprutet och slutligen var det godisregn.
Efteråt tog vi oss till strands för att äta mellis. Det var ett underbart sommarväder. Solen knallade ner, himlen var blå, vinden var näst intill omärkbar. Barnen sprang längs havskanten och kastade stenar i vattnet. De tjöt av glädje och blev blöta om byxorna. 1,5-åringen var mest paff över att sandlådan räckte så långt ögat nådde där hon satt och silade sanden mellan fingrarna.
En alldeles ljuvlig dag! Precis lika ljuvlig som den dag för snart 6 år sedan då vi också styrde bilen mot Österlen och mamma fick mobilsamtalet om morfars död. Men det tänkte vi inte på när vi satt och njöt av underbarheten. Det fanns inget förebådande i detta. Men senare på dagen fick vi veta att också mormor slutits in i evigheten omkring helgmålsringningen denna underbara pingstafton. Vi är tacksamma och lättade i det tunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar