I skogen med Gumman Tö

Idag tog vi pulkorna till Dalby söderskog och betraktade Gumman Tös verk (från Elsa Beskows Olles skidfärd). Vi har inte kunnat njuta av det kalla vintervädret så mycket eftersom barnen varit sjuka och för att vi haft förberedelser för barnkalaset förra helgen. Men nu, sista dagen, då hann vi med en pulkautflykt. De senaste dagarnas skogsflanörer hade packat snön hård under sina skor och nu, när snön var blöt gled pulkorna som katamaraner ovanpå stigarna.

Det var väl för två veckor sedan vi tog oss till Skrylle med korv och grillkol och varm choklad, pulkor och barn. Vi gick ett varv på naturlek och började sedan grilla. Då fick snäckan ett utbrott ungefär när korvarna lades på grillen och sedan kunde hon inte alls lugna sig. Det slutade med att vi fick plocka ihop vår lyxiga picknick och ta oss hem igen. Så var det med det. Den här gången tog vi alltså bara barn och pulkor och det var nog ganska lagom.

Idag hängde tunga droppar från kvistarna och påminde mig om Karin Boyes dikt. Fast det är ju fortfarande långt kvar tills knopparna brister, förstås. Dimman hängde tung, eller om det var regn - jag vet inte. Längs trädstammarna rann vattnet ner på hala isbanor så att det blev skum här och där. Och isen i bäckens mittfåra hade redan smält. Barnen kastade snöbollar i vattnet för att se dem glida med vattnet under isen och sen komma fram igen på andra sidan isen.

Jag samlade lite bokollon när jag var i skogen. Jag tänkte att man kanske kan ha dem som lampskärmar i dockskåpet till ekorrarna. Det är en tanke i alla fall. Maken hittade någon lysdiod i sina gömmor som man kan använda och sedan koppla ihop med en liten sladd. Men det krävs lite jobb till för att få elen att funka i dockskåpet. Det är nog någon liten klåfingring som dragit i sladdarna på baksidan av skåpet innan det hamnade på loppis där jag köpte det.