Idag mötte jag vid två tillfällen något som ändå skänker hopp i detta bistra, mörka.
Det första var när en kollega tog upp mitt myntade begrepp Guldstund. Guldstund stavas med stor bokstav och infinner sig endast då man känner fullkomlig avkoppling och kan ägna sig helt åt det man vill göra. Alla måsten och borden är skjutna åt sidan för tillfället. Det är en stund av njutning. För mig handlar det ofta om en kopp kaffe i ensamhet tillsammans med en glansig tidning eller en hög dos av pysselinspiration (typ Readly eller Pinterest). Men för att en Guldstund ska kunna infinna sig krävs en mörk bakgrund. Det krävs till exempel en tid av slit och hårt jobb. Det var kollegan som uttryckte sig så: att Guldstunden måste stå mot en mörk bakgrund. Jag inväntar världens Guldstund.
Det andra tillfället var när jag bläddrade i boken "Det är aldrig kört!" i jakten på en bra text till elever. Jag stötte på ett citat som jag naturligtvis inte vågar mig på att återge ordagrant. Men det sa mig att eftersom mod innebär att göra något trots sin rädsla innebär det att där det inte finns rädsla kan inget mod finnas. Nu återstår alltså att önska att människor i världen vore modigare. Vi måste vara modiga nog att vandra vidare och vi måste vara modiga nog att motstå det onda. Att lägga sig i fosterställning och dra täcket över huvudet är fegt, även om det är lockande.
Barnen har dekorerat blockljus genom att måla på dem med vattenfärg blandad med tvål. Tvålen gör att vattenfärgen fastnar på stearinet. Sonens ljus står nu på köksbordet och lyser vackert. Se; att även det som är svart mot svart bakgrund kan lysa ljust och varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar