Tulpanfrossa

Jag fick god hjälp av min syster att plantera tulpanlökar i höstas. Min foglossning var så illa då att det var helt omöjligt för mig att böja mig ner i rabatterna och gräva gropar till de 50 lökar som jag hade köpt.

Nu står alla tuplanerna i givakt i entrérabatterna och är så härligt våriga. Jag är så nöjd med färgmixen som går i varma toner med lila och mörkrosa. Jag tänkte att vi skulle köpa 50 till i höst bara för att vräka på fyrverkeriet ytterligare - kan man få för många tulpaner?! Men efter att M plockat tulpaner med lökar härom dagen insåg jag att det nog ändå kommer att vara dubbelt så många tulpaner nästa vår - de lökar som kom upp hade redan bildat minst en dotterlök!

Ok, den första bilden har gräslig bakgrund och gör tuplanerna ingen rätt, men man ser i alla fall färgerna. Jag lovar en bättre och mer färgsprakande bild om ett år!

Den stora bilden är på en av de gul-röda tulpanerna som föll offer för M:s tuplanräd. Den blev lite kort i stjälken och kunde därför inte räddas till någon tulpanvas. Man tager vad man haver och ett souvenirvinglas från min farmors och farfars stad är inte illa. Tvärtom: jag vill verkligen slå ett slag för dessa bortglömda vaser (ty vin har det nog aldrig druckits ur glaset). De är både vackra att titta på och vackra att minnas med.