Jag känner mig nu riktigt nere av denna handikappande graviditet. Det är så jobbigt för mig när jag inte är till någon nytta alls. Jag kan inte tömma diskmaskinen, inte lyfta sonen, inte hjälpa till med att bygga färdigt förrådet… orkar inte laga mat… Jag behöver hjälp med att bära och flytta på saker. Jag är så trött på alltihop att jag trots allt gav mig på att adventspynta igår trots att jag fick sammandragningar varje gång jag böjde mig ner för att plocka upp nytt pynt ur julpyntslådan. När jag sedan envisades med att krypa på golvet och sätta i stickkontakterna till adventsljusstakarna kom ryggskottet som på beställning. Jag känner mig verkligen så värdelös.
Och inte blev det någon adventsgudstjänst heller. M kräktes i fredags kväll och har haft dålig aptit sedan dess, men annars har magen varit ok. Fram till ikväll åtminstone. Nu blir det vab imorgon igen och jag är till ingen nytta. Trots att jag är mamma, vuxen och hemma kan jag inte ta hand om mitt barn. Det är deprimerande. Jag är visserligen tacksam över att det blev pepparkakor, Lebkuchen och andra småkakor till fikat idag och inte skorpor och salta pinnar. Men adventsglädjen når ändå inte in i själen. Inte heller känns det lättare av att vi har satt upp lillasysters spjälsäng idag. Vi hade planerat att det skulle ske idag tillsammans med storebror. Nu är det advent och vi väntar på bebisens ankomst. Det kan vara vilken dag som helst, men hon är ju beräknad den 25 december. Precis som ett annat barn vars ankomst världen nu väntar på.
Här är bilder på en av våra julkrubbor. Den hade vi när vi var små. Det är min moster som gjort dockorna. Krubban är naturligtvis tom ännu. Barnet har inte anlänt än. Än väntar Josef och Maria. Jag undrar om Maria också har foglossning och ryggskott?
Jag tänker på dig, Joanna.
SvaraRaderaKramar från Kristin Söderberg