Att baka pepparkakor med färdigköpt deg är ingen sport. Det vet jag. Men att baka pepparkakor med ett litet barn är en sport. Det vet jag också.
Jag minns när jag var au pair i Tyskland och bakade pepparkakor med mitt 2-åriga au pairbarn. Jag tänkte att hon skulle tycka att det var kul. Det tyckte hon nog också. Men hennes fantasi gick betydligt längre än min. För medan jag i godan ro stod och tryckte ut figurer vid arbetsbänken uppenbarade sig plötsligt min au pairmamma i dörröppningen med ett utrop. Då höll flickan nämligen på att stoppa pepparkaksdeg i eluttaget…
Ändå. Ändå gav jag mig på att kavla deg och trycka figurer med min 22 månader gamla son idag. Det gick faktiskt bra. Visserligen tröttnade han också efter en stund när han tryckt figurer, staplat formarna på varandra, sorterat dem och kastat dem på golvet, men vi bakade färdigt kakorna i ugnen och inte i eluttaget. Och resultatet blev ju faktiskt både gott och snyggt!
Och naturligtvis: precis när jag lagt upp alla pepparkakorna på ett fat, plockat fram kameran för att föreviga och just trycker på knappen kommer plötsligt - blixtsnabbt - en liten hand och norpar åt sig en "peppakaka". Busunge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar