En härlig bok om vänskap över generationsgränser - farmor och flickan Sofia. Språkets stil är också över generationsgränserna. (Illa, att det heter "gränser", för här finns inga sådana gränser.) Berättarperspektivet är intressant - det är både ur barnets perspektiv, då till exempel pappan och farmodern inte är namngivna, utan bara "heter" farmodern/farmor och pappan/pappa. Men ändå är innehållet lika förnuftigt som en klok 90-årig gummas sätt att tänka. Här har vi en farmor som förstår långt mer än Sofia gör och som utan ord kan hjälpa Sofia att själv hantera sina tankar och dilemman. Hon har förmågan att vänta ut Sofia och räds aldrig hennes frågor: "När dör du farmor?" är en självklar barnfråga med det självklara svaret "snart". Men det gjorde också att jag som läsare förväntade mig att farmor skulle dö på bokens sista sida. Och visst blir farmor skröpligare ju längre boken lider och ibland, när farmor ligger utsträckt i sin säng i det somriga gästrummet, tänker jag att nu kanske hon somnar för gott. Men, se, det gör hon inte. Hon lurar även mig med sitt "snart".
Jag valde boken från bibliotekshyllan för att jag ville boosta med somrig läsning. Och visst var det somrig läsning. Miljön är underbar - en sommaridyll i skärgården. Sol, bad, nakna klippor, fisk, fiskenät, tidiga morgnar, spartanskt boende, social avskärmning och Vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar