Lugnet och nöjdheten

Igår sov båda barnen middag i varsin vagn ute på gräsmattan. Det har nog aldrig hänt innan. Vår äldste har egentligen slutat sova middag här hemma. På förskolan sover han oftast ännu. Men nu är det ju semester. Måste varit värmen som tärt på honom så att han frivilligt la sig ner i vagnen och somnade. Och så sov de då plötsligt samtidigt. Därför hände det sig att den andra vinbärsbusken också blev repad igår och igår kväll kokades det röd vinbärssaft i saftmajan.

Vi är inga saftdrickare. Men det kan vara bra att ha lite saft hemma när det kommer besök (och till dem har vi köpesaft, eftersom de helst vill ha röd saft med jordgubbssmak) och till febriga barn. Därför frös jag in all saft i istärningspåsar så att man lätt kan plocka upp en bit i ett glas och hälla på lite vatten. Ja, och för att kunna fylla saft på påsar krävdes det naturligtvis att saften var kall och inte direkt nygjord. Så den fick stå och svalna över natten. Jag bröt alltså mot reglerna. (Ingen bild, för röda istärningspåsar är inte så vackra.)

Maken har slitit hårt i värmen med att bygga terassteget mellan örtagården och den blivande köksträdgården. Vid gaveln ska jag plantera en Buddleja. Men nu är det klart i alla fall. Örtagården måste nu alltså ses som färdigbyggd. Nu ska den "bara" planteras. Köksträdgården tar vi oss an till våren.

Nu sitter vi vuxna ute och njuter av kvällsvärmen (för nu är den uthärdlig). Kan inte nog njuta av dessa nyvunna vuxenstunder. Kallt rosé, choklad, vinden i träden och lavendeldoft. Vi väntar på åskan och regnet som vädersajterna förnekar, men som hörts av långt borta. Men trenden håller väl i sig ikväll också: andra får allt och vi får ingenting.