Vimplar

Nu har jag äntligen fått färdigt ett av syhörnans evighetsprojekt: vimplarna till M:s rum! Det hela har dragit ut på tiden eftersom andra projekt gått före och för att jag inte köpt kantband förrän igår. Då upptäckte jag nämligen textilaffären Stoff och Stil i Malmö. Där finns massor av billiga tyger och mönster och de hade till och med en katalog med en massa inspiration i... Rena knarket!

Thorfinn, Helena: Innan floden tar oss

Det här är en mycket läsvärd och bra bok som ger ett annat perspektiv på Bangladesh än det vi möter i nyheterna. Det är lätt att skjuta ifrån sig och sucka över problematiken med fattiga och rika när vi ser på nyheterna. ”Att det ska vara så svårt att bara jämna ut klyftan,” har jag tänkt många gånger. Men Helenas bok har gett mig ett nytt perspektiv. Att klyftan är så komplex och vilar på så mycket annat än pengar blir tydligt i hennes bok. Det handlar om miljöhot, om kultur och tradition, om att hålla på sitt, om värderingar, om mutor och korruption och faktiskt också om respekt (för att betala en skälig lön till en anställd skulle ställa allt upp och ner). Att jobba med bistånd från skrivbordet i Sverige är verkligen en helt annan sak än att jobba på plats.

En annan sak som jag blev upprörd över var att västerlänningarna i Dhaka ofta har en så tuff och många gånger fientlig attityd gentemot bengalerna. Bengalernas levnadsstandard, som är jämförbar med djur, fick bekräftelse i att också deras människovärde degraderas till djurs. Hur kommer detta sig? Är det ett sätt att skärma av sig från eländet? Västerlänningarna lever mer isolerat och rikare än vad de skulle kunna göra i sina hemländer och ändå måste de göra avståndet mellan sig och bengalerna större. Det påminner mig om kolonialismen. (Under en del av den tid som jag läste boken hade jag min katt på kattpensionat. Jag tänker att han haft det bättre där än vad många bengaler har det. Och ändå kände jag mig inte helt bekväm med att katten skulle vara där…)

Och sen har vi ju det här med textilarbetarna… Jag har tänkt att H&M har koll på att kvinnorna i Bangladesh har ok arbetsförhållanden. H&M måste man ju ändå lita lite på. Och så har jag ju hört att vi ska fortsätta köpa Made in Bangladesh-kläder så att textilarbetarna kan fortsätta försörja sina familjer. Men att upprätta drägliga arbetsmiljöer för textilarbetarna i Bangladesh går ju inte och de kan inte få vettiga löner heller – det skulle inte fungera. Det är plötsligt inte så enkelt längre när jag står där i affären och håller en t-shirt från Bangladesh i handen. Och helst skulle jag vilja klippa av lapparna på de kläder jag redan har…

Gömda skatter

Vi har fresker på väggarna i sovrummet! Eller hade... Nu har den toscanagula färgen och de tre underliggande tapeterna ångats bort i sovrummet och den limmade plast- och korkmattan är också på väg bort. Det är ett hårt slit, men ibland hittar man små belöningar.

För tillfället har vi utrymt sovrummet till vardagsrummet (ganska mysigt att ligga och slappa i en bekväm säng i vardagsrummet och kunna se ut i trädgården genom de stora fönstren). Garderoben är numera flyttad till pannrummet.
Till sist ska vi ha ett fint trägolv i sovrummet, rejäla garderober med mycket förvaring och en mer vilsam färg på väggarna. Med mera...

Nalle-Maja

När jag väntade M stickade jag en vit kanin till honom. Jag satt på glukosbelastningen och höll på med ena benet. Då kunde ingen ana att det skulle bli en kanin av dessa lösa lemmar. Men det blev det. Och nu, när jag väntar barn igen, vill jag ju göra något till den kommande bebisen också. Så, när vi hade semester i Tyskland och var lediga från jobb och hus passade jag på att virka en nalle. Jag är ju rätt inne på att virka för tillfället, så det är väl inte helt otippat att det skulle bli något virkat... I beskrivningen hade man använt beigefärgat garn och brunt till öron och ansiktsbroderier, men det tyckte jag var för traditionellt. En nalle kan väl ha vilken färg som helst, så den här blev röd med ljusblåa detaljer. Rött tycker jag är passande till en liten bebis - det är ju den första färgen vi ser.

Babyfilt

Ja, nu är det outat att vi väntar en liten flicka lagom till jul.
Under semestern har jag därför virkat lite till den kommande babyn. Här är en babyfilt i bomull.

Det var min svärmor som visade mig några olika virkmaskor i julas och sedan köpte jag av misstag (!) en virkbok via en bokklubb. Det visade sig vara ett bra misstag, för jag har funnit att det är riktigt roligt att virka och boken har gett mig massor av inspiration. Jag har nu köpt garn för över 500 kr till nästa projekt...

Kärlek är väl lite som disktrasor

Jag brukar trycka klichéer på disktrasorna som vi har i köket. Det är dels för att det är snyggt, men också för att kunna skilja kökets disktrasor från de andra som används till bland annat städning eller avtorkning av fågelbajs på utemöblerna etc. Härom dagen upptäckte jag att alla tryckta disktrasor i förrådet var slut och ändå finns det bara 3 i tvätten. Så därför har jag beskyllt min man för förskingring och i vredesmod tryckt några nya somriga disktrasor i morse. Disktrasegnabb, alltså.

Men jag undrar om inte disktrasor också kan vara en symbol för kärlek. Inte bara för att han sedan sa att de nya disktrasorna var fina... Utan för att de också betyder att man torkar upp efter varandra eller ibland säger: "Jag kan ta köket ikväll." Och ikväll var det han som fixade både mat och disk. Han är fin, min man. (Fast han möjligtvis äter disktrasor.)

Tvillingbrud?

Kommer ni ihåg majröjet? Då gjorde vi om entrérabatten och drog upp 40 år gamla rötter. Nu har rabatten tagit sig fint och de sensommarblommande blommorna är i antågande. Echinacean blommar och jag är spänd på de gula solbrudarna som heter något med Bishop-någonting.

Jo, jag minns vad jag planterade och var, åtminstone när det gäller perennerna (vårlökarna lär bli en överraskning - som sig bör). Men den stora överraskningen står en av de bruna-röda solbrudarna för: Två siamesiska tvillingblommor på samma planta!