Vår lilla bebis har fyllt ett år och vi har haft ett tårtkalas för honom. Förutom en fruktig tårta fylld med bland annat mosad banan (som ju är en älsklingsfrukt) gav jag mig på att baka cup cakes för allra första gången. I miniformat så klart.
De små blåbärsmuffinsen har en frosting av hälften philadelphiaost och hälften vit choklad. De är sedan dekorerade med sockerblommor och flaggor av dekortape på tandpetare.
Dagen innan han fyllde år var väldigt känslosam för mig. Jag mindes tillbaka på vad jag gjorde dagen innan han kom. Det var nästan som att hormonerna gick lika mycket berg-och-dalbana som månaderna efter förlossningen och jag kände mig nästan lite gråtmild. Jag är så otroligt överfylld av tacksamhet över vårt barn att jag inte vet vad jag ska göra av den. Och samtidigt känns det som att min tacksamhet inte är tillräcklig för ett så underbart barn som vårt. Jag brukar då tänka att varje hjärtslag är ett tack. Hjärtat säger “tack-tack, tack-tack…”. Och då känns det lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar