Jag är imponerad över att Christer orkat hålla sin dröm vid liv under alla 14 år av förberedelser. Och tänk att själva äventyret, trots alla dessa år av uppbyggda förväntningar, fortfarande kan upplevas så enormt positivt. Mindre imponerande är alla fackdetaljer som jag inte kan relatera till. Jag är trots allt lärare, med fötterna på jorden, som inte hyser våta drömmar om rymdpromenader.
Jag vet inte om jag har läst någon maskrosbok tidigare, men den här var verkligen bra. Jag är imponerad över att en sådan bok kan vara så fängslande.
Det jag tycker om med din bok är att den skildrar en så positiv barndom. När jag läser om bortgifta flickor och pojkar och revolutionen i Iran är det ofta så rakt igenom mörka skildringar. Men i din bok beskriver du först din positiva barndom och när kontrasten (revolutionen) kommer förstår jag din naivitet inför de hot som den plötsligt innebär. Dagens Iran är alltså inte bara väldigt främmande för mig, utan också för de iranierna själva. Men en av mina grundläggande frågor kvarstår ändå: hur kunde det bli så här?
Kärlek, Joanna
P.S. Och så en fjäril!
Det här är Linda Olssons senaste bok som hon har skrivit direkt på svenska.
Egentligen tycker jag nog bättre om de andra två (Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam). De är nog ändå snäppet vackrare. Men även Det goda inom dig handlar om krossad och sviken kärlek och stark vänskap som uppstår mellan människospillror.
En mycket, mycket fängslande och läskig bok om hur ett framtida samhälle i ett värsta scenario skulle kunna te sig. Men också i ett sådant land, där regimens onda makt står över människovärdet, finns kämparglöd och försök till rättvisa - liksom kärlek.
Jag kan varmt rekommendera den här boken till både ungdomar och vuxna.
Fy, vilken hemsk bok! Så pessimistisk. Jag vet inte varför jag fortsatte att längta efter nästa lässtund med Aliide. Till viss del kan det bero på Mare Kandres enastående språk - att hon kan få in så mycket i en enda mening!
Aliide är en stackars flicka som växer upp utan en kärleksfull kontakt med de vuxna och vuxenvärlden. Den närhet hon söker finns inte där eller är omöjlig för henne att ta emot. Hur kan ett barn överleva i en sådan hemsk värld? Nog för att jag känner igen mig i att jag som barn hade ångest och dystrare tankar än jag ville tillstå för vuxna omkring mig, men det var absolut inte av samma dignitet som Aliides. Är Aliide alldeles frisk, egentligen? Måtte vuxenvärlden öppna sina ögon och famnar för världens barn!
