I väntan på bebis

 

Den här lilla, lilla tröjan hade jag när jag var en liten bebis. Sedan jag vuxit ur den har mina dockor fått ha den på sig. Härom veckan grävde vi fram den i “dockerilådan” i mina föräldrars källare. Nu ska den få gå i arv till vår bebis.

Romantiska blockljus med torkade rosknoppar från kolonin

 

Från kolonin har jag tagit tillvara på några av rosknopparna och låtit dem torka. Sedan har jag trätt dem på floristtråd tillsammans med vita sötvattenspärlor och sedan snurrat tråden runt ljuset. Det är visserligen inte brandsäkert för fem öre, men man får väl vara lite försiktig. Blockljus brinner ju inte heller ner så snabbt.

Julkortsbollar

 

Såhär års börjar man fundera över vad man ska göra med förra årets julkortsskörd. De kan ju inte hänga uppe ända till sommaren och att slänga dem i återvinningen skär i hjärtat.

Därför gör jag som förra året: en julkortsboll som blir ett fint julpynt:

Visa fullständigt album

Hängde ni med nu?

Först klippte jag ut en cirkel att använda som mall. Den använde jag för att klippa ut 20 lika stora cirklar ur julkorten. Jag valde naturligtvis godbitarna bland motiven på julkorten.

Sedan gjorde jag en liksidig triangel av mallcirkeln. För att få detta rätt behöver man kanske fråga sin ingenjör-make (vilket jag gjorde). Eller titta på bilderna nedan och se om de kan hjälpa dig på något sätt. Triangelns sidor är 2*radien*cos(30), säger ingenjör-maken.

Visa fullständigt album

Triangeln la jag ut på baksidan av varje cirkel och tryckte in en fördjupning längs triangelns sidor med hjälp av en pennspets. Sedan är det det enkelt att vika upp kanterna på framsidan av cirklarna.

Nu är det dags för kompositionen. Så här ska det limmas:

• 10 cirklar limmas ihop omväxlande med varannan bred sida ner och varannan bred sida upp så att det blir en rak remsa. Det blir bollens “mage”.
• 5 cirklar limmas ihop med den spetsiga sidan uppåt. Det blir bollens topp.
• 5 cirklar limmas ihop med den breda sidan uppåt. Det blir bollens botten.
• Nu ska botten och toppen limmas fast på bollens “mage”.

Eftersom jag är lite otålig och absolut inte kan vänta medan limmat torkar använder jag gem för att hålla ihop flikarna medan limmet torkar.

Till sist tog jag ett julrött organzaband och en avbruten tändsticka för att göra en upphängning. Det är mycket enkelt: knyt fast bandet på tändstickan och tryck in det hela i den lilla öppningen mitt uppe på bollen.

Och allra sist: glöm inte att skriva årtalet på någon flik så att du kan hålla reda på från vilket år julkorten är. Nu har jag två bollar: Den stora är från 2010 och den lilla är med julkorten från 2011.

Origamiörhängen

 

Det är så meditativt att sitta och vika små origamifåglar. Jag har klippt ut mönstrade papper ur gamla inredningstidningar (miljövänligt). Utmaningen den här gången har varit att vika så små fåglar som möjligt. Och det blev MASSOR! Vad göra av alla fåglar??? Några blev örhängen och andra ska jag kanske arrangera i mobiler.

Kura med ljuslykta

 

Den senaste vinterstormen, Emil, har just dragit förbi och det känns särskilt gott att kura inomhus med lite tända ljuslyktor.

Jag passar på att sända lite varma tankar till dem som fryser och sitter i mörker. Lite fred och försoning på jorden vore fint om de två fåglarna kunde fixa.

Den här lyktan är något av höstens keramikalster: drejad i stengods med lavaprickar. Fåglarna och kvisten är också i stengodslera.

Giraffskallror

Av lite tyg- och bandrester kan man få till lite söta giraffskallror till nykomlingar. Girafferna är fyllda med fyllnadsvadd och en liten skallra (ett linsetui med lite riskorn).

 

Boye, Karin: Kallocain

En otäck skildring av ett samhälle som slukats av “Staten” i värsta 1984-anda. Påminner något om långt gången kommunismen…

Det intressanta med boken är att den diskuterar i vilken utsträckning en annan makt kan äga människor. Steget till att människan utplånar sin självreflektion och reflektionen över händelser och skeenden (som bland annat skiljer människan från djuren) verkar inte långt – inte ens under tvång. Boken är återigen ett exempel på hur människan kan underkasta sig något som hon inbillar sig vara större och viktigare än människan själv.