Dagens loppisfynd

 

Jag var på Lions loppis idag tillsammans med en riktig loppisräv. Förutom att det var hiskeligt kallt så var det riktigt roligt och jag tror att jag kanske har hittat en guldgruva när det gäller detaljer och inredning till huset. Det blev inga stora möbler idag, men jag kom i alla fall hem med ett häftigt tidningsställ. Det kan behövas nu när jag knarkar inredningstidningar som aldrig förr.

Vackra stilbrott?

 

Enligt vissa inredningstidningar verkar det vara inne att blanda olika stilar. Så nu har jag gjort ett försök. Här är panelen till bastun i äkta 70-talsutförande tillsammans med två parfymflaskor i miniformat mot en bakgrund av terrakottafärgat kakel som var modernt på 90-talet.

Flaskan med röd kork är Kölnisch Wasser – en parfymflaska som verkar ha funnits i handväskan hos de flesta av mina kvinnliga släktingar. Och den lilla guldiga flaskan är också en släktklenod. Det är ett sånt otroligt vackert putti-nuttigt broderi på framsidan.

Kludd, kludd, kludd

 

Till M:s rum har jag målat två canvastavlor i röd respektive grön och satt en klämma högst upp. På dem kan vi sätta upp hans teckningar. Han har ju precis fyllt 1 och har ännu inte så lätt för att hålla i en färgpenna. Mer intressant är det att smaka på pennan än att upptäcka vad som händer på pappret.

Här är hans första alster:

Fint i badrummet

 

Ett problem med att vilja renovera ett helt hus när man flyttar in är att man inte vågar göra sig alltför hemmastadd i rummen innan de renoverats. Men på sina ställen börjar det ändå bli lite trivsamt hos oss – till och med i badrummet som är i original från 1970.

1-årskalas i tacksamhet

 

Vår lilla bebis har fyllt ett år och vi har haft ett tårtkalas för honom. Förutom en fruktig tårta fylld med bland annat mosad banan (som ju är en älsklingsfrukt) gav jag mig på att baka cup cakes för allra första gången. I miniformat så klart.

De små blåbärsmuffinsen har en frosting av hälften philadelphiaost och hälften vit choklad. De är sedan dekorerade med sockerblommor och flaggor av dekortape på tandpetare.

Dagen innan han fyllde år var väldigt känslosam för mig. Jag mindes tillbaka på vad jag gjorde dagen innan han kom. Det var nästan som att hormonerna gick lika mycket berg-och-dalbana som månaderna efter förlossningen och jag kände mig nästan lite gråtmild. Jag är så otroligt överfylld av tacksamhet över vårt barn att jag inte vet vad jag ska göra av den. Och samtidigt känns det som att min tacksamhet inte är tillräcklig för ett så underbart barn som vårt. Jag brukar då tänka att varje hjärtslag är ett tack. Hjärtat säger “tack-tack, tack-tack…”. Och då känns det lite bättre.

Vi hade tänkt börja med att byta ut de gammalmodiga garderoberna ur sonens blivande rum. När vi började riva märkte vi dock att det inte fanns någon vägg mellan det blivande arbetsrummet och M:s rum. När den ena garderoben revs ut hade vi plötsligt ett rum...

 

Därför fick vi alltså riva ut samtliga garderober som delade rummen åt och med hjälp av vår snickar-svåger bygga en ny vägg. Nu är husets bästa vägg (isolerad och ordentlig) den som delar rummen och som ska bära upp garderober på båda sidor. Vi gläds över att väggen nu är byggd, men inser också att de flesta av husets innerväggar också borde isoleras i samband med renovering.

 

Här är några bilder då rummen var ett.

 

Rummet med vita väggar ska bli arbetsrum och de gula väggarna är i M:s

blivande rum.

På insidan av arbetsrummets garderober fanns fina tapeter.

Synd att det inte finns kvar någon rulle i källaren eller på vinden.

Kanske man skulle ha gjort en matsal här istället?

Vinter runt huset

Vi är nu alldeles nyinflyttade. Redan morgonen efter överlåtelsen föll årets första snö och den varade länge. Det kom till och med riktigt mycket snö.

Det stora flyttlasset bars in då det var hela 10 grader kallt. Och det blev en hal tur till och från IKEA med släp. Många gånger har vi fått skotta framför huset så att brevbäraren kunnat komma fram med posten och sopgubbarna kunnat hämta vårt skräp.