Så här års blir jag alltid lika överraskad, förbluffad och chockad. Jag har nog skrivit om det förr, men varje år slår det mig lika stark att jag inte minns att jag känt så förut. Det handlar om de där obetydligt små, små fröerna och deras växtkraft. Jag kan bara inte fatta det. Lite jord, lite ljus och lite vatten. That's it!
I odlingssammanhang talas det så mycket om växters rätta förutsättningar, att ge dem en optimal start och det här med att välja rätt jord och gödsel verkar inte vara något för rookies direkt. Men här och nu vill jag säga: det mesta funkar överraskande bra! No bullshit!
I onsdags var vi på drop in på förskolan och fick då också påskpyssla lite. I aluminiumformar (utan dräneringshål) fick vi så krasse. Vi använde lerjord som näst intill förvandlades till cement när vi hällt vatten på. Det var 3-åringen som fick "fördela" fröerna på jorden och det gjorde han naturligtvis inte särskilt jämt. Till råga på allt råkade han hälla en rejäl skopa lerjord ovanpå fröerna också. Och eftersom jag vet att krassefrön är ljusgroende tänkte jag att det här blir nog inte mycket... Jag satte formen i fönstret när vi kom hem. Nästa dag hade några av de synliga fröerna grott. Och idag, en halv vecka senare, har jordlagret ovanpå de begravda fröerna lyfts upp av dessa livskraftiga små kämpar. Är det inte otroligt?! Man tror inte att det är sant och man fattar definitivt inte hur i hela världen det kunde gå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar