Kärlek är väl lite som disktrasor

Jag brukar trycka klichéer på disktrasorna som vi har i köket. Det är dels för att det är snyggt, men också för att kunna skilja kökets disktrasor från de andra som används till bland annat städning eller avtorkning av fågelbajs på utemöblerna etc. Härom dagen upptäckte jag att alla tryckta disktrasor i förrådet var slut och ändå finns det bara 3 i tvätten. Så därför har jag beskyllt min man för förskingring och i vredesmod tryckt några nya somriga disktrasor i morse. Disktrasegnabb, alltså.

Men jag undrar om inte disktrasor också kan vara en symbol för kärlek. Inte bara för att han sedan sa att de nya disktrasorna var fina... Utan för att de också betyder att man torkar upp efter varandra eller ibland säger: "Jag kan ta köket ikväll." Och ikväll var det han som fixade både mat och disk. Han är fin, min man. (Fast han möjligtvis äter disktrasor.)

Tvillingbrud?

Kommer ni ihåg majröjet? Då gjorde vi om entrérabatten och drog upp 40 år gamla rötter. Nu har rabatten tagit sig fint och de sensommarblommande blommorna är i antågande. Echinacean blommar och jag är spänd på de gula solbrudarna som heter något med Bishop-någonting.

Jo, jag minns vad jag planterade och var, åtminstone när det gäller perennerna (vårlökarna lär bli en överraskning - som sig bör). Men den stora överraskningen står en av de bruna-röda solbrudarna för: Två siamesiska tvillingblommor på samma planta!

Semester och efter-semester-göra

Vi har haft några underbart avkopplande veckor vid nordsjökusten i Tyskland. Vädret har visserligen inte visat sig från sin bästa sida, men vi hade LEDIGT.
En hel del tid la jag på att virka. Jag virkade bland annat en filt och delar av en nalle. Jag hade ingen fyllnadsvadd med mig och får därför avsluta nallen här hemma.

När vi kom hem var trädgården alldeles förfärligt övervuxen av ogräs och gräs och i krukorna hade penséerna gått en torr död till mötes. Vinbärsbuskarna dignade av röda bär och mellan plattorna stod ogräset nästan knähögt. Björnbären hade kastat ut årsskott över halva terrassen. Det var en trist syn! Men med stor hjälp av svärmor och svägerska tog det inte så lång tid innan jag ändå kände mig nöjd och inte kvävd. Och precis som när det rasslar som mest i dammsugaren var själva arbetet ganska tillfredsställande i sig.
Gräset klipptes, ogräset slets bort, krukorna tömdes och den stora krukan under brevlådan fick nya blommor. Svärmor gick, trots värmen, loss med hovkratsen mellan plattorna på terrassen och björnbärsskotten fick smaka på sekatören. Häcken blev klippt och vinbären repade.
De 5 vinbärsbuskarna gav 12 liter rensade röda vinbär. Och vad skulle nu ske med alla dessa? Sonen åt med stor glädje upp en del och resten blev det sylt av. Ty en saftmaja saknas ännu i detta hem. Jag syltade i dagarna två och fyllde sedan matkällaren med röd vinbärssylt med äkta vanilj, med russin, kanel och kardemumma (till julglöggen kanske?), och slutligen ett experiment med ingefära, citron och stjärnanis.

Jansson, Tove: Sommarboken

En härlig bok om vänskap över generationsgränser - farmor och flickan Sofia. Språkets stil är också över generationsgränserna. (Illa, att det heter "gränser", för här finns inga sådana gränser.) Berättarperspektivet är intressant - det är både ur barnets perspektiv, då till exempel pappan och farmodern inte är namngivna, utan bara "heter" farmodern/farmor och pappan/pappa. Men ändå är innehållet lika förnuftigt som en klok 90-årig gummas sätt att tänka. Här har vi en farmor som förstår långt mer än Sofia gör och som utan ord kan hjälpa Sofia att själv hantera sina tankar och dilemman. Hon har förmågan att vänta ut Sofia och räds aldrig hennes frågor: "När dör du farmor?" är en självklar barnfråga med det självklara svaret "snart". Men det gjorde också att jag som läsare förväntade mig att farmor skulle dö på bokens sista sida. Och visst blir farmor skröpligare ju längre boken lider och ibland, när farmor ligger utsträckt i sin säng i det somriga gästrummet, tänker jag att nu kanske hon somnar för gott. Men, se, det gör hon inte. Hon lurar även mig med sitt "snart".
Jag valde boken från bibliotekshyllan för att jag ville boosta med somrig läsning. Och visst var det somrig läsning. Miljön är underbar - en sommaridyll i skärgården. Sol, bad, nakna klippor, fisk, fiskenät, tidiga morgnar, spartanskt boende, social avskärmning och Vänskap.

Skitgöra

Ibland är livet rätt jobbigt. Av någon anledning klumpar livets jobbiga hädelser ihop sig och kommer samtidigt. Just nu duggar det tätt. Jag vill inte berätta om allt. Men den senaste händelsen i raden av oturliga händelser är nästan både komisk och symbolisk: efter att ha laddat tvättmaskinen med dammig och genomsvettig tvätt (maken har bilat ner putsen från en källarvägg i helgen...) går plötsligt jordfelsbrytaren. Hmmm.... Vi provar en gång till: jordfelsbrytaren på, tvättmaskinen igång - pang! En gång till: samma. Och en gång till: samma. Vår slutsats är nu den att tvättmaskinen har kortslutit. En ny måste inhandlas å det snaraste. Ute i regnet vajar nu den äckliga tvätten i väntan på åtgärd.

En sak till och min jordfelsbrytare utlöser också!

Igår, medan mannen som sagt bilade källarväggen, flydde jag och sonen till Skånes djurpark och njöt av sommar, natur och naturligtvis många djur. Det var en fröjd att se att M kunde känna igen så många djur från bilderna i hans böcker. Vi vuxna rynkade på näsan åt det här vildsvinet som först bökade runt i gyttjepölen och sedan nöjt och njutningsfullt damp ner i pölen som om den vore en sammetsdivan. Och knappt hade det lagt sig tillrätta förrän en liten kulting kom och la sig intill och njöt den också. Och nu, när jag ser bilden, tänker jag att det nog inte hade varit så dumt att få vara ett bökande svin ändå. Så bekymmerslöst, avkopplande och enkelt det verkar vara. Vad gör väl en trasig tvättmaskin och lite sunkig tvätt? En gyttjepöl och en tillgiven kulting - that's all I ask for!

Mellan hägg och syren

Maj är den vackraste månaden. Särskilt i år, då våren kom sent, och Forsythian nästan inte hunnit blomma över innan Syrenerna började. Nu doftar det härligt i naturen och dofterna väcker olika minnen, framför allt från barndomen.

Men maj är också en förbaskat jobbig månad. Varför är det så paradoxalt? Det är nu vi har som mest att göra i trädgården, på jobbet, i skolan o.s.v. Allt måste förberedas för den kommande säsongen. Sommargarderoben måste ses över, semestern planeras, det ska möhippas och hållas avslutningar, slutproven ska skrivas och betygen ska sättas innan vi äntligen kan "blomstertida" och se den ljusnande framtiden an. Och då är ju den största blomsterprakten förbi!

Maj månad kommer för mig personligen att alltid symbolisera mitt livs allra största vändpunkt. Vi hade satt allt vårt hopp och en hel del pengar på en IVF-behandling. Den 3:e maj var det dock tydligt att det lilla "Grynet" inte skulle bli. Världen rasade samman fullkomligt. En månad senare visade det sig dock att den 3:e maj inte alls var dagen då livet dog utan det var det magiska datumet för "sista mensens första dag". Att en och samma dag kan innebära både död och liv är mäktigt. Ogripbart mäktigt.

Nä, alltså uttrycket "mellan hägg och syren" är verkligen för ensidigt för att beskriva årets vackraste blomstertid. Eller vad är det som ryms mellan häggen och syrenen egentligen?

Trädgårdsrum

Någonstans har jag läst att det enklaste sättet att skapa ett rum i en trädgård är att placera ut en stol under ett träd. Jag tog det hela ett steg längre och satte även en kruka under trädet. I krukan blommar primulor och svartröda penséer. Och i syrenen hänger också fågelbadet som jag gjorde på keramiken för ett tag sedan. Det har också hängt på kolonin, men fick följa med hit. Nu väntar jag bara på att syrenen ska slå ut!