Adventskalender i paketform

M har fått en adventskalender med presenter i år. I paketen döljer sig böcker, lite träfrukt att skära, fingerdockor, kakformar, duplobitar m.m. Han verkar uppskatta själva paketöppnandet mer än innehållet. Nu har han kommit på att han kan ta en pall för att nå paketen, men hittills har kan hållit sig till ett paket om dagen.

Kalendern är kanske inte så vacker. Jag har i alla fall sett vackrare. Här har vi tagit en bit taklist som blivit över och skruvat i 23 skruvar (jag tycker att han inte behöver någon adventskalenderpresent på julafton när han ändå kommer att få så många paket då). Och sedan har jag slagit in alla presenter och knutit fast dem på varsin skruv. Paketnumret har jag skrivit på paketen. Enkel och billig konstruktion.

Thomanders jul med SNÖ!

Idag kom den första snön hos oss. Och den är ingen besvikelse, faktiskt. När sonen vaknade kl. 7 i morse låg det bara ett tunt vitt puder på gräsmattan. Men under morgontimmarna vräkte snön ner och när vi åkte till Lund för att besöka Thomanders jul, hade det kommit flera centimeter snö.

Vår 22-månaders var ute med pappa och gjorde spår i snön och satte upp talgbollar till småfåglarna. Ögonen lyste av förtjusning när han fick uppleva snön. Det var som om det var första gången. Och det kan man ju nästan säga att det var - han minns ju inte förra årets snö.

Och Thomanders jul - den pyttelilla julmarknaden i Lund - blev också mer stämningsfull med lite snö. Den svarar nästan upp till motiven på biljetterna för hästskjutsen. Tillsammans åkte jag och sonen häst och vagn genom ett julpyntat och snöigt Lund. Sedan klappade han hästarna och vi tittade på julkrubban i domkyrkan.

Förrådet!!!!

Nu har vi äntligen kommit så långt att vi kan kalla förrådet "färdigt". I vår ska det målas ytterligare en omgång på sina ställen, stenarna som ligger som tyngd på taket ska bort och vi ska också montera en lampa ovanför dörren. Men det är alltså i princip färdigt nu. Och användbart. Och det är huvudsaken.

Det här var egentligen ett ganska stort projekt som föranleddes av den lilla, lilla människan som ska komma till vår familj snart. En syskonvagn går nämligen inte att rulla in i garaget såvida man inte använder garageporten. Därför behövdes ett förråd. Och för att kunna bygga ett förråd krävdes en plats med plattor. Så under några stekheta dagar i somras drog vi igång med skissen och sedan kom en trädgårdsanläggare och hjälpte oss med att planlägga en gång och en plats för det kommande förrådet. Det blev urtjusigt med markteglet som beläggning. Mycket bättre än tråkig bysten!

Själva förrådet är en beställd byggsats som i sig sattes upp på en helg. Men sen började allt dra ut på tiden. Sjukor satte stopp för att jobba, men framför allt var det det dåliga vädret. Under hela oktober var det regnperiod varje helg. Och uppehåll var vi beroende av för att kunna lägga takpapp och måla förrådet. Som tur var hade maken grundmålat alla delar inne i garaget innan han satte upp det, så det var  aldrig riktigt kris. Men stressande.

I vår har jag planer på att sätta ett planteringsbord intill förrådsväggen och piffa till lite utanför. Det ser jag fram emot.

Sliten första advent

Trots att det är glädjens fest och trots att det är nytt kyrkoår känns allt väldigt gammalt och slitet just nu.

Jag känner mig nu riktigt nere av denna handikappande graviditet. Det är så jobbigt för mig när jag inte är till någon nytta alls. Jag kan inte tömma diskmaskinen, inte lyfta sonen, inte hjälpa till med att bygga färdigt förrådet… orkar inte laga mat… Jag behöver hjälp med att bära och flytta på saker. Jag är så trött på alltihop att jag trots allt gav mig på att adventspynta igår trots att jag fick sammandragningar varje gång jag böjde mig ner för att plocka upp nytt pynt ur julpyntslådan. När jag sedan envisades med att krypa på golvet och sätta i stickkontakterna till adventsljusstakarna kom ryggskottet som på beställning. Jag känner mig verkligen så värdelös.

Och inte blev det någon adventsgudstjänst heller. M kräktes i fredags kväll och har haft dålig aptit sedan dess, men annars har magen varit ok. Fram till ikväll åtminstone. Nu blir det vab imorgon igen och jag är till ingen nytta. Trots att jag är mamma, vuxen och hemma kan jag inte ta hand om mitt barn. Det är deprimerande. Jag är visserligen tacksam över att det blev pepparkakor, Lebkuchen och andra småkakor till fikat idag och inte skorpor och salta pinnar. Men adventsglädjen når ändå inte in i själen. Inte heller känns det lättare av att vi har satt upp lillasysters spjälsäng idag. Vi hade planerat att det skulle ske idag tillsammans med storebror. Nu är det advent och vi väntar på bebisens ankomst. Det kan vara vilken dag som helst, men hon är ju beräknad den 25 december. Precis som ett annat barn vars ankomst världen nu väntar på.

Här är bilder på en av våra julkrubbor. Den hade vi när vi var små. Det är min moster som gjort dockorna. Krubban är naturligtvis tom ännu. Barnet har inte anlänt än. Än väntar Josef och Maria. Jag undrar om Maria också har foglossning och ryggskott?

Äventyrsbak inför första advent

Att baka pepparkakor med färdigköpt deg är ingen sport. Det vet jag. Men att baka pepparkakor med ett litet barn är en sport. Det vet jag också.

Jag minns när jag var au pair i Tyskland och bakade pepparkakor med mitt 2-åriga au pairbarn. Jag tänkte att hon skulle tycka att det var kul. Det tyckte hon nog också. Men hennes fantasi gick betydligt längre än min. För medan jag i godan ro stod och tryckte ut figurer vid arbetsbänken uppenbarade sig plötsligt min au pairmamma i dörröppningen med ett utrop. Då höll flickan nämligen på att stoppa pepparkaksdeg i eluttaget…

Ändå. Ändå gav jag mig på att kavla deg och trycka figurer med min 22 månader gamla son idag. Det gick faktiskt bra. Visserligen tröttnade han också efter en stund när han tryckt figurer, staplat formarna på varandra, sorterat dem och kastat dem på golvet, men vi bakade färdigt kakorna i ugnen och inte i eluttaget. Och resultatet blev ju faktiskt både gott och snyggt!

Och naturligtvis: precis när jag lagt upp alla pepparkakorna på ett fat, plockat fram kameran för att föreviga och just trycker på knappen kommer plötsligt - blixtsnabbt - en liten hand och norpar åt sig en "peppakaka". Busunge!

Piffiga klädgalgar

Lite piff till hallen i väntan på den stora renoveringen…

Här har jag använt lite tapetrester som jag hade hemma och som jag tiggde mig till av min syster. Ett tips är att skicka efter provbitar av tapet på till exempel www.maleributiken.se för 15 kr styck. Det går ju inte åt så mycket tapet för att tapetsera några klädhängare precis.

Förutom tapet behöver man klädgalgar (dessa är köpta på det blå-gula köptemplet), tapetklister och lite klarlack.
Efter att ha ritat av och klippt till alla tapetbitar limmade jag fast dem med tapetklister. Efter lite torktid målade jag med tre lager klarlack. Då ska de nog hålla också för en blöt regnrock.

Helgjutet bokstöd

Det här bokstödet gjöt jag i en mjölkkartong. Jag tejpade först fast lite överblivna mosaikbitar i kartongen så att det blev tak, dörrar och fönster. Det gör att det blev lite roligare att titta på den gråa betongen. Smart är också att sätta filttassar under så att det inte rispar i ytan.

Nu bokstödet det upp receptböckerna i hyllan i köket.

Jag funderar på om man inte kan gjuta en hel liten by av hus som man kan ha ute i trädgården och som barnen kan leka med. Kanske ett försommarpyssel att göra tillsammans med barnen...