Påskkärlek

Kärlek har nog som mest effekt när den kommer lite oväntat.

Inför påsk var det mest jag som nämnde det här med påskägg. Vad skulle vi ge M? Och skulle L också få ett påskägg - hon är ju så liten? Men ska det ena barnet ha så ska det andra också ha. Så klart. "Men jag har inte köpt något till dig, tyvärr" sa jag till mannen. Så var det med det. Tänkte jag. Så blev det påskafton och medan jag smög omkring med barnens påskägg bakom ryggen på M la min käre man fram ett ägg till mig. Det var från honom och barnen, sa han. Geléhallon och en prenumeration på pysseltidningen 101 nya idéer! Å, vad jag kände mig älskad!

Och idag blev det en påskdagspromenad i skogen bland alla vitsippor tillsammans med mina föräldrar, min man och mina fina barn. En påskdag som denna, då Kristus har uppstått och solen öser ner från himlen kan man ju lätt konstatera att det inte bara är till Palestina som våren kommit. Varje vitsippa är ett bevis för det. Kan inte låta bli att känna mig lite älskad av vitsipporna också. <3

Vackra vår!

Vi njuter i trädgården under dessa påsklediga dagar! Vädret bidrog inte så mycket till långfredagsfeeling igår precis. Och det är vi naturligtvis glada för. Vi har haft våra långfredagar under vintern med förkylningar, rs-virus och kräksjuka (som kom direkt efter dopkalaset). Så redan igår, på långfredagen, tjöt trädgården: "I'm alive!" Och idag har det sprakat och smällt som bara den i rabatterna och i blad- och blomknoppar. Hur ska det då bli imorgon?!

M har haft besök av en fyraårig granne med mycket spring i benen. Det är så roligt att se att de båda, 2 och 4 år, så naturligt kan leka tillsammans trots att de utvecklingsmässigt är så långt ifrån varandra. De kan springa omkring i trädgården och upptäcka och jaga tillsammans fast var och en på sin nivå och med olika föreställningar.

Det har hittills varit ett glädjefyllt arbete i trädgården. Inte bara jag har stått med ändan i vädret. Också mannen har grävt och klippt kvistar. Han har fått investera i en ny kompost som han skruvat ihop och fått inviga med kvistklipp. Det tyckte han var kul. Och insekterna jobbar och jobbar. Se bara på myran i krusvinbärsbusken som L fick i doppresent.

Och i morgon blir det kanske något med rabarber till fikat. Vem vet?

Dophelg

Förra helgen var det trädgården som gällde och under veckan som gick låg fokus på dopförberedelser.  Ja, och eftersom jag är "ledig" hamnade väldigt mycket på mig. Tur att jag hade erfarenhet från ett tidigare dop. Rätt mycket körde vi på repris: samma kyrka, samma plats för dopkalas, smörgåstårtor och "vanliga" tårtor, precis som sist och i stort sett samma gästlista. Det var ju lyckat sist och det blev det nu också.

Jag smyckade borden med söta servetter med ugglor på som jag köpt på House of ME och söta Bellis i rött, vitt och rosa. Pappa hade dessutom köpt chokladnyckelpigor på Lidl som var lagom "dopiga". Det är ju härligt med ätbar bordsdekoration! Och Bellisarna har jag planterat ute i trädgården. Passande nog fick vårt dopbarn en uppstammad bärbuske (Krusvinbär) i doppresent och nu står Bellisarna runt busken. Vackert! Och när bären är mogna kommer blommorna att vara överblommade, så att det inte gör något om man trampar på dem. Perenna ska de vara - jag har trippelkollat med olika västexperter som alla säger att även dessa vackra förädlade bollformade bellisar ska vara perenna.

Just nu känner jag mig väldigt nöjd med L:s doparrangemang i trädgården. Det rymmer så mycket symbolvärde. Dels hoppas jag att Bellisarna nästa år kommer att blomma så här års så att de kan påminna oss om dopet. Och samtidigt kommer bärbusken att vara full med knoppar. Knopparna passar också så bra till just dopet, för vi sjöng den här fina psalmen i slutet av dopgudstjänsten:

Sov du lilla, sov nu gott.

Du är döpt, ditt hår är vått. (Nåja, rätt torrt vid det här laget, då storebror M varit mycket noggrann när han fick torka dopvattnet från L:s huvud.)

I Guds händer vi dig lagt,

ditt och Guds namn här blev sagt.

Du är på den gröna gren

liten knopp, Guds ögonsten.

Fråga sen allt vad du kan,

vem är Gud och var bor han?

Vem har skapat jord och allt;

lejon, fåglar, varmt och kallt?

Fråga oss om tro och hopp,

dop och nattvard, lilla knopp.

Liten knopp på Livets träd,

litet barn på vuxet knä.

Livet rymmer hemlighet,

större än vad någon vet:

som en knopp som går i blom

du vårt barn, Guds egendom.

Trädgårdshelg

Jag älskar ju trädgård och hade väl lite dåligt samvete för att jag inte hunnit ta tag i så mycket trots att vi bott i huset i över ett år. Men de senaste veckorna har jag nog gjort mer än vad jag dittills hade gjort totalt. Men jag får väl skylla på att åren var sen förra året och att dess ankomst sammanföll med det positiva graviditetstestet som sedan följdes av foglossning.

I år har jag rensat, ramat in en rabatt, grävt upp döda rododendron (som förra ägaren samplanterat med lavendel...), flyttat lavendel, förökat den, klippt myrtentry-häckar, satt upp pallkragar och fyllt dem med kompostjord och sprungit efter Ungen.

Men NU är staketet mot vägen på plats och virket till grinden köpt. I grindöppningen finns kompostgaller som än så länge håller Ungen innanför tomtgränsen. Härligt! Så mycket jag fick gjort i trädgården i går trots att barnet var ute och mannen satt och jobbade (med datorn på terrassen). Igår satte jag nämligen upp de två nyinköpta pallkragarna och fyllde dem med jord från komposthögen. Jag hade nästan fyllt ända upp när jag upptäckte ett vinteride i komposthögen. Eftersom jag är livrädd för råttor och ganska rädd för möss och dylikt slängde jag skyffeln ifrån mig och deklarerade att jag tagit mitt allra sista spadtag i den komposten! Tur att jag hann fylla färdigt i kragarna. Nu får vi lägga på såjord innan vi sår, för kompostjorden är väldigt fet. M har kört med sin lastbil på jorden och nu väntar han på morötterna. Men han lär få vänta ett tag.

Vid våra spaljerade äppelträd har jag satt ner en vågformad kant av överblivna takpannor. Innanför kanten håller jag på att proppa fullt med vårlökar och sedan ska det läggas täckbark på. Utanför kanten ska det bli en lavendelhäck. Jag har påbörjat den med de stackars lavendelplantor som höll på att kvävas av rododendronbuskarna och sen har jag satt täta sticklingar på resterande yta. Hoppas att de tar sig trots klampande tvåårsfötter. Jag har tankar på att lägga en annan vågformad kant med smågatsten mellan gräsmattan och lavendelhäcken. Men idag har vi inte smågatsten så att det räcker.

Tidsnöd och Galanthus

Var tar tiden vägen? Jag har tagit en ofrivillig paus från bloggandet pga sjukdomar hos oss alla. Vår lilla hamnade till och med på sjukhus ett par dagar för att få hjälp att hantera en rs-förkylning. Samtidigt håller jag på med en universitetskurs om kontraktiv fonetik för att så småningom bli legitimerad svenska som andraspråkslärare också på gymnasienivå. Man får ta en liten stund i taget och suga lyckan ur varje gång man får en stund över för att duscha eller gå på toaletten alldeles själv.

Att plugga var ingen bra idé. Jag är ju faktiskt mammaledig för vår lilla L och inte för att jobba. Den tiden kommer inte igen. Jag vill inte sitta och läsa avancerade artiklar på engelska (en halv sida åt gången, för mer hinner jag inte på ett amningstillfälle). Urk! Men om en månad är jag nog klar. Hoppas jag.

Nu kommer ju våren också. Och trots tidsnöden tog jag mig en timme i trädgården för att kriga mot maskrosorna, räfsa gräsklipp, gräva om hallonlandet och sprida ut gräset där. Härligt. Jag behöver lite kroppsarbete för att bli av med mammamagen. De andra mammorna i föräldragruppen är ju redan smala igen! Men nu är det fasteperiod, så jag tänkte försöka byta ut så många mackor som möjligt mot något annat. För det vet ju alla att kosten för en nybliven mamma består av mackor, mackor, mackor, fil, mackor, mackor... Och en del koppar kaffe. I kombination med lite trädgårdsarbete borde jag kunna bli lite smalare. Sen när kursen är klar får jag ju tid för lite promenader också. Och så ber vi om att vi alla blir riktigt, riktigt friska igen.

Härom sistone var vi på middag hos en vintageälskare som bor i en enorm läkarvilla. Hon fick en primula som jag satt i en lampskärm (loppisfynd). Ett annat loppisfynd är vasen som snödropparna står i. Dessa dubbla snödroppar, Galanthus nivalis 'Flore Pleno', är ett trädgårdsfynd. Jag visste inte att vi hade sådana. De står längst bort i ett hörn. Jag får gå och sätta pinnar i dem och flytta dem till bättre platser i trädgården. Är det inte vackert att snödroppar heter Galanthus?!

Välsignade barn

Det blev knappt någon snö i december och härom dagen kom det några flingor som var borta dagen efter. Nu lägger vi ner det här med vinter, tycker jag! Därför kommer här lite bilder på vad jag såg på min väg till BVC idag:

Jag måste medge att jag är lite chockad över fynden. Jag har knappt fattat att vi skriver nytt år igen. Jag lever visserligen i en bubbla där nätter och dagar hakar i varandra och ibland tycks flyta ihop.

Så fort man glömmer hur jobbigt det var med sömnbristen när man har en nyfödd. Samtidigt är jag ganska impad av hur bra jag kan hantera det. Hormonerna är grymma! Det är ju faktiskt inte många timmar per dygn som jag sover och dessutom är sömnen - när den väl får linda in min kropp - ytlig och uppdelad i korta pass. Det är detta som man kallar tortyr. Jag säger bara en gång till: hormonerna är grymma!

Nu är lilla L två veckor gammal och har börjat få ont i magen. Enligt BVC ska ontet toppa vid 6-8 veckor och sedan avta till 3 månader. Nu är hon som sagt 2 veckor gammal... Jag minns att det var väldigt jobbigt när vi var i den fasen med M. Det gör ohyggligt ont i hjärtat att se ett så litet barn som skriker så av smärta utan att man kan göra något. Kan det verkligen vara sant att alla (eller nästan alla) spädbarn måste ha det så här jobbigt? Varför???

När jag ser M och hör allt han säger, berättar och leker med så kan jag längta tills L också är så stor. Tänk bara att slippa amma och byta blöja på natten! Tänk att få ha två lediga händer! Det sägs att tiden går fort och att barnen växer så fort. Och det ser jag ju hos andras barn som nästan tycks ha gått från bebis till skolåldern på bara något år... Men jag kan inte låta bli att känna att det är långt kvar när jag sitter i ett mörkt sovrum någonstans mellan 02 och 04 och ögonlocken och huvudet lider att tyngdlagen. Och så är det så många ont-i-magen-veckor kvar...

Så kom hon då till slut

Alldeles i slutet av år 2013 kom hon äntligen. En av 7 nya barn på nyårsafton. Född i samma rum som storebror. Men ändå en förlossning som inte alls var lik storebrors. Här gick det undan i en mycket dramatisk fart. Men välmående var hon redan från början. Tack och lov!

Hon är så liten, så liten och storebror är så stor. Hans händer är plötsligt väldigt stora. Särskilt när man ser lillasysters små fingrar som trevar över den gigantiska nappen. Och fötterna - de små fågelfötterna... vart må de vandra i livet? Det kan man fundera över när hon redan i magen var så bestämd och egensinnig.