Det gror!

Visst är det härligt med regn?! Då slipper man vattna och barnen älskar att stampa i vattenpölarna. Och gräset blir grönare. Och om solen dessutom tittar fram mellan skurarna så fullkomligt exploderar det. Och så luktar det så härligt av fuktig, solvärmd jord. Och man vill bara stoppa ner fingrarna i den och bli så härligt skitig under naglarna!

I pallkragen har det kommit upp rädisor och små, små strån av morotsblast i raden i mitten. I kanterna kommer spenaten och röd rödbetsblast och i en fåra kommer salladsblad. Alltihop kommer naturligtvis alldeles för tätt, så jag får gallra, gallra och gallra. Det kanske låter trist, men gissa hur gott det är med en macka med färskost och gallrade rädisskott?! (ping Tareq Taylor)

Helix pomatia

På väg till babycaféet idag såg jag en vinbergssnäcka (helix pomatia). När såg jag en sådan senast?

Och varför heter den "vinbergssnäcka"? Jo, för att dess ursprung är vinbergen i Mellaneuropa. Men inte gillar den att dricka vin för det, nej, men vinblad gillar den nog, för den gillar grönt och skugga. Wikipedia säger att den förmodligen kom till norra Europa som en delikatess. Jag har inte smakat vinbergssnäckor, men jag tror inte att de smakar vin heller. Jag lät den i alla fall vara där på asfalten, så den hamnade i alla fall inte på våra middagstallrikar. Jag tycker att de ser ut att vara mer vackra än goda!

Krasse i krass kruka

Härom dagen var vi på föräldramöte på förskolan. Barnen började med att sjunga lite för oss och sedan fick vi titta på ett bildspel. Fint! Så kul och så stort att få vara med på föräldramöte! Det var så bra ordnat också att barnen kunde vara med och att vi fick ett matigt fika med barnbakade pizzabullar där. Det var bara att fylla på med välling när vi kom hem och så marsch i säng.

Med oss hem fick vi också en "blomma" som vårt barn planterat. M har planterat krasse i en "kruka" som han pyntat själv. En sån smart idé med krukan! Den ska definitivt återanvändas. Eventuellt kommer jag dock att göra dräneringshål i botten, ty vattningen var lite väl bra när vi bar hem blomman. Nu står den i fönstret och ska planteras ut om några dagar.

Grattis pappa!

Ogräs är också vackert ibland. Och om man nu ändå ska slåss mot det så kan man ju suga det goda ur det också.
Till makens födelsedag har jag gjort en bukett av blåa och vita förgät-mig-ej som får stå på bordet och göra det lite festligare.

I Högseröd, där jag växte upp, var hela byn översvämmad av förgät-mig-ej så här års och under sommaren. En å flyter genom byn och uppe på åvallen mellan broarna var det ett alldeles ljusblått hav av dessa blommor. Så detta är sannerligen inte den första bukett av förgät-mig-ej som jag plockar. (Ett rätt passande namn på en blomma som man knappt kan bli av med, förresten.)

Fighter

Det var för ungefär ett år sedan som vår käre Sixten kom hem med ett multibettsår på ena frambenet. Jag tror att det tog någon vecka innan det gick upp för oss att det var ett varande bettsår han hade fått.  (Det var när hela källaren plötsligt var fullkomligt nerblodad.) Då blev det veterinär och operation och några efterföljande veterinärbesök på det. Men han är ju en cool katt som finner sig tillrätta med det mesta, så det gick ju bra. När han var helt återställd fick han vara ute på dagarna, men han kommer alltid in över natten och sover i källaren. Även om det finns många andra katter här omkring och Sigge inte är purung längre (med kattmått mätt) så har allt gått bra.

Tills idag då han hem med ett blodigt och söndertrasat öra. Framöver kommer han alltså att se ut som en härjad hankatt. Det är ju något man får vänja sig vid. Men vad värre är är oron för att grannskapet ska ge honom mer stryk än han tål.

Tulpanfrossa

Jag fick god hjälp av min syster att plantera tulpanlökar i höstas. Min foglossning var så illa då att det var helt omöjligt för mig att böja mig ner i rabatterna och gräva gropar till de 50 lökar som jag hade köpt.

Nu står alla tuplanerna i givakt i entrérabatterna och är så härligt våriga. Jag är så nöjd med färgmixen som går i varma toner med lila och mörkrosa. Jag tänkte att vi skulle köpa 50 till i höst bara för att vräka på fyrverkeriet ytterligare - kan man få för många tulpaner?! Men efter att M plockat tulpaner med lökar härom dagen insåg jag att det nog ändå kommer att vara dubbelt så många tulpaner nästa vår - de lökar som kom upp hade redan bildat minst en dotterlök!

Ok, den första bilden har gräslig bakgrund och gör tuplanerna ingen rätt, men man ser i alla fall färgerna. Jag lovar en bättre och mer färgsprakande bild om ett år!

Den stora bilden är på en av de gul-röda tulpanerna som föll offer för M:s tuplanräd. Den blev lite kort i stjälken och kunde därför inte räddas till någon tulpanvas. Man tager vad man haver och ett souvenirvinglas från min farmors och farfars stad är inte illa. Tvärtom: jag vill verkligen slå ett slag för dessa bortglömda vaser (ty vin har det nog aldrig druckits ur glaset). De är både vackra att titta på och vackra att minnas med.

Plockglädje

Jag är ganska tillåtande gentemot vårt (våra) barn när det kommer till att plocka blommor i rabatterna. Men det är ju lite trist när lökarna följer med upp samtidigt... Så igår gjorde vi en lyckad deal, min son och jag: han fick plocka ALLA gula maskrosor i gräsmattan. Det gillade han. En lång stund gick han och plockade. Han var alldeles gul om fingrarna. Och det blev många blommor att lasta på släpet och köra runt med. Så härligt det är när alla är nöjda och förstår varandra...!