Det finns en tid för allt

 

Idag träffade jag en vän som alldeles snart ska gifta sig. Vi kom att prata om att det är så många av oss som också bär med oss sorg till bröllopet. Kanske är det för att dagen är så fylld av glädje och kärlek som våra hjärtan också bär med sig dem vi saknar.

Idag är det tre år sedan morfar dog. Och om fem dagar är det tre år sedan vi gifte oss och morfar skulle ha varit där. Då blev det tydligare än någonsin att “mitt i livet träffar döden”.

I Predikaren 3:1-8 står det:

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker un­der him­len:
en tid för födel­se, en tid för död,
en tid att plan­te­ra, en tid att ryc­ka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att ri­va ner, en tid att byg­ga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dan­sa,
en tid att kas­ta ste­nar, en tid att sam­la ste­nar,
en tid att ta i famn, en tid att av­stå från famn­tag,
en tid att skaf­fa, en tid att mis­ta,
en tid att spa­ra, en tid att kas­ta,
en tid att ri­va sönder, en tid att sy ihop,
en tid att ti­ga, en tid att ta­la,
en tid att äls­ka, en tid att ha­ta,
en tid för krig, en tid för fred.