Sand mellan tårna

Det är fint med sand mellan tårna på sommaren. Vi gjorde en utflykt till Lomma härom dagen och njöt av skön vind och skönt väder. Det var knappast någon på stranden, så vi fick den plats vi ville. Som sig bör åt vi fisk till lunch på Fiskboden. Sonen beundrade på fiskarna i kyldisken. Han tyckte också om att bada bland vågorna vid strandkanten. Lilla Snäckan satt på filten med pappa och silade sand mellan fingrarna och drog i grässtråna.

Mjukt och gott

Det finns många mjuka saker i trädgården. Humlor ser alltid så otroligt mjuka ut. Så man skulle vilja lägga kinden till och gosas en liten stund och höra humlan spinna nöjt. Och mogna hallon. De är mjuka både i formen, färgen och i smaken. Särskilt när de ligger i små, mjuka barnhänder. Men det händer inte ofta att de blir kvar så länge i barnhanden att man hinner fotografera. De åker snabbt in i munnen och mals till mjukt hallonmos av de vassa tänderna.

Våra hösthallon har börjat komma så smått nu. Jag är nyfiken på hur stor skörden kommer att bli i år. På kolonin hade vi alltid så vi kunde koka sylt flera gånger i veckan under september. Förra årets skörd var naturligtvis skral eftersom hallonplantorna var så nyplanterade. Men i år har de hunnit bli till ett riktigt buskage.

Ett kryp-in till trädgårdens minsta

Jag är på jakt efter lite fler bärbuskar och därför tog jag mig en titt i en av mina trädgårdsbiblar i veckan. Lena Israelssons Handbok för köksträdgården är nog min favorit. Där snuddade min blick vid ett insektsbo gjort av en ihopbunden bunt ihåliga pinnar. Just det, tänkte jag.

I verkstan träffade jag på ett gammalt cd-ställ som Ikea sålde för en del år sedan. Det fick bli stommen till ett insektshotell. Jag har pillat lite med det i veckan: kilat in en trasig tegelsten, klippt pinnar, sågat till spånskivor, borrat i trädstubbar, samlat kottar, klippt fler pinnar, lirkat in en trasig kruka fylld med strimlad bark och slutligen förseglat med kycklingnät och spikat fast takpapp. Idag blev det klart och uppskruvat i bärträdgården. Nu hoppas jag på många fina nyttoinsekter i våra trädgårdar nästa sommar.

Löftets båge

Igår hade vi en trevlig familjemiddag med barnens mormor och morfar, kusin, moster och morbror. En sådan middag kommer vi inte att ha på länge eftersom mormor och morfar nu flyttar långt bort. Det svider i hjärtat. Framför allt svider det å barnens vägnar. M pratar ofta om morfar och vill ofta åka och hälsa på honom och berätta saker för honom.

Strax innan våra gäster skulle komma började det regna ute på det dukade bordet. Det blev nästan som på midsommar - ska vi äta ute eller inte? (Det blev ute - alla fick en servett att torka av sin tallrik med innan.) Och när gästerna kom lyste en stark regnbåge över himlen. Så vackert!

Regnbågar är inte bara vackra för att de är vackra att titta på - de betyder så mycket och står för så mycket. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de dyker upp just efter regn. Regnbågar står bland annat för hopp, ljuset efter mörkret. Med alla sina färger står den också för stolthet och mångfald (vilket prideflaggan vill visa).

Det sägs också att det finns en skatt där regnbågen slutar. Jag minns att jag som barn gav mig ut och letade efter denna skatt och blev besviken varje gång jag kom till det ställe där regnbågen slutade och insåg att den hade flyttat på sig.

Ännu mer står regnbågen för ett löfte. Regnbågen ger inte bara hopp om ljus - den lovar det. När Gud hade låtit det regna i 40 dagar och 40 nätter över jorden lät han regnbågen vara en symbol för löftet om att aldrig låta det regna så mycket igen att allt blir översvämmat.

Så fint att den lyste över oss när vår kväll började. Det känns hoppfullt och löftesrikt inför framtiden när mina föräldrar flyttar iväg. Jag undrar vad det är för skatt som den tar med sig.

Löftets båge lyser över Dalby. Foto: Min mor.

Vimplar till kojan

Jösses, vad det regnat. Det är ju positivt för växterna och allt nyplanterat som kanske repar sig efter torkan. Men det är inte kul att ha en fuktfläck i källarväggen och det är inte kul när regnjackan är genomregnad redan innan man lämnat tomten på väg till affären.

Därför fick vi ägna oss åt innomhusaktiviteter. Idag pysslade jag och sonen vimplar till kojan av vaxdukstyg. Än är det inte mycket till koja, men när fläderbusken växer till sig och när vi får ordning på marktäckningen (som stannat av på grund av en eventuell igenlkottfamilj i komposthögen) så kommer det nog att bli mysigt.

Så här mycket har det regnat idag.

Ljuva sommarkväll

Ursäkta den klyschiga rubriken, men kan en sådan här sommarkväll kännas som en klyscha? Klyschor är väl uttjatade? Trots att vi den här sommaren verkligen har fått uppleva ovanligt många ljuva, varma sommarkvällar så kommer de nog aldrig att kännas uttjatade. Här går man och svettas och stånkar hela dagen och suckar över denna värmebölja, men faktum är att sommarkvällarna aldrig hade varit så ljuvliga om de inte fick följa på en svettig dag.

Allt känns så idylliskt in i minsta detalj. Ända ner till den lilla humlan som jag räddade ur en barnhink på gräsmattan för en stund sedan, den lilla cowboyen som tittar upp ur barnens djungel och tomaterna som mognar och plötsligt försvinner ner i 2,5-årsmagen. Det här är långt från Gaza, Kina, Västafrika, Ukraina, främlingsfientlighet och homofobi. Långt ifrån en klimatkris. Vårt största hot här ikväll är getingarna och den hägrande åskan där vi sitter och hör regndropparna smattra mot parasollet ovanför oss.

Åska i antågande?

Barnens djungel

Fyndletarromantik

Idag hade vi laddat upp för en eftermiddag i trädgården. Det blev en kort trädgårdseftermiddag eftersom det plötsligt började regna. Därför blev det ett litet försök till rensning i gillestugan (avställningsrummet?). Och det var just så tråkigt som det låter. Det är inte så kul att leta och sortera och rensa bland de egna sakerna. Tänk om det vore någon annans gillestuga som var full med överraskande fynd!

Härom dagen, när jag tog mig till Trädgårdsonsdags trädgård, gick jag förbi en sådan där riktig skräptomt med bilvrak, gamla kylskåp, rostiga pryttlar, betongföremål, handfat... you name it! Där fanns till och med ett manshögt glasskåp med en grön växt i. Tänk om jag hade fått gå där och plocka på mig lite planteringskärl och föremål att pyssla och skapa med! Det hade väl varit något!

Åter i vår gillestuga: Där hittade jag i alla fall det här hängfatet som jag gjorde på en keramikkurs för ett par år sedan. Nu hänger det i trädgården. Om inte annat så kan man ju lägga lite avklippta blommor på det. När man har småbarn i trädgården händer det ju ibland att blommor blir luggade eller plockade med typ ingen stjälk.

Skirt och romantiskt med en ljusrosa blomma (förmodligen ogräs?) och lite myntablommor.