Homework

Idag fick jag rusa hem från jobbet redan innan lunch eftersom Sixten fått tid hos veterinären. Tyvärr mår han inte alls bra, men vi hoppas att tvångsmatningen, antibiotikan och kortisonet ska hjälpa. Imorgon blir det kontraströntgen som förhoppningsvis ger ett definitivt svar på varför han mår så dåligt.

Hur som så blev jag naturligtvis tvungen att ta med mig rättningshögarna hem. Efter veterinärbesöket och eftermiddagskaffet och några omgångar tvångsmatning av katt var det så dags att ta sig an NP-uppsatserna. Bara en kort runda i trädgården först...

...bland nyutslagna träd och buskar, småfågelkvitter i häcken, saftigt gräs, nytvättad luft, fuktig jord, några små tovor ogräs mellan tummen och pekfingret, solsken... En titt in i växthuset: en varm, fuktig luft höljer in mitt ansikte och jag är bara sååå såld!

Så efter ytterligare en tvångsmatning flyttar jag en stol till grönsakstorget och börjar ta mig an uppsatserna. Barnen är också ute, så jag blir ständigt avbruten och ergonomerna skulle nog också ha haft en del att säga, men just i eftermiddags hade jag inte kunnat tänka mig en bättre arbetsmiljö!

Rabarberpremiär

Nu kommer lönen för att jag stjälpte krukor över rabarberknopparna tidigt i år. De första rabarberstjälkarna skördade jag igår och nästa omgång idag. Dagens omgång förvandlade jag och sonen till en god paj som vi bjöd pappa på i eftermiddags. Det var inte så tokigt med en söt rabarberpaj och en kopp latte macciato efter några timmar ute i hällregnet.

12 potatisar har M och jag satt i bärträdgården (eftersom det fanns lite ledig yta där), växthuset har vi byggt ihop och ställt in alla försådder och sådant som ska avhärdas och jag har dessutom strött ut en massa hönsgödsel här och där.

Förskörd

Rädisorna har kikat upp ur jorden sedan någon vecka tillbaks. Lite då och då går jag förbi och nallar en grodd här och en grodd där. Det är det bästa sättet att gallra - från jord till mun.

Äntligen singel i grönsakstorget

Nu har vi äntligen fått tummarna loss för att beställa singel till grönsakstorget i trädgården. Idag kom lastbilen som dumpade en kubik dalbysingel på garageuppfarten och med god hjälp av sonen (som slet med skyffel och plasthink medan pappa drog de tunga skottkärrorna) lyckades vi flytta allt på plats i eftermiddags. Först var singeln till synes rätt grå, men när jag vattnat på den trädde de röda och mörkgrå färgerna fram. Det blev väldigt tjusigt, tycker jag. Och det känns rätt och gott att ha singel i trädgården som bryts bara 2-3 kilometer härifrån.

Naturens snabba vändningar och en ångrad tandborstning

Vår son är nu 3 år och 3 månader gammal. Strax efter frukosten i morse upptäckte han en liten fjunig fågelunge på terrassen utanför vardagsrumsfönstret. Han visade mig den och vi tittade en stund på den. Den hade tre stjärtfjädrar som spretade åt varsitt håll, men i övrigt var den inte mycket mer än en söt, rund fjunboll. Inne i mig brottades både glädjen och oron. Glädjen över att få se något så gulligt så nära och att min son också fick förundras över den söta lilla bebisfågeln och oron över alla grannskapets katter (inklusive vår egen Sixten) som strosade omkring.

Jag lät sonen sitta kvar vid fönstret och titta medan jag borstade tänderna för att sedan gå ut och lyfta upp den i hängrännan. Medan jag snabbt och hårt borstade tänderna funderade jag mest över om jag skulle nå upp till hängrännan om jag ställde mig på en stol. Vilka handskar ska jag ta? Äter den fågelfrön om inte mamman tar sig an den? Tänk om den ändå inte klarar sig?

Halvvägs upp med dragkedjan på fleecejackan hör jag de nakna treårsfötterna dunsa mot parketten. Stora, skrämda ögon tittar på mig och mitt andetag fastnar i halsen. "Mamma! Sixten tade fågelungen i munnen!"

Vad säger man nu? Vad säger man till en treåring som älskar att vara farliga djur som "äter upp" oss andra i familjen och som precis bevittnat naturens självklara grymhet? Barnet som kiknar av skratt när mamma eller pappa låtsas äta upp det, som har myshörnan full med diverse söta flodhästar, mjuka tigrar och gosiga björnar... Och när man inte själv begriper varför ens egna, kära katt nu springer omkring i trädgården med vilda, uppspärrade ögon och tre stjärtfjädrar ur munnen när han har Royal Canin, näringsanpassad för steriliserade katter, i matskålen.

Jag försöker mig på något i stil med att så är det i naturen och att djur äter djur. Och pappa fyller i att larver ju äter blad och fåglar äter larver och katter äter fåglar. Treåringen lyssnar, men kan inte ta till sig meningen i det till synes meningslösa, utan säger bara "Men jag vill ha fågelungen kvar!"...

Vattenlek

Naturlekplatsen i vår trädgård har fått ett nytt mycket uppskattat tillskott: en vattenleklåda (eller vad man nu ska kalla det). Jag köpte en sänglåda i plast med lock på idag och den blev perfekt till vattenlek. Lite vatten från trädgårdsslangen och lite prylar och så var lyckan gjord. Barnen var fullt sysselsatta en god stund. Och hade det inte varit för att L druttat i med huvudet före och raskt behövde fiskas upp så hade de hållit på ytterligare ett tag. Nu vet vi att vattenleken passar bäst med nakna barn under varma sommardagar eller helt enkelt när de är paketerade i regnkläder. Därför funderar jag på att göra om vattenleken till sandlåda under vår och höst. Och locket är otroligt nödvändigt - dels för att katterna inte ska förorena sanden och dels för att skydda små barn från att ta sig ett obevakat dopp.

Idag la jag ner en plastbåt, snurrleksaken (som har snurror som snurrar när man häller vatten eller sand i), en liten bunke, en blomkruka med dräneringshål i botten och en petflaska. Övriga attiraljer kom barnen själva med för att testa (pinnar, kottar...). Petflaskan gjorde jag förresten hål i med en syl.

Sonen kom och var förtvivlad över att han råkat trampa på en träkloss som klövs mitt itu. Den gjorde jag två segelbåtar av med hjälp av tandpetare och washitape som segel. De kommer väl inte att hålla särskilt länge, men han blev glad i alla fall.

Jag köpte också ett storpack med billiga målarpenslar som sonen använde för att bland annat måla husfasaden med vatten. Glatt målade han sedan lite här och lite där och utbrast: "Titta, så fint det blir!" Så lite det behövs egentligen för att de små ska vara lyckligt och pedagogiskt sysselsatta. Och så mycket roligare det är att se och höra på vattenplask och skratt än att höra plingande truddelutter från plastleksaker. Inte bara barnen är nöjda - mamma också.

Hus på pallkragarna

Imorse, när M upptäckte att vi ställt upp några av våra gamla fönster på pallkragarna, utbrast han: "Oj! Vem har satt hus på pallkragarna?" Jag kan bara hålla med honom. Det är nästan så att jag skulle vilja måla dit en dörr och några fönster på pallkragarnas gavlar.

Vi sådde den första frilandssådden i förrgår. Modigt! Det har ju trots allt varit frostnätter ända till nu. Och i morse låg det ett tunt frostskikt på gräsmattan igen. Men på fönsterrutorna var det imma. Vackert! Hoppas nu bara att det funkar och är tillräckligt med "hus" på pallkragarna.