Minns ni flanosagorna?

Jag minns en speciell sorts sagostund från lekis och barntimmarna. I samband med samlingarna plockades det ibland fram en solblekt grön tavla med gulnad fururam som var monterad på ett gråvitt metallstativ. Någon vuxen berättade en berättelse och allteftersom berättelsen fortskred dök det upp fina bilder på platsen och personerna i berättelsen. Personerna flyttades runt på tavlan. Hela tiden hände det något där och vi barn var trollbundna. (Kanske är det snarare våra blickar och inte solen som blekt tavlan?)

Det hände att jag hittade flanobilder hemma i ivarhyllan i mammas och pappas arbetsrum. Bilderna var gjorda i slät hobbykartong och hade runda, jättemjuka vita pluppar på baksidan så att de skulle fastna på flanotavlan.

Jag vet inte vad det var som var så speciellt med berättelserna på flano jämfört med högläsning ur bilderböckerna. Men något måste det ju har varit eftersom jag minns flanofigurerna så väl, men inte bilderböckerna. Kanske var det att flanoberättelserna blev som en bioupplevelse - vi var många som samtidigt kunde ta del av samma berättelse som hade någon sorts rörlig bild. Kanske var det det att vi som lyssnade var i så olika åldrar och ändå kunde ta del av samma berättelse. Jag vet inte, men jag minns stunderna som varma, mjuka och lite magiska.

Under tiden som jag gick i skolan fanns inga flanosagor. Trots att vi inte hade iPads och smart-tv ännu. Jag tillhör dem som blev lycklig över att få titta på film på lektionstid fast det innebar att hela klassen tittade på en pytte-tv med kass bildkvalitet som stod längst fram i klassrummet. Så fattigt i jämförelse. Min 3-åring tittar helst på YouTube-filmer på vår smart-tv när han tittar på tv. Där finns typ alla sagor filmatiserade på alla möjliga vis. Jag är imponerad över uppfinningsrikedomen hos alla YouTube-filmsakpare och det finns en hel del som liknar flanoberättelserna. Men de är ändå inte lika mysiga.

Därför har jag nu försökt att göra mina egens "flano". Med hjälp av lite loppisböcker, en laminator och lite magneter har jag fixat bilder som kan sättas upp på till exempel diskmaskinen eller kylskåpet allteftersom berättelsen fortskrider. Samtidigt som jag berättar sagan kan jag interagera med mitt barn. Jag kan fråga honom saker och han kan ställa sina "Vad händer om trollet inte vill äta upp bockarna?"-frågor som han så gärna ställer. Han gillade det. Nyfiken satte han sig framför kylskåpsdörren och tittade på figurerna. Jag undrar om de här berättelserna kommer att sätta sig lika djupt hos honom som de gjorde hos mig, även om mina "flanofigurer" inte har några mjuka, vita pluppar på baksidan.

Tummeliten i en gammal "vintage"-version hittade jag på lionsloppis. Tyvärr kan jag inte hitta vilket år den är utgiven.

Lejonet och musen på kylskåpsdörren.

Spiror

Spiror: slingrande med söta knappar, stabbiga och röd-guldglänsande, spikraka mot himlen med öppna, färgglada knoppar. Träden dignar av skirt vitt flor som snöat av sig på marken. Trädgården ligger inbäddad i vitt och ljusgrönt.

I början av maj är naturen som vackrast.

Betongkruka

Jag gjöt min första betongkruka i en yoghurthink härom veckan. Lite väl liten blev den för en vanlig sommarväxt, men en liten kruka penséer skulle nog få plats. Den här fick jag trycka ner med lite våld, så det ska bli spännande att se hur länge jag får den att överleva...

Men förutom storleken så är jag nöjd och kommer att gjuta fler inom en snar framtid.

Omsluten

Nu börjar våra körsbärsträd att blomma. Nyss var blomknopparna omslutna av hölje och nu är hela körsbärsträden omslutna av skirt vitt. Snart är också hela trädgården omsluten av gröna häckar

En av de finaste sångerna jag vet är:

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand.

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand.

Jag tycker att den passar både när jag söker trygghet, men också nu på våren.

De här betonghänderna pysslade jag med för några veckor sedan. Det var inte så lätt, tycker jag. Men det blev ändå ganska bra. Gjutformen var svår att tillverka, eftersom jag inte hade något bra kärl. Det skulle vara tillräckligt djupt och brett för att jag skulle kunna få plats med händerna och så att det ändå var minst 0,5 cm kvar till kanten (hur man nu skulle kunna ha koll på det när gjutmassan inte var genomskinlig precis). Det gick sådär. När jag hade plockat ut händerna kollapsade hela formen. Jag hällde vatten i så att den skulle hålla formen tills jag blandat betongen. När betongen var ihälld fick jag lägga en tyngd ovanpå för att hålla ner formens överdel. Förmodligen är det därför som betongen inte kommit ända ut i fingertopparna. Jag fick också skrapa av en del betong som runnit ut genom formen.

Homework

Idag fick jag rusa hem från jobbet redan innan lunch eftersom Sixten fått tid hos veterinären. Tyvärr mår han inte alls bra, men vi hoppas att tvångsmatningen, antibiotikan och kortisonet ska hjälpa. Imorgon blir det kontraströntgen som förhoppningsvis ger ett definitivt svar på varför han mår så dåligt.

Hur som så blev jag naturligtvis tvungen att ta med mig rättningshögarna hem. Efter veterinärbesöket och eftermiddagskaffet och några omgångar tvångsmatning av katt var det så dags att ta sig an NP-uppsatserna. Bara en kort runda i trädgården först...

...bland nyutslagna träd och buskar, småfågelkvitter i häcken, saftigt gräs, nytvättad luft, fuktig jord, några små tovor ogräs mellan tummen och pekfingret, solsken... En titt in i växthuset: en varm, fuktig luft höljer in mitt ansikte och jag är bara sååå såld!

Så efter ytterligare en tvångsmatning flyttar jag en stol till grönsakstorget och börjar ta mig an uppsatserna. Barnen är också ute, så jag blir ständigt avbruten och ergonomerna skulle nog också ha haft en del att säga, men just i eftermiddags hade jag inte kunnat tänka mig en bättre arbetsmiljö!

Rabarberpremiär

Nu kommer lönen för att jag stjälpte krukor över rabarberknopparna tidigt i år. De första rabarberstjälkarna skördade jag igår och nästa omgång idag. Dagens omgång förvandlade jag och sonen till en god paj som vi bjöd pappa på i eftermiddags. Det var inte så tokigt med en söt rabarberpaj och en kopp latte macciato efter några timmar ute i hällregnet.

12 potatisar har M och jag satt i bärträdgården (eftersom det fanns lite ledig yta där), växthuset har vi byggt ihop och ställt in alla försådder och sådant som ska avhärdas och jag har dessutom strött ut en massa hönsgödsel här och där.

Förskörd

Rädisorna har kikat upp ur jorden sedan någon vecka tillbaks. Lite då och då går jag förbi och nallar en grodd här och en grodd där. Det är det bästa sättet att gallra - från jord till mun.