Förr, när vi bodde i lägenhet, var det enkelt att bara lyfta luren och ringa vaktmästaren när något gått sönder. Nu får vi fixa själva eller anlita hantverkare. Nu är det ju så att vår medaljongsalong (badrummet) är från anno 1970. Rätt retro med andra ord. Och då är det ju inte konstigt om något går sönder här och där. Blandaren till handfatet till exempel. Maken har provat att byta packning, men han får inte loss delarna från varandra. Det har stått och droppat länge ner i yoghurthinken bakom handfatet nu och vi har ofta stängt av vattnet till handfatet på nätterna - vi ska ju ändå renovera... Detta har varit en högst provisorisk lösning, ty vattenläckor måste åtgärdas genast. Men nu har droppet börjat rinndroppa och maken har fått vidta skyndsamma åtgärder. Dagens slutsats är att det imorgon ska inhandlas en ny blandare. Och om vattenavstängning nattetid var en provisorisk lösning; vad är då detta?
Ikväll och imorgonbitti sätter man således igång vattnet på bidéns blandare och så leds det upp till handfatet via slangen. Och eftersom bidéns blandare inte heller är purung så har den försetts med inkontinensskydd à la yoghurthink som leder droppet ner i bidén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar