Det här är rogivande; att följa en humla bland gräslöksblommorna. Blommorna är som små pompombollar, fast helt perfekta och humlan ser så mjuk och gosig ut. Och så surrar det så härligt också. Men skenet bedrar: humlan är inte mjuk och gosig - den bränns om man klappar den (det vet till och med M, 2 år) och surret är ett arbetssurr och inte ett myssurr. Men jag, för min del, tänker hålla fast vid skenet - det här är rogivande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar