Vattenlek

Naturlekplatsen i vår trädgård har fått ett nytt mycket uppskattat tillskott: en vattenleklåda (eller vad man nu ska kalla det). Jag köpte en sänglåda i plast med lock på idag och den blev perfekt till vattenlek. Lite vatten från trädgårdsslangen och lite prylar och så var lyckan gjord. Barnen var fullt sysselsatta en god stund. Och hade det inte varit för att L druttat i med huvudet före och raskt behövde fiskas upp så hade de hållit på ytterligare ett tag. Nu vet vi att vattenleken passar bäst med nakna barn under varma sommardagar eller helt enkelt när de är paketerade i regnkläder. Därför funderar jag på att göra om vattenleken till sandlåda under vår och höst. Och locket är otroligt nödvändigt - dels för att katterna inte ska förorena sanden och dels för att skydda små barn från att ta sig ett obevakat dopp.

Idag la jag ner en plastbåt, snurrleksaken (som har snurror som snurrar när man häller vatten eller sand i), en liten bunke, en blomkruka med dräneringshål i botten och en petflaska. Övriga attiraljer kom barnen själva med för att testa (pinnar, kottar...). Petflaskan gjorde jag förresten hål i med en syl.

Sonen kom och var förtvivlad över att han råkat trampa på en träkloss som klövs mitt itu. Den gjorde jag två segelbåtar av med hjälp av tandpetare och washitape som segel. De kommer väl inte att hålla särskilt länge, men han blev glad i alla fall.

Jag köpte också ett storpack med billiga målarpenslar som sonen använde för att bland annat måla husfasaden med vatten. Glatt målade han sedan lite här och lite där och utbrast: "Titta, så fint det blir!" Så lite det behövs egentligen för att de små ska vara lyckligt och pedagogiskt sysselsatta. Och så mycket roligare det är att se och höra på vattenplask och skratt än att höra plingande truddelutter från plastleksaker. Inte bara barnen är nöjda - mamma också.

Hus på pallkragarna

Imorse, när M upptäckte att vi ställt upp några av våra gamla fönster på pallkragarna, utbrast han: "Oj! Vem har satt hus på pallkragarna?" Jag kan bara hålla med honom. Det är nästan så att jag skulle vilja måla dit en dörr och några fönster på pallkragarnas gavlar.

Vi sådde den första frilandssådden i förrgår. Modigt! Det har ju trots allt varit frostnätter ända till nu. Och i morse låg det ett tunt frostskikt på gräsmattan igen. Men på fönsterrutorna var det imma. Vackert! Hoppas nu bara att det funkar och är tillräckligt med "hus" på pallkragarna.

Fritt skapande

Idag gjorde vi en picknickutflykt till brända tomten alla fyra och bara vi fyra. Det var verkligen fantastiskt. Skogen är underbar. Det är härliga ljud och ett lugn som inte går att ta på men som är uppenbart ändå. Det märktes att barnen njöt av att vi bara var tillsammans utan andra "jag ska bara" som jämt pockar på. Vi lirade lite boll, tittade på en myra och en spindel i en sån där förstoringsburk. 3-åringen sprang fritt och bestämde vad som skulle upptäckas härnäst. Ett varv inne i granskogen där det är så högt till "tak", in i en träkoja, upp på stubbarna, bakom träden. Han byggde en bondgård av några pinnar och vi vuxna gjorde grisar av kottar och småpinnar på beställning (dessa studerades naturligtvis också under lupp). 1-åringen trivdes också. Hon red på en av vildsvinskultingarna som står uppställda på brända tomten. Hon traskade lite runt grillplatsen och rumphasade över gräset. Bollen gillar hon också att kasta och hämta igen.

Tänk om hela den långa sommaren kunde bestå av bara sådana här stunder då vi bara är tillsammans och njuter av varandra!

Den här grisen tittar åt höger och har fyra ben, knorr och tryne!

Fantasiskapande

På sistone har jag låtit mig inspireras av olika naturleksaker och naturlekmiljöer för barn. Efterhand vill jag nämligen skapa någon sorts naturlekplats i miniformat i vår trädgård. Den ska vara en fantasieggande och lustfylld plats för barnen. Just nu har vi en rätt stor yta i trädgården som egentligen inte kan användas till så mycket annat. Den stora perennrabatten är nämligen täckt med markduk och kommer så vara i minst två år till för att döda kirskålen. Under tiden går det inte att anlägga något ordentligt där ändå.

Igår snickrade jag ihop en balansgång och för någon vecka sedan gjorde jag en enkel vippbräda. Idag sågade maken upp en trädgren i mindre bitar så att de kan användas till byggklossar och sen sågade han också till ett pussel av en spillbräda. Vi vuxna funderade lite på om pusslet skulle funka för barnen. Men när 3-åringen fick tag på bitarna byggde han sig en bondgård av dem. Där ser man - ibland blir det inte alls som man tänkt sig utan bättre!

Kaffebord med "träd" på i den grekiska hörnan.

Klossar och träpussel/bondgård.

Vårpynt

Det fina vårvädret har rest bort, så vi har hängt inomhus en del på sistone. Istället har en hel del påskpyssel tillverkats och lite vårpynt också. Sånt som annars aldrig hade blivit av. Av sånt får man inga glädjekanter under naglarna, men väl färgglada fingrar :)

Sis tillverkade några vårgröna blommor i silkespapper till mig som ser ut som rejält utslagna knoppar (snacka om mäktig tjuvstart!) Sen fick jag gå ut i snålblåsten och det snöblandade regnet och klippa en kvist från päronträdet som jag kunde sätta blommorna i. Då passade jag också på att tömma ytterligare några påsar jord i pallkragarna och så klippte jag ner prydnadsgräset på framsidan. Men inte blev naglarna smutsiga av det heller.

Måtte det bli trädgårdsväder i påsk åtminstone!

Växtkraft

Så här års blir jag alltid lika överraskad, förbluffad och chockad. Jag har nog skrivit om det förr, men varje år slår det mig lika stark att jag inte minns att jag känt så förut. Det handlar om de där obetydligt små, små fröerna och deras växtkraft. Jag kan bara inte fatta det. Lite jord, lite ljus och lite vatten. That's it!

I odlingssammanhang talas det så mycket om växters rätta förutsättningar, att ge dem en optimal start och det här med att välja rätt jord och gödsel verkar inte vara något för rookies direkt. Men här och nu vill jag säga: det mesta funkar överraskande bra! No bullshit!

I onsdags var vi på drop in på förskolan och fick då också påskpyssla lite. I aluminiumformar (utan dräneringshål) fick vi så krasse. Vi använde lerjord som näst intill förvandlades till cement när vi hällt vatten på. Det var 3-åringen som fick "fördela" fröerna på jorden och det gjorde han naturligtvis inte särskilt jämt. Till råga på allt råkade han hälla en rejäl skopa lerjord ovanpå fröerna också. Och eftersom jag vet att krassefrön är ljusgroende tänkte jag att det här blir nog inte mycket... Jag satte formen i fönstret när vi kom hem. Nästa dag hade några av de synliga fröerna grott. Och idag, en halv vecka senare, har jordlagret ovanpå de begravda fröerna lyfts upp av dessa livskraftiga små kämpar. Är det inte otroligt?! Man tror inte att det är sant och man fattar definitivt inte hur i hela världen det kunde gå till.

Tidigt vårbruk

Våren är nu definitivt välkommen! Markduken är utrullad, pallkragarna är på plats och de första fröerna är satta i hemrullade krukor av tidningspapper.

Planerna för grönsakstorget är nästan färdiga. Ovanpå markduken ska det läggas ut singel. Men först måste vi sätta en träkant mellan gräsmattan och grönsakstorget så att inte all singel hamnar i gräsmattan och Gud förbjude: i vår antika Klippo! Sedan ska det flätas ett pilstaket mellan armeringsjärn som skiljer gräsmattan från grönsakstorget.

Den tidiga våren har i alla fall redan gjort entré. Solen värmer gott och i vår greklandshörna kan man gott sitta ute och lapa solstrålar tillsammans med en varm kopp kaffe och bara njuta av de präktiga krokusarna. För en vecka sedan stod de fortfarande i spetsig givakt. Nu blommar de för fullt under äppelträden. Men jag hoppas att de kommer att bli ännu fler nästa år, för tänk så överdådigt vackert det hade varit om blommorna täckt jorden helt!