Fiskelycka

När jag upplevde min första sommar i Norrland hos mina svärföräldrar gjorde jag det som nyförlovad. Den sommaren var för mig sinnebilden av en genuin svensk sommar med för mig helt exotiska upplevelser som att fiska till exempel. För första gången fick jag följa fiskens väg från "jord till bord", dvs. från sjön till munnen. Senare har jag också fått åka skoter och åkt skidor i trädgården - andra riktigt svenska aktiviteter.

Naturen i Norrland är verkligen underbar och hade det inte varit för att jag är skitskraj för vilda djur som säkert lurar bakom nästa trädstam så hade jag kunnat njuta av naturen på mycket närmare håll. Även om det räcker långt att se ut över landskapet från E4:an (man förstår att tyskarna är helfrälsta) så måste det vara något helt annat att verkligen VARA i naturen. Härifrån ser man stora partier med mjuka barrskogar, ängar, berg och dalar, vattenvikar, kust och hav, spegelblanka sjöar och några ensliga hus och gårdar här och där som om de vore utslängda på måfå.

I år var min andra sommar i Norrland och naturligtvis blev det fiske! Vi fiskade från en brygga och jag drog upp 11 abborrar och mört. Den ena efter den andra fastande på kroken. Tålmodigt trädde jag de fina, sprattlande daggmaskarna på kroken och sedan lyckades jag också plocka av några av fiskarna från kroken själv. Sånt kan vara rysligt svårt när man aldrig fiskat förr och aldrig dödat djur större än flugor. Det var med skräckblandad förtjusning som jag kastade metkroken i vattnet. Det är både en stor triumf när det nappar - "ja! jag kunde!" - och en skräck - "vad gör jag nu?!". Men totalt sett kände jag en viss stolthet när de färdigkokta gulögda rackarna låg på tallriken. Och jag hade ju en del att vara stolt över: min fångst, mitt mod att själv plocka ner några firrar från kroken och mitt mod att vistas i naturen trots de vilda djurens hot. Och för att ni inte ska fnysa åt min rädsla för vilda djur: se sista bilden i inlägget!

Virkkvällar

Vad händer på vardagskvällarna efter att barnen somnat och innan det är dags att sova själv? Det är dygnets kortaste timmar och det är då köket ska röjas efter middagen, leksakerna samlas ihop, man ska ge maken lite ömhet och tid, nyheterna ska ses, räkningar ska läggas in, katten ska ha mat, väskor för morgondagen ska packas, vällingflaskor diskas, dagens händelser och icke-händelser ska avhandlas och diverse annat.

Men nu har vi semester. Under föregående vecka hos svärföräldrarna har jag hunnit med många timmar med virknålen. Det har blivit ett halsband, en sjal, lite afrikanska blommor och en liten korg av mormorsrutor till kidsen. Och dessutom har jag hunnit med att läsa en hel vuxenbok bara för mig själv! DET är semester det!

Kvällens första nästan urdruckna glas rödvin på semester hemma hos päronen.

Den nya sjalen passar fint (ihop med pelargonerna i blomlådorna) en sval sommarkväll på mors och fars balkong.

Semester

Vi är åter från vår semester: Road trip E4 2015!

Härom kvällen fick jag ett sms från en av grannarna som passat vår katt Sixten under bortavaron. Hon har också vattnat i trädgården. Hon skrev att trädgården var "frodig". Och det kunde jag väl tänka mig. Och wow, vad "frodig" den var!

Tomatplantorna är typ 7 gånger så stora och paprikorna börjar ta form. Citronerna är gula och smultronen är stora som små jordgubbar. Jordgubbar har vi förresten också kvar under bärnätet. Och sockerärterna har stora skidor och massor av växter blommar. Morötterna och rödbetorna kan vi redan börja skörda och barnen har ätit jordgubbar, ärter, smultron och röda vinbär så saften runnit som blod ur munnarna på dem!

Men efter en eftermiddag i trädgården är nu gräset klippt (eller borde jag kanske snarare använda det uttryck min norrländska svärmor använder: slå gräset) och en hel del av den oönskade frodigheten har flyttats till komposten.

En oändligt stor värld i den pyttelilla världen

Ibland blir också den allra enklaste barnleken så oändligt stor och vacker. Här har pappa och barnen byggt en ö av sandlådesand i en plastbalja som man annars använder som förvaring under sängen. Ön är bebodd av en giraff, en polisbil, en slokande växt av något slag och ett kyrktorn. That's it. Så enkelt, och ändå ryms allt: liv (giraffen), mat (tidigare, när växten ännu stod upprätt, kunde giraffen äta av den), samhälle (polisbilen) och tro (kyrktornet). Och så finns motsättningen mellan det vilda, otämjda (djur och natur) och det civiliserade och kulturella (polisbilen och kyrktornet). Och i vattnet runtomkring ryms resten av universum.

Blomsterhyllad i blomstertider

Det går inte att ta miste på vad det är för tid nu. Visselpipor och vita hattar trängs på gatorna. Tidigt på morgonen kan man se ölburkar och stökiga partytält och en och annan gul-blå ballongrest på vägen till bussen. I personalrummet sitter hålögda men lättade kollegor och dricker välgörande kaffe och tuggar i sig något av resterna från klassernas avslutningar.

Min närmaste kollega och jag hade avslutning igår med vår klass. Eleverna hade tagit med sig. De irakiska kvinnorna överträffade varandra med sina söta baklavor, risrätter och imponerande vackra inbakta läckerheter. Thailändskorna bjöd på vårrullar, chicken teryaki och mer eller mindre starka nudelrätter. Männen hade med sig någon köpekaka eller chips. Musiken bestod till en början av svenska sommarklassiker, men gick snart över till rytmer på flera olika språk. Det var en härlig avslutning - allt var gott, eleverna var glada och tacksamma och jag och min kollega kommer att sakna en av de trevligaste klasserna vi haft. Vi blev också bomsterhyllade med varsin rosa brudorkidé och en silvrigt, glänsande smyckeskrin.

Och när jag kommit hem till min familj på eftermiddagen bjöds jag på jordgubbar med vispgrädde. De hade varit på Sularpsfarmen och klappat fåren och köpt jordgubbar. Sämre kan man ha det!

Och nu, dagen efter, sitter jag och bloggar på jobbet i väntan på att arbetsmoralen ska komma tillbaka...

Dinosauriekakor

Vår son har blivit en "stor kille". Han känner sig så stor ibland och kan ibland gå och lägga sig själv utan mamma och pappa. Han kan klä på sig själv om han vill. Efter sommaren ska han börja på en syskonavdelning på förskolan medan lillasyster börjar på hans "gamla" småbarnsavdelning.

När vi skulle säga hejdå till alla kompisarna följde vi med hela familjen. M bjöd kompisarna på aprikoser och nektariner och han bjöd personalen på hembakta dinosauriekakor, som han själv stansat ut och dekorerat med glasyr och strössel.

Sista resan till mormor

Så fick vi ge oss iväg på en snabbresa för att begrava mormor. Det var en lång bilresa och jag är glad över att jag redan hade hunnit göra en hel del bilpyssel till barnen inför sommarens bilande. Bland hemmagjorda pussel, pysselböcker, berättelser, sökbilder kunde 3,5-åringen också räkna fordon med hjälp av en räknetavla som jag gjort med hjälp av clip art, en skrivare, en målad ram från loppis, rörpärlor och runt resårband.

1,5-åringen roade sig med att trycka ner pompombollar i en burk och att snurra på en petflaska fylld med småprylar och ris. Dessutom hade vi turen att få låna en dvd-spelare med två skärmar till bilen. Mycket smidigt när gnället började sätta in.

Under de dagar vi var där och umgicks med familj och släkt kom det lite uppfriskande regn. Vi passade då på att gå igenom garderoberna och hittade lite fint att ta med hem som minne. Blommorna på graven mådde bra av regnet. Jag tycker att nyregnade blommor är så vackra med det där klara blänket mellan kronbladen. Det glittrar och fröjdas i blommorna och i speglingen kommer en bit av himlen ner.

Den 31 maj skulle min morfar ha fyllt 90 år. Vi hedrade honom med en bukett orangea rosor. Han tyckte mycket om orange.