Kvällssvalka

Ikväll har maken och jag åter kunnat sitta ute i korta kläder och sippat på varsitt glas vitt. Vi har njut-pratat om barnen och vad de sagt och gjort. Vi har förundrats över deras utveckling och skrattat åt "stora ord ur små munnar" och logiska slutsatser som bara 2-åringar kan dra. Typ så här:

p: Flugor fastnar i spindelnät.

q: En spindel sitter i spindelnätet.

p→q: Om flugor fastnar i spindelnätet och det sitter en spindel där så har den också fastnat.

Å, så härligt! Imorgon ska det regna och bli så kallt som 19 grader ute. Efter en hel vecka med högsommarvärme känns det underbart med lite svalka. Trots att klockan redan är halv 10 på kvällen står fönstrena på vid gavel och vi svettas fortfarande i 27-gradig värme inomhus. Så passande att vi haft fönsterfirmor här i veckan som tittat på våra fönster. Uppenbarligen är det inte bara vinterkylan vi vill stänga ute, utan även sommarvärmen...

Första skörden

Jag har njutit av några härliga trädgårdsdagar den här veckan. Vädret har varit kanon och jag har bland annat satsat på att lägga en gräskant mellan gräsmattan och aroniahäcken på framsidan. Nu ser det snyggt och prydligt ut. Det är nog smart att satsa på sådana saker som gör att trädgårdsjobbet blir enklare - åtminstone sånt som är tråkigt att göra.
Igår grillade vi och till det hade vi små rädiseprimörer som jag gallrat från pallkragen. De är så härligt läppstiftsrosa och mjuka i färgen. Men hujedamej sån kraftig smak de redan har, de små rackarna. Det ska bli fint när de är lite större så att man kan ta en tugga, doppa i salt och sen ta en tugga till. Och en kall öl till, så klart.

I lördags var vi på växtloppis i Alnarp. Jag fyndade inte hälften av vad jag hade på min lista. Det mesta fanns inte. Tre små minitomater i brunt, gult och rött och en svartvinbärsbuske kom vi hem med. Och så körde vi förbi Jula för att köpa ett planteringskärl till tomaterna. I söndags skulle vi ha åkt till en plantskola som hade billig försäljning till allmänheten just denna dag, men efter att ha njutit av karnevalståget i Lund i hällregn... Dyblöta, nöjda och irriterade klev vi in i bilen tillsammans med en gallskrikande bebis. Nej, då blev det till att åka hem istället. Men det var ju egentligen lika bra, för när jag nu tog mig tid att rensa i entrérabatterna såg jag att både Max Frey och rudbeckian (som jag skulle köpa) frösått sig duktigt. Bara att vara försiktig med rensningen alltså... ;)

Vårsmaskens

Det är tufft att vara mamma till två så små kottar som våra. Tiden från det att jag hämtar M från förskolan och till det att mannen kommer hem 3 timmar senare är ibland en riktig pärs. Det har väl hänt ett par gånger att vi alla tre suttit slutkörda framför Barnkanalen när han äntligen kommer hem. Orken räcker inte till att ta sig upp ur soffan. Då är det skönt när pappa lagar maten och man bara kan sätta sig vid ett dukat bord. Och när det ser ut så här när man sätter sig vid bordet, ja, då orkar man också kliva upp och hämta vatten, torka kladdiga fingrar, plocka upp nappen som trillat på golvet 150 gånger, hämta mer vatten... Detta serverade maken tillsammans med sparris- och fänkålssoppa.

Till minne av en Rönnsumak

Sedan ett par veckor tillbaka är vår rotskottsaktiva Rönnsumak ett minne blott. Det känns ganska skönt, för den var ganska dryg att hålla efter och något vackert exemplar var den inte heller. För att liksom hämnas för alla rotskott den skickat upp styckade jag den tjockaste stammen i bitar, borrade hål, satte i ljusmanschetter och doppmålade bitarna i snickerifärg som vi hade hemma. I grupp blev ljusstakarna ganska fina, tycker jag.

Den vitdoppade ljusstaken är gjord av en rotbit från lönnen på tomten. Vi fick nämligen ta bort lite rot när muren ut mot gatan skulle rätas till.

Vem har skrivit och varför?

Ibland händer det att vänner på Facebook delar varningar. Det kan handla om igelkottar i valborgsmässoelden, om sånna idioter som går omkring och skär hästar och lamm i hagarna... Igår läste jag en sådan "varning" på Facebook som gjort mig arg sedan dess. Det handlade om någon som på väg in i sitt stall mött ett gäng rumäner (antog personen) som var på väg att ta med sig en häst. Rumänerna kom av sig när ägaren dök upp och försvann sedan i en grå bil full med datorskärmar. Händelsen hade ägt rum 20 minuter innan inlägget skrevs på Facebook.

Själv hade jag, och de flesta nog med mig, blivit vettskrämd om jag mött en grupp främmande människor i mitt privata stall (om jag hade något) som var på väg att ta min häst. Jag förstår många av de kommentarer som följde på inlägget. Men jag hann inte läsa många kommentarer innan rena hatkommentarer haglade så som "jävla tiggarpack, de där rumänerna". (Vi vet ju inte ens om det verkligen var rumäner och vad spelar det förresten för roll - hade det varit ett gäng svenskar hade man väl blivit lika rädd?!) Här började jag bli arg. Vad är egentligen meningen med det här inlägget???

Några av dem som kommenterade undrade var det hade hänt, så att man skulle veta om man behövde vara orolig själv. På den frågan fanns inget svar, trots att inlägget redan var några dagar gammalt. Det fanns över huvud taget inga kommentarer från inläggets avsändare i loggen. Här började jag bli misstänksam (och arg). Och det faktum att det inte fanns någon kommentar som gav uttryck för oro för den drabbade och det faktum att det inte är någon privatperson - utan gårdens namn - som gjort inlägget gör mig mycket misstänksam till själva händelsen.

Vid det här laget var jag förbannad! Det är valtider nu...

En uppmaning till oss ALLA: var lite källkritisk innan du delar varningar och inlägg. Vem har skrivit och varför?

Gott bröd

Här i Dalby finns det numera inte många ställen som man kan få lite lunch eller fika på. För någon vecka sedan slog stenugnsbageriet igen sin cafédel. De hade jättegoda lunchsoppor som de serverade med eget bröd till. Perfekt efter föräldragruppen eller barnvagnspromenaden. Och så perfekt för oss mammor som inte orkar laga oss något ordentligt till lunch. Och sen har de slutat med lunchmackor på Kahls eftersom det är till försäljning. Numera får man köpa frallan på kondiset och traska över med den till Kahls för att få en god, god latte. Det är synd och jag hoppas verkligen att det kommer hit ett bra lunchställe snart.

Jag gör vad jag kan för att hålla liv i byhandeln. Inför mammaträffen med mina föräldralediga kollegor köpte jag riktigt tunga bröd på Kungsgårds Stenugnsbageri. Det var verkligen supergott bröd och jag kan varmt rekommendera det för den som har vägarna förbi. Jag köpte ett halvgrovt bröd och ett olivbröd.

Hate it or eat it!

Kirskål! Jag säger så här: om det blir krig så behöver vi inte svälta. Vi har kirskål så att det räcker till många fler pajer. Och grannarna har också kirskål i sina trädgårdar. Alla utom pensionären som bor mittemot. Nej, jag har inget emot pensionärer. Jag bjuder honom gärna på en bit paj.

Och den här pajen var inte så tokig, faktiskt. Jag är positivt överraskad ändå av kirskålen. Den är mild och lite söt i smaken, mycket mjukare än spenat. I och för sig är kanske mer fetaosten än kirskålen som gör pajen - smakmässigt. På toppen ligger tunna skivor av broccoli (sonens favoritgrönsak och alltså ett försök att få honom att gilla paj). Jag tycker att det blev snyggt också med skivade buketter, lite originellt.